Ett svart plank

Det var länge sedan jag skrev något i min blogg och jag tänker inte skriva så mycket den här gången heller. Men jag tänkte visa några bilder och fundera över det här med rena bakgrunder.

Jag stod några minuter vid ett svartmålat plank på Hamngatan i Stockholm. Det här var i September i fjol. Pandemin var relativt lugn och få bar ansiktsmask. Målet var att ta lite rena bilder mot den lugna bakgrunden och de fyra första är exempel på det. Vid den sista bilden har jag ändrat fokus och struntat i vimlet. Jag har fotat en tjej som äter något och bilden är ganska stökig. Men jag gillar den! Man känner stadens puls på ett helt annat sätt. 

Så min fundering är om man överskattar de rena/snygga bilderna på bekostnad av de stökigare som möjligtvis har mer känsla? Jag vet inte. Men det är saker jag kan filosofera över en blåsig söndag i Januari. Skriv gärna en rad om du har tankar i ämnet.

/ Anders J

Porto 28 Augusti 2017

Jag tror inte jag är ensam. Covid 19 sprider sig runt klotet och folk gör vad de kan för att klara sig. Bunkrar förnödenheter, isolerar sig, jobbar hemifrån om man kan. Ekonomin krackelerar. Det är en svår situation och jag tror det kommer att bli värre. Samtidigt vill man ju inte ge upp. Det går inte. Det kan man inte. Man måste se framåt.

Man vill ju faktiskt "bara" att allting ska normalisera sig så man kan återgå till sitt vanliga liv. Göra sånt man gillar. Som att resa och fotografera. Istället sitter man och kollar bilder från tidigare resor. Redigerar. Drömmer om en framtid då allt är bättre igen. Jag tror som sagt inte jag är ensam. 

Givetvis inser jag att det egentligen inte går att gnälla om svårigheter med att resa etc. Det finns så mycket större bekymmer just nu och frågan är om det någonsin kommer bli normalt igen? Vad nu det är.

Här är hur som helst ett gäng bilder från Porto. Egentligen en härlig stad! Färgrik och underbar. Backig som s***n! Men jag valde bilder och redigering för att skapa en glåmigare känsla. För trots att det är vår känns ju livet ganska grått just nu. Man är ju inte mer än människa.  

Sjunde bilden har jag publicerat förut på FS men då i färg. Bron man ser på sista bilden heter Ponte Luís I. Det är min favoritbro. Den är så rackarns läcker! Jag tror jag ska skriva ett blogginlägg om den. Kanske.

Det var allt allt för nu! /Anders

På pricken

Det här är i all enkelhet en hyllning till kvinnan. Eller snarare till kvinnors större mod/lust/förmåga att förgylla våra stadsrum. Män klär sig generellt ganska tråkigt. Självklart finns undantag men de är förhållandevis få. Kvinnor däremot tar oftare ut svängarna. Gör det lilla extra. Här är några bilder på kvinnor som med små medel särskiljer sig från mängden. Man kan säga att de klär sig på pricken rätt för att attrahera en gatufotograf. 

San Francisco

Stockholm

Porto

Jag har inte så hemskt mycket mer att säga om saken egentligen. Hyll till alla er som sticker ut! Män som kvinnor.

Att sitta och plocka med bilder från sommarhalvåret fungerar nog lite som terapi för mig inför det som väntar - ett halvår av stora svarta täckjackor. Luvor. Bister kyla alternativt slask. Snömodd och mörker. Hua! Tuffa tider att flanera med kameran. Men, men, det är sen det. Nu väntar först färgsprakande oktober. Det brukar vara en bra månad. En bra månad för gatufoto! Tyvärr brottas jag för närvarande med njursten :( vilket satt mitt fotograferande på paus. Förhoppningsvis blir jag snart av med den. Nåväl, det var allt för nu. /Anders