Framåt genom att backa

Det här året började fotomässigt jättebra för mig. Tog fler godkända bilder än jag brukar under vintern och tidig vår. Den milda vintern hjälpte förstås till. Men allt efter sommaren gått har det blivit trögare. Längre mellan de bra skotten. Tappat lusten en smula. Kanske beroende på högre egna krav. Men jag saknar att resa och den boost det ger. Jag saknar också turisterna i Stockholm , även om de blivit fler. På sistone har jag dock kommit in i matchen igen. Lite oväntat fick jag hjälp genom att backa.

Min hustru har en hobby. Hon renoverar lampor. Av den anledningen har hon några söndagar begivit sig till Hötorgets loppmarknad. Där saluförs nämligen gamla armaturdelar. Reservdelar om man så vill. Eller lampskrot som jag kallar det. Jag som ändå ska till stan och fota brukar följa med och tar då en runda med kameran bland stånden. Hötorgets loppmarkanad liksom! Nybörjarstället. Här hängde jag en hel del när jag just börjat gatufota. Jag tror inte jag är ensam om det. 

Jag har samlat ihop några bilder från senaste veckorna. Det är inga världsmästarskott, även om tvåan är rätt bra (gick på magkänslan när jag kompade den, haha!). Poängen är att de här stunderna har fått upp mig på banan igen. Jag har liksom fotat igång mig själv så suget har kommit tillbaka och självförtroendet likaså. Så kan det gå. 

Det är intressant det där med formkurvor. För mig funkar det så att jag varierar en hel del. Ibland har jag perioder då jag känner mig stark och oblyg och nästan räknar med att få med några bilder hem. Andra perioder är jag i svacka. Tycker att det inte finns något att fota och om det gör det kommer jag ändå vara en halvsekund sen (Ior-varning, jag vet). Det lustiga är att när jag tittar på det brukar min bildfångst hålla ungefär samma nivå oavsett. Kanske man kan lära sig något av det? Vet bara inte vad.

Det var allt från mig!

/Anders J