TROTTOARFOLK ET CETERA
Höjdarbilder!
Jag är inte så flitig på att fota i stående format. Någon bild då och då blir det men inte speciellt ofta. Här är ändå ett axplock av bilder på kvinnor fotade på höjden.
Drottninggatan. Jag gillar blicken från kvinnan i halvskugga. Det blir mycket fotande här. Svårt att undvika på något sätt.
Drottninggatan igen. Hon var så ståtlig där hon stod. Jag gick ned på huk för att förstärka hennes längd.
De två sista är från Lissabon 2017. En härlig stad! Fast det bästa med resan dit var faktiskt de två dagarna i Porto. Jag återkommer till det vid ett senare tillfälle.
För att återkomma lite till att fota i stående format. Min huvudkamera har de senaste åren varit Fujifilm X-T10. Den har just pajat och kommer snart vara ersatt av den nyare X-T30. Men gemensamt för dessa är den vinklingsbara skärmen vilken jag använder mycket. Då blir det dock otympligt att fota stående. Men i somras skaffade jag en Ricoh GRII och den däremot inbjuder verkligen till att fota lite friare, med en hand, vara lite crazy. Översta bilden är plåtad med GRII:an, övriga med X-T10.
Det var allt för nu.
/Anders
Det är något speciellt med färgen röd
"Alltid rött, alltid rätt" hävdade Imperiet med Thåström i spetsen. Kanske är det så? Vi använder hur som helst färgen rött i alla möjliga sammanhang.
Man älskar ju röda dagar. Bästa som finns. Tomten är dessutom rödklädd, bara en sån sak. Fast ilskna personer ser rött och vi ogillar röda siffror. Vidare rullar vi ut röda mattan, vi jäktar i rödaste rappet trots att rött betyder stopp. Listan kan göras lång. Rött förknippas exempelvis både med fara och kärlek. Hm. Kanske inte så konstigt när allt kommer kring... I det här inlägget fokuserar jag på röda trådar. Sådana som röda kläder är gjorda av.
Gamla Brogatan, Stockholm (Inte så många röda trådar just här kanske men den får komma med ändå.)
Det var allt för nu. Nu ska jag förbereda middag. Pyttipanna med rödbetor.
/Anders.
En gatufotograf slår underifrån.
Är det inte så? Man jobbar med små medel. Man knallar omkring med en liten kamera och tar bilder på folk som potentiellt kan bli arg på en. Huga. Försöker att inte märkas. Långt ifrån statusen ackrediterade pressfotografer åtnjuter. Långt ifrån den flashiga utrustning fågelfotografer stoltserar med. Vi försöker göra mycket med litet. Sympatiskt tycker jag. Här följer några bilder som bara väldigt löst anknyter till min ingress. Underifrånperspektivet nämligen. Jag befann mig i somras i ett köpcentrum där det fanns gångbroar med gröna glasgolv. När ljuset föll in blev det intressanta siluetter sett underifrån. Jag klämde av ett antal bilder varav jag visar några här.
Det var allt för nu.
/Anders