Somliga märks mer än andra.

Min rubrik säger givetvis ingenting nytt. Men ibland blir det lite lustigt ändå.

I maj förra året var jag i Rom och fotograferade och på förmiddagen en 17:e befann jag mig vid centralstationen Termini. Jag spenderade en timme eller så med att plåta folk däromkring. Bland många andra tog jag en bild på en rödhårig kvinna som kom gående åt mitt håll. Henne ville jag ha en bra bild på!

Men bilden blev medioker och en stund senare tog jag tunnelbanan därifrån. Jag åkte till stationen Cirpo och sedan spenderade jag dagen med att fota i området norr om Vatikanstaten. Tidig kväll kommer jag ned till Peterskyrkan och vem dyker upp där om inte den rödhåriga kvinnan! Av alla dessa människor jag fotade vid Termini 6 - 7 timmar tidigare var det nog inte jättemånga jag skulle känna igen på en gång. Ny chans alltså! 

Inte heller den här bilden blev någon kioskvältare men ändå en förbättring. För mig är det ändå en rolig historia. Jag tog en omväg till Peterskyrkan medan hon gissningsvis gått via Colosseum och Pantheon dit. Innan dess har hon checkat in och lämnat sin ryggsäck på hotellet. Jag var glad att få en andra chans och jag tycker mig ana ett leende hos kvinnan. Hon var nog glad över att återigen bli uppmärksammad av den där stilige fotografen som hon kom ihåg från Termini!

/Anders

Stadsteatern - En bildserie

Ingen av de här bilderna är tagen på Stadsteatern. Men loggan på Kulturhusets fasad syns i alla bilder så de hänger ihop på ett bra sätt. Jag gillar stämningen. En snabbt fotad serie som jag inte har så mycket att säga om utan bara vill visa upp. /Anders J

GF-spaningar. Del 6. Ljus.

Om jag förstått saken rätt så är ordet fotografi är en sammanslagning av de grekiska orden phos - ljus och grapho - skriva, rita. Att rita med ljus alltså! Det känns som ett ganska fint sätt att se på saken. En sak är säker. Utan ljus blir det inga bilder. 

Att ha koll på ljuset är så klart fundamentalt i all fotografering. Hur mycket ljus finns det just här? Har jag rätt inställningar? Oftast behöver jag inte bry mig så mycket. Mina utgångsinställningar är f/8 och 1/500 med auto-ISO upp till 3200 vilket klarar många situationer. Sedan justerar jag därifrån.

Men det här blogginlägget handlar inte riktigt om att exponera rätt utan mer om att ha koll på tillfällen då man kan använda ljusförhållandena att bygga en bild kring. Det kan vara motljus, släpljus, ljusluckor, lågt ljus, ljus som skapar bra skuggor och så vidare. Jag tycker det här är rätt kul! Men jag tycker också att den här typen av bilder visserligen ofta blir snygga och stämningsfulla men kanske på bekostnad av annat. Som en händelse eller ett bra uttryck. Som alltid är det bra att lyckas kombinera flera saker i samma ruta. Här följer några bilder på temat. De flesta är från Stockholm.

På gott och ont är det här en av de saker jag gillar mest när jag är ute och fotar. Kanske för att det är ganska enkelt. Man har ofta gott om tid att komponera sin bild och träffbilden jämfört med mycket annat gatufoto är skyhög. 

Vad jag ska skriva om nästa gång vet jag inte. Vi får se. Ha det bra så länge. / Anders

GF-spaningar. Del 5. Speglingar.

Speglingar! En härlig lekkamrat när man är ute och plåtar.

I mitt gatufotande siktar jag på att komma nära människan, uttrycket, attityden, känslor, stämningar. Det är målet. Men det finns ju massa annat kul att leka med på våra gator. Mer ytliga saker. I tidigare bloggar har jag exempelvis kollat på färg- och mönsterkopplingar. Speglingar i alla dess former är också en rolig sak att ha koll på. Ibland får man ändå uttrycket på köpet. Här följer lite speglingsbilder av olika slag. Ibland är speglingen själva bilden och ibland är den en bisak. Men den adderar alltid något i ens bild.

Jag har inte så mycket mer att säga om speglingsbilder egentligen. Det är ett av många medel för att ta bilder som i bästa fall berättar något om människor. Eller hundar. :)

Det var allt för nu, tjenahej! / Anders

GF-spaningar. Del 4. Ögonkontakt.

Ögonkontakt i gatufoto. Här går åsikterna vitt isär. För en del är det svartlistat medan andra inte ens gör något större skillnad på gatufoto och gatuporträtt. 

Själv föredrar jag klassiskt obemärkt gatufoto där fotografen lyckas vara nära men ändå osynlig. Där man som betraktare får ett äkta, oförstört, ögonblick. Candid Photography. Uppriktigt fotografi. Det har så klart ingenting med dolda kameror att göra!

Men med det sagt så gillar jag även spänningen i den där första millisekunden av ögonkontakt. Ibland söker jag den till och med. Det kan många gånger vara en blick in i kameran som gör bilden. Men det får inte bli för mycket eller för ofta. Lagom är bäst! Här följer några bilder från Stockholm.

Många av bilderna den här gången är fotade genom fönster och som av en händelse kommer det handla om speglingar nästa gång. Så det kan bli! :)

Ha det gott! Tjenahej. / Anders