It's not you. It's me.

Varje förhållande lever sitt eget liv. Men många gånger händer ungefär samma saker ändå. Det spelar ingen roll att kärleken är stor. Slitningar kan det bli i varje fall. Slentrian. En undran om det här är allt?

Mitt förhållande till gatufotograferandet har pågått ett tag nu. Vi fann varandra i början av tiotalet. Sedan dess så gatufotar jag här hemma i Stockholm var och varannan helg. Under ledigheter oftare. Alla resor ägnas åt gatufoto. 

Men på senare tid har jag känt en viss trötthet. Jag tar ungefär samma bilder hela tiden. Iofs en typ av bilder jag gillar men ändå. Så jag har gjort en del förändringar bara för att.

Min vanliga kamera är en Fujifilm X-T30 med Fujinon 23mm f2. En ganska smidig kombo som väger 612 gram. Men för att skaka om livet lite lånade jag ett tag en kamera av en god vän. En Nikon Z6 med Sigma 24mm f1,4. Tillsammans med en adaptor mellan hus och glugg blir det en klump på 1539 gram. Min tanke var att fota med den några gånger och se vad som hände. Skulle jag plåta annorlunda med de förutsättningarna? Fullformat. Ljusstark optik. Att synas mer.

Jag var ute med Z6an vid tre tillfällen, sammanlagt tio - tolv timmar kanske. Här följer några bilder. Ett par per dag.

26 Oktober:

2 November:

9 November:

Så. Hur ska jag summera det här experimentet? Blev bilderna bättre? Jo, tekniskt kanske. Men jag har antagligen mycket att lära om just den kameran. Det kan säkert bli ännu finare skärpa etc. Men innehållsmässigt då? Det tycker jag inte. Samma val av motiv och vinklar. Samma triggers. Fotade jag annorlunda? Nej. Inte egentligen. Skillnaden var att det var ännu svårare att fota obemärkt. Folk lägger verkligen märke till en stor kamera. Det som vore intressant är om jag bara hade haft den kameran under lång tid. Skulle jag då fotat annorlunda? Det får jag aldrig veta för det tänker jag inte göra. Det var en tung jäk*a kamera! :)

Jag gillar min nuvarande kamera. Det beror inte på den att jag tar de bilder jag tar.

Och jag gillar verkligen gatufoto, tro inget annat! Det är inte gatufotogenrens fel att jag tar de bilder jag tar. Det finns många andra typer av bilder man kan eftersöka utan att byta genre. 

Utan det beror på mig. Jag tar de bilder jag tar för att det är vad som finns inom mig. Det är vad jag ser, vad jag gillar, vart min kreativitet för mig. Och det är väl egentligen en rätt fin sak?