Jag ville också alltid vara nisse

Tänkte bara i all enkelhet önska alla en fin Lucia/tredje advent med den här bilden som påminner mig om min barndoms Luciatåg då jag alltid föredrog att klä mig som tomtenisse. Det var ju ändå julen det handlade om. Julklappar! Magi! Kalle Anka! Att klä mig i något slags dopdräkt intresserade mig inte. Den vakne noterar att solen skiner på bilden vilket innebär att den inte är dagsfärsk. Solen har nämligen ännu inte visat sig i Stockholm i December. Den här bilden är ungefär ett år gammal.

Allt gott! 

/Anders J

I väntan på nya Slussen

Nya Slussen-projektet pågår för fullt och har gjort så bra länge nu. Det mesta ska göras om och det tar tid. Innan ombyggnationerna startade var kajen längs Munkbroleden ett populärt häng sommarhalvåret. Nu är det avstängt. Out of bounds. Plank och staket sträcker sig hela vägen från Gamla Stans tunnelbanestation över till andra sidan vattnet. Om jag förstått saken rätt ska det hela stå klart år 2025. Då kommer nog den här kajen åter bli en oas för soltörstande Stockholmare. Den här bilden är togs 24 Mars 2015.                                                                                                                                                                                                                                   

Ha det gott! Vi hörs. / Anders J

Att gatufota med säkerhetsavstånd

Det har sina sidor att gatufota dagar som dessa. När man tar en tur på stan inser man att det inte finns så mycket folk ute att vimla runt bland. En och annan flanör på Västerlånggatan. Götgatsbacken känns som en ständigt sömnig Tisdagsmorgon. Nya Slussenbron drar för all del till sig viss nyfikenhet. Men även om det hade funnits mycket folk ute så ska man ju hålla distans till andra. Hålla säkerhetsavstånd. Här är en bild från i söndags då jag gör just det. 

Det var allt för nu!

/Anders

Tidlös mobilbild

Är det möjligt? Kan en bild på en person försjunken i något så tidstypiskt som en mobiltelefon kännas tidlös?

Anledningen till min fundering är bilden nedan. Jag kanske är ute och cyklar men jag tycker den har en tidlös känsla över sig. Vet inte riktigt vad det är. Kanske är det något med hennes kläder, hennes hållning, frisyren möjligen. Hon hade kunnat stå där på samma plats 1975 utan att se konstig ut. Om det inte vore för mobilen då. 

Men så tänker jag så här. Vi har haft mobiler en ganska kort tid. Vi tycker de är tidsbundna. Men hur kommer det se ut på den fronten om 50 år? Man vet visserligen aldrig vilka innovationer som kommer i framtiden men tror ni inte att människan även då har en liknande mojäng med sig överallt? Vad skulle mobilen ersättas med? Själva telefonerandet kan man säkert sköta med ett chip i örat men resten då? Filmer etc. Några glasögon med inbyggda skärmar tror jag inte på. 

I ett sånt läge skulle vi ha haft mobiler rätt länge och den här bilden skulle utan vidare kunna kännas tidlös.

Det var allt för nu! /Anders J

Den osynlige gatufotografen

Det finns så många tankar om hur en bra gatufotobild ser ut och vad som överhuvudtaget är gatufoto. En sådan idé är att man som fotograf ska vara som en fluga på väggen. Inte bli sedd. Men allvarligt talat; alltid är det väl någon jäkel som ser en!

Jag har för övrigt läst rätt mycket i Jackie Higgins bok "The World Atlas of Street Photography" (som jag fick av Oscar Hagelberg, tack igen!) och det är ganska befriande. Där finns massvis med exempel på bilder och projekt som jag inte ens skulle klassa som gatufoto innan jag började läsa. Folk som poserar, bilder på husfasader, anonym folkmassa vid Marcusplatsen etc, etc. En intressant bok som jag rekommenderar. Det är rätt skönt att släppa ned axlarna lite och inse att vår älskade genre kan generera bilder med stor bredd. Bilder som överraskar! Sedan behöver man ju inte nödvändigtvis tycka om allt. 

Det var allt för nu!

/Anders