En gatufotograf slår underifrån.

Är det inte så? Man jobbar med små medel. Man knallar omkring med en liten kamera och tar bilder på folk som potentiellt kan bli arg på en. Huga. Försöker att inte märkas. Långt ifrån statusen ackrediterade pressfotografer åtnjuter. Långt ifrån den flashiga utrustning fågelfotografer stoltserar med. Vi försöker göra mycket med litet. Sympatiskt tycker jag. Här följer några bilder som bara väldigt löst anknyter till min ingress. Underifrånperspektivet nämligen. Jag befann mig i somras i ett köpcentrum där det fanns gångbroar med gröna glasgolv. När ljuset föll in blev det intressanta siluetter sett underifrån. Jag klämde av ett antal bilder varav jag visar några här.

Det var allt för nu.

/Anders

Vad gör man en midsommarafton när familjen är krasslig?

Jo man gör precis som vanligt, antar jag, när man har lite ledig tid att döda. Tar med sig kameran på promenad. Alternativet är att gå och bläddra skivor på någon skivbörs. Inte sällan blir det en kombination av de båda, något som egentligen bara är hämmande för bägge aktiviteterna:). Men igår gick jag hur som helst en sväng på söder för att se om jag hittade något av intresse och det gjorde jag för all del. Men sedan är det ju en helt annan sak att fånga det intressanta på bild. Det blir mest missar. Man är lite sen eller på fel plats. Men som jag ser det är just svårigheten att lyckas ta bra gatufoton en stor del av förklaringen till att det är så roligt. Så det blev inga speciellt bra bilder igår men jag postar ändå några här. 

Blommor i håret. Såklart.

Muralmålning av Os Gêmeos uppe vid Fiskargatan.

Folk som sitter i Kreutzberg och hänger.

Berlin är en stad jag verkligen uppskattar. Omväxlande, cool och tolerant. Jag promenerade genom Kreutzberg häromdagen och hade så klart kameran med mig. Där finns gott om intressanta människor och en allmänt avslappnad atmosfär. Här är några bilder som fokuserar just på det avslappnade.