Jag längtar till Västerås
I somras besökte frugan och jag Västerås på riktigt för första gången. Vi har åkt förbi tusentals gånger då mina föräldrar bor i Örebro. Men så bestämde vi att åka till "Gurkstaden" en dag och kolla hur det ser ut där. Något vi tänkt göra i åratal. Det visade sig ge mersmak.
Vi åkte dit och hade det lite mysigt. Tittade på den gamla bebyggelsen, åt lite gott, tog något att dricka vid Svartån, handlade ett par skivor på den lokala skivbörsen. Det var sommar, man var ledig och det var trevligt. Det kändes dessutom som en lite udda grej. Åka till Västerås liksom. Vi bestämde att göra det till en tradition. Det får bli vårt ställe. En sväng varje sommar.
Jag hade inget fokus på att gatufota men det är klart att jag tog några bilder ändå. Lite pliktskyldigt sådär. Här är en tjej som verkar se positivt på den aktuella dejten.
Sedan jag blev smittad av gatufotoviruset så har jag insett att man på sätt och vis aldrig blir frisk. Det spelar ingen roll om man har kameran med sig eller inte. Är jag ute bland folk så fotograferar jag i skallen hela tiden. Tittar på folk på ett helt annat sätt, är medveten om vad som händer runt omkring mig, noterar vad folk på tuben har på sig, vad det finns för färger /mönster/etc som går att utnyttja vid senare tillfälle. Det där känner ni säkert igen. I bilden ovan var det ränderna som fick mig att slänga iväg en bild.
Vi får se om jag kommer försöka mig på att gatufota lite mer seriöst vid kommande sommars Västerås-tripp. Det känns som en utmaning. Det är alltid svårare i en mindre stad tycker jag. Men en sak är säker och det är något jag aldrig trodde jag skulle ha anledning att säga; jag längtar till Västerås!
Det var allt för nu.
/Anders