Gatufoto - En kontaktsport.

Jag har fotat på gatan i snart tio år. Inte speciellt länge men ändå tillräckligt länge för att kunna säga att mitt intresse är genuint och inte bara en fluga. Ett och annat har jag lärt mig på vägen. Men vad? Faktiskt saker som förändrat mig som person.

Jag har funderat en del på det här den senaste tiden. Såklart har jag lärt mig saker kring själva fotograferandet, tekniker och tillvägagångssätt. Jag har utvecklat mitt bildseende och min smak och så vidare. Fast gudarna ska veta att det finns mer att lära. Hur som helst. Det är inte vad det här inlägget ska handla om.

Ett par saker har jag noterat som jag gör annorlunda nu jämfört med för tio år sedan. En är att jag blivit mer social. Har lättare att prata med folk jag inte känner. I fallet med bilden ovan fick jag efteråt en pratstund med mannen i bakgrunden. Vi hade just bevittnat något speciellt och hade ett trevligt samtal om detta. För då och då händer det ju att folk undrar vad man håller på med och varför. En del är nyfikna helt enkelt och ska man hålla på med gatufoto gör man klokt i att lära sig hantera dessa situationer. Om man är öppen och glad kommer man långt. Det brukar bli bra samtal. 

Här är en helt annan situation. Jag såg de här spanska herrarna och ville sååå gärna ta en bild på dem. Men de var respektingivande och jag behövde komma nära. Jag var livrädd! Men jag tog mod till mig, gick ned på knä och tog bilden och jag är så glad för det. Jag älskar den! Efteråt bytte jag några ord med dem. Inte för att de kunde engelska eller jag spanska, men ändå. 

Oftast hinner man ta sin bild innan man eventuellt blir upptäckt och då är ett leende i regel allt som behövs. En del tror att gatufoto handlar om att smygfota. Problemet med ett sånt tillvägagångssätt är att man verkar allmänt skum och att det dessutom blir mycket svårare att förklara sig. Det här är något jag lärt den hårda vägen. Jag smög mer de första åren och hamnade i obekväma situationer. Öppenhet och ett positivt kroppsspråk är grejen. Bilden nedan är en typisk situation. Jag tar bilden - kvinnan upptäcker mig - vi ler åt varandra - färdigt. Båda är glada och jag har fått min bild. Katten var dock fortfarande skitsur.

En annan sak jag märkt med mig själv är hur observant jag blivit på min omgivning. Förr kunde jag gå omkring i min egen lilla bubbla och inte bry mig så mycket. Nu noterar jag saker. Hur ljuset faller, färger, situationer, vad folk har på sig, vad folk gör, etc. Jag liksom gatufotar i huvudet oavsett om jag har en kamera med mig eller inte. Jag tror att det där är bra. Jag vet inte vem det var som sa det men det gäller att öva ögonen så att man lär sig att se. Nånting i den stilen. Det är antagligen det jag gör. Lär mig att se.

Även den här situationen slutade med ett samtal. Jag såg kopplingen och tog min bild. Efteråt undrar den unge mannen varför jag fotograferade honom så jag visade vad jag sett och han var helt lugn med det. Han tyckte det var ballt. Man får helt enkelt vara beredd på att få kontakt med människor när man fotar på gatan. Gatufoto är nämligen en kontaktsport.

/Anders J

2021-09-10 22:50   Erik Madsen

Hej Anders - jeg er så enig med dig. Og du viser og fortæller med nogle gode eksempler.
Med mange venlige hilsener fra Erik.

Besvara

Svar från tezmon 2021-09-10 23:02

Hej Erik! Kul att höra. Bra att mitt budskap går fram. /Anders

Svara

2021-09-11 00:26   Frekeman

Trevligt att du delar med dig av dina tankar och erfarenheter. Det där med att smygfota beror nog lite på hur man definierar det. På senare tid har en bloggare avfärdat smygfotande som trams på ett rätt otrevligt sätt som jag ser det. För egen del fotar jag öppet men försöker ändå att göra det på ett sätt som gör att ingen tar notis om mig. Eller så ser de mig men känner att det nog var nåt annat som snubben fotade. Smyger jag då med mitt fotande? Och därmed sysslar med trams?

Jag vill för det mesta inte ha kontakt när jag är ute och fotar – ödsla tid på att prata med med subjekt och att därmed tappa takten eller flytet man eventuellt har känns som något värt att undvika.

För det mesta lyckas jag med det här men på senare tid så har jag vid tre tillfällen blivit ifrågasatt på rätt otrevliga sätt och häromdagen så gick jag med på att ta bort en bild (som jag tyckte var okej) för första gången i mitt liv om jag minns rätt. Jag gjorde dock en recovery när jag kom hem så bilden kunde räddas! Inte tillräckligt bra för att publicera.

Det där med att vara beredd på kontakt är ett område jag nog kan förbättra mig på!

Mvh
Fredrik

Besvara

Svar från tezmon 2021-09-11 10:21

Det är väl en balansgång det där? Att vara öppen med vad man gör men ändå diskret och/eller snabb så att man får bilden. Jag tror man känner när man smyger. Man känner skillnaden i bröstet. Jag håller f.ö. med: jag vill inte heller ha kontakt egentligen men ibland händer det och jag känner att jag blivit bättre på att hantera det. Ofta är det riktigt trevligt. Men inte alltid.

Svara

2021-09-11 01:57   bassa

Att fotografera öppet som det kallas nu för tiden, tycks ha blivit en trend ibland så kallade gatufotografer.Visst fotar man öppet, och inte trycker av på måfå, Med tiden blir man rätt snabb och ser många gånger det man vill ha med innan man tar bilden, och sen knallar vidare. Men nu tycks."gatufotograferna" bli riktigt goda vänner och ständigt delaktiga i bilden som togs. Man tar bilden visar bilderna får ett godkännande , kommer i snack och skijls som bästa vänner På något sätt känns det som, att man vill påvisa att man har mognat, har enorm respekt för motivet.Typ, Tar jag en bild på stan tar jag sjävklart kontakt efteråt, kommer i snack, och får gärna ett godkännande och en trevlig pratstund. Sådant händer naturligtvis.Men i ärlighetens namn existerar det nog inte så ofta, och tur är det.Dom bästa bilderna genom tiderna har nog tagits öppet, och inte på måfå utan någon som helst kontakt varken före eller efteråt , Men att se fotandet som att söka kontakt ? Känns för mig väldigt avlägset.Då är det nog bättre att köpa en hund.
/ Bengt H

Besvara

Svar från tezmon 2021-09-11 10:45

Att fotografera i syfte att söka kontakt är inte aktuellt för min del även om jag förstår de som ser mötet med människor som vitalt. 99% av de bilder jag själv tar sker som du beskriver. Man tar sin bild och går vidare. Oftast lyckas jag undvika upptäckt, vilket är att föredra. Men min poäng är att man ibland hamnar i kontakt med människor vare sig man vill det eller ej. Då har jag lärt mig att om jag själv är positiv och öppen så blir dessa möten ofta trevliga istället för otrevliga.

Svara

bassa 2021-09-11 11:28

Hej Så är det.En förklaring lite snack funkar väldigt ofta, när någon undrar varför man tog bilden.
/ Bengt H.

Svara

2021-09-11 06:39   connyM

Din inställning till gatufoto, köper jag till 100%.
// Conny

Besvara

Svar från tezmon 2021-09-11 10:58

Tack Conny! Kul att höra! /Anders

Svara

2021-09-11 08:23   jkm

Trevlig läsning och bilden på dom spanska gentlemännen är fantastiskt bra. GF at its best… Och din inställning till genren tycker jag är sympatisk! Minns att jag var så ”desperat” under en period att få bra bilder att jag hade en kamera gömd under jackan med fjärrutlösare och gluggen tittandes ut. Herregud skäms när jag tänker på det.. Ha det gött!

Besvara

Svar från tezmon 2021-09-11 11:11

Haha, jag förstår att du inte är helt stolt över din fjärrutlösarmetod. Den är faktiskt lite skämmig. :) Starkt av dig att berätta. Men om jag ska vara djävulens advokat för ett ögonblick så måste jag ändå ställa frågan: När allt kokas ned - Är det inte bilden som räknas? Så länge man inte arrangerat eller manipulerat alltså. En bra bild är väl ändå en bra bild?
Kul att du gillar bilden på de tre herrarna. Jag älskar den. Har tittat mycket på den och undrat över vilka de är, vad de levt för liv, etc. Har gjort storys i mitt huvud. Nu när vi haft pandemi i ett och ett halvt år undrar jag om de ens är i livet.
En annan sak, ses vi om en vecka på gatufotofestivalen?
/Anders

Svara

jkm 2021-09-12 10:13

Tror och hoppas att det blir en välbesökt festival. GF har ju blivit otroligt populärt på senare tid. För egen del har intresset falnat dessvärre. Däremot blir det nog en bärs på Sjuan… Ha det gött!

Svara

Svar från tezmon 2021-09-12 11:17

Jag har saknat dina bilder i gf-gruppen. Hoppas ditt sug kommer tillbaka! Tyvärr märker vi inte av det stora intresse du skriver om, här på fotosidan. Aktiviteten är låg. Kanske folk är på facebook istället? Tycker personligen det är värt en liten slant att få kritik som kan vara både ris och ros. Ha det trevligt på Sjuan och skål på dej! /A

Svara

jkm 2021-09-13 18:37

Skål på dig själv! Kanske har den låga aktivitetsgraden på FS GF pool att göra med att vissa har en dogmatisk och mästrande ton i sin kritik? Och att uppenbart bra GF bilder knappt anses vara värda en kommentar? Lite mer högt i tak och lite mindre Föreningen För Inbördes Beundran tror jag hade varit nyttigt? Ha det gött! PS du sköter dig bra!

Svara

Svar från tezmon 2021-09-14 17:50

Jag delar inte din dystra syn på gruppen. Tycker det för det mesta är god stämning även om det nån gång ibland bränner till och man blir oense om något. Men en del av charmen med gruppen är att den kan generera mer än bara ryggdunk, som jag ser det.
Problemet som jag ser det är att vi är alltför få aktiva. Det blir för enahanda och kan kanske uppfattas som nämnda förening. Så är det dock inte. Jag hade älskat att få hylla bilder från andra. Det finns ju gott om grymma gatufotografer därute! Jag kommenterar säkert hälften av alla bilder som kommer in och det är några till som är flitiga men vi är för få röster. Vidare tycker jag det är idiotiskt att det, av oklar anledning, finns två gatufotogrupper på fotosidan. Väldigt kontraproduktivt.
Nåväl. Det är ju inte det här mitt blogginlägg handlar om! :) Men tack Janne för dina raka åsikter! Jag tar dem med mig.

Svara

jkm 2021-09-14 18:46

Tack för ditt nyanserade och vettiga svar! Ha det gött!

Svara