Gatufoto - En kontaktsport.

Jag har fotat på gatan i snart tio år. Inte speciellt länge men ändå tillräckligt länge för att kunna säga att mitt intresse är genuint och inte bara en fluga. Ett och annat har jag lärt mig på vägen. Men vad? Faktiskt saker som förändrat mig som person.

Jag har funderat en del på det här den senaste tiden. Såklart har jag lärt mig saker kring själva fotograferandet, tekniker och tillvägagångssätt. Jag har utvecklat mitt bildseende och min smak och så vidare. Fast gudarna ska veta att det finns mer att lära. Hur som helst. Det är inte vad det här inlägget ska handla om.

Ett par saker har jag noterat som jag gör annorlunda nu jämfört med för tio år sedan. En är att jag blivit mer social. Har lättare att prata med folk jag inte känner. I fallet med bilden ovan fick jag efteråt en pratstund med mannen i bakgrunden. Vi hade just bevittnat något speciellt och hade ett trevligt samtal om detta. För då och då händer det ju att folk undrar vad man håller på med och varför. En del är nyfikna helt enkelt och ska man hålla på med gatufoto gör man klokt i att lära sig hantera dessa situationer. Om man är öppen och glad kommer man långt. Det brukar bli bra samtal. 

Här är en helt annan situation. Jag såg de här spanska herrarna och ville sååå gärna ta en bild på dem. Men de var respektingivande och jag behövde komma nära. Jag var livrädd! Men jag tog mod till mig, gick ned på knä och tog bilden och jag är så glad för det. Jag älskar den! Efteråt bytte jag några ord med dem. Inte för att de kunde engelska eller jag spanska, men ändå. 

Oftast hinner man ta sin bild innan man eventuellt blir upptäckt och då är ett leende i regel allt som behövs. En del tror att gatufoto handlar om att smygfota. Problemet med ett sånt tillvägagångssätt är att man verkar allmänt skum och att det dessutom blir mycket svårare att förklara sig. Det här är något jag lärt den hårda vägen. Jag smög mer de första åren och hamnade i obekväma situationer. Öppenhet och ett positivt kroppsspråk är grejen. Bilden nedan är en typisk situation. Jag tar bilden - kvinnan upptäcker mig - vi ler åt varandra - färdigt. Båda är glada och jag har fått min bild. Katten var dock fortfarande skitsur.

En annan sak jag märkt med mig själv är hur observant jag blivit på min omgivning. Förr kunde jag gå omkring i min egen lilla bubbla och inte bry mig så mycket. Nu noterar jag saker. Hur ljuset faller, färger, situationer, vad folk har på sig, vad folk gör, etc. Jag liksom gatufotar i huvudet oavsett om jag har en kamera med mig eller inte. Jag tror att det där är bra. Jag vet inte vem det var som sa det men det gäller att öva ögonen så att man lär sig att se. Nånting i den stilen. Det är antagligen det jag gör. Lär mig att se.

Även den här situationen slutade med ett samtal. Jag såg kopplingen och tog min bild. Efteråt undrar den unge mannen varför jag fotograferade honom så jag visade vad jag sett och han var helt lugn med det. Han tyckte det var ballt. Man får helt enkelt vara beredd på att få kontakt med människor när man fotar på gatan. Gatufoto är nämligen en kontaktsport.

/Anders J