Räv & Rackarspel om Sveriges Fotomuseum
Vi var på väg att få ett stort fotomuseum här i Sverige, ett museum för både bild och teknik, men med tonvikten på den fotografiska teknikens historia. Ett fototekniskt museum alltså.
Det hände sig under mitten och slutet av 1990-talet i Göteborg och i Sundsvall. Det är en nedslående och lite upprörande historia. Jag var centralt placerad i händelseförloppet, och så här gick det till från min horisont - i stora drag:
I Göteborg fanns det en kamerasamling av rang, kanske Europas största. Den bestod av kameror från fotografins barndom på 1840-talet och fram till modern tid. Samlingen omfattade även mycket annan teknik runt begreppet fotografi. Samlingen var privatägd men låg juridiskt i en stiftelse: "The Swedish Camera Collection". Stiftelsen hade även en väl integrerad stödförening; "Kameramuséets vänner". Jag satt i styrelsen.
Det föll sig naturligt att ett fototekniskt museum borde förläggas till Göteborg där kamerasamlingen och stiftelsen var lokaliserade - men även med tanke på stadens fotografiska traditioner i samband med företaget Hasselblad, bland annat. Mycket talade alltså för Göteborg, och många såg det som självklart. Men så dök det upp en ny aktör på scenen!
Det är Sundsvalls Kommun som ramlar in med fagert tal och breda löften. Bland annat skulle det nya fotomuseet, om man flyttade upp till Sundsvall, få disponera de två övre planen i en stilig byggnad från det sena 1800-talet. Det är den man ser i bilden här ovanför.
Stiftelsen lät sig i mångt och mycket imponeras - men göteborgsfalangen hade inga planer på att överföra samlingarna till Sundsvall. Nu följde en tid av rent rackarspel i stiftelsen och föreningen - bland annat valde man kuppartat in nya och inte tidigare i kända styrelsemedlemmar för att få en oväntad majoritet. Hastigt och lustigt kunde nu den stora tekniksamlingen flyttas från Göteborg till Sundsvall. Året 1994 var Göteborg överkört och borta ur bilden. Stiftelsen fick nytt säte i Sundsvall, och här startade nu projektet: Sveriges Fotomuseum - Bildens hus.
Här står jag tillsammans med en representant för Sundsvalls Kommun på Fotomässan i Göteborg 1995. På mässan presenterade vi projektet för den stora allmänheten - det verkade helt rimligt, eftersom det blivande museet ansågs stå inför sitt omedelbara förverkligande.
*
Något år efter projektstarten, började illavarslande tecken synas. Projektet började krackelera. Framsteg uteblev, och undanglidande svar dök upp.
I Sundsvall hade man på ett lättsinnigt sätt räknat med statligt stöd för att ro hem saken (nationellt uppdrag med statlig finansiering), men när det efter hand stod klart att det inte skulle bli så, då började även andra intressenter att dra sig tillbaka - en efter en. Plötsligt saknades det en sund ekonomisk bas för projektet - vilket man hade förespeglat i alla tidigare diskussioner. Det fanns även krafter som ville underkänna tanken på att det nya museet skulle ha en teknisk huvudinriktning - det som var agendan för dom som hade gått med på flytten, och låtit sig övertalas att flytta samling, stiftelse, och förening till Sundsvall. Det var således upplagt för bråk och stridigheter.
Det finns ju ett ordstäv som säger: "När foderkrubban är tom, bits hästarna".
Det fanns en verklig eldsjäl i Sundsvall för ett fototekniskt museum - den gamle kände fotografen Tore Persson. Tore var styrelsekollega till mig i Kameramuseets Vänner, och han förfogade över en stor privat kamerasamling som enligt plan skulle slås ihop med de övriga samlingarna. Han startade nu i ren frustration ett eget fototekniskt museum, fix och färdigt i utställningslokaler - med den del av samlingarna som han hade kontroll över.
Det blev naturligtvis storbråk. Kollisionskursen med Sundsvalls kommun var uppenbar. Tores reaktion säger något om hur infekterad situationen hade blivit runt hela projektet. Det viskades om rättsliga åtgärder. Det stod efter hand klart att hela projektet var på väg att haverera.
Saken var misskrediterande i största allmänhet och jag ville inte ikläda mig vidare ansvar - utan avgick från mitt styrelseuppdrag under våren 1997.
Jag minns Tore med stor värme - en hedersman som försökte göra sitt allra bästa för att i en omöjlig situation förverkliga dom ursprungliga intentionerna.
Nu följde en tid av dimbildning och ett stegvis avlägsnande från den tidigare agendan - tills så en dag, det bara återstod ett stendött projekt om ett fototekniskt museum - och en teknisk samling utan hemvist. Denna hade så dags köpts in av Sundsvalls Kommun, för att hamna på lagret. Där befinner den sig fortfarande.
Något fototekniskt museum blev det inte.
Vi trodde länge att vi hade saken i hamn - men ack vad vi bedrog oss...
Skriver om
Innehållskategorier
Arkiv
- Januari 2025
- December 2024
- November 2024
- Oktober 2024
- September 2024
- Augusti 2024
- Maj 2024
- April 2024
- Mars 2024
- Februari 2024
- Januari 2024
- December 2023
- November 2023
- Oktober 2023
- September 2023
- Augusti 2023
- Maj 2023
- April 2023
- Mars 2023
- Februari 2023
- Januari 2023
- December 2022
- November 2022
- Oktober 2022
- September 2022
- Augusti 2022
/B
Om man kollar sista bilden, så skrev jag två artiklar om Kievkameran. Jag tror att det var där du blev intresserad av Contax/Kiev?
Själva föremålen borde finnas kvar men utan tryggad hemvist. Inte bra. Sundsvalls kommun har alltså köpt samlingen och borde därmed ha äganderätt. I dagens läge, vore den minst dåliga idén att dom ber LP sälja grejerna?
Angående ditt förslag - ha, ha.. Jag undrar om Erik skulle klara av att få en sådan klimp i knät? Samlingen fyller flera stora rum med jättestora kameror.
Det var faktiskt här om året en debattartikel i Sundsvalls Tidning om saken. Kanske inte allt hopp är ute om något vettigt?
Hälsningar Lena
Jo, det är bara att konstatera - läget är trist på den fronten.
2010 lämnade jag över en utställning av den isländske fotografen Karl R Lilliendahl, till Fotomuseet i Sundvall från Galleri Mazarin i Söderhamn, detta efter överenskommelse med Petter Östlund, som kurerade många utställningar, och som jag också träfade vid ett par tillfällen. Jag var också någon gång i början av 2000-talet på ett studiebesök på kameramuseet tillsammans med vänner i Söderhamns kamerakubb och fick en utmärkt guidning och har också sett flera utställningar där.
Vad jag vet har inget av tekniksamlingarna visats. Så här skriver Alf Ulfhielm (gammal styrelsekollega i Kameramuséets Vänner) 2023 i Sundsvalls Tidning:
"...Fotografierna ingår numera i Sundsvalls museums samlingar och kommer till nytta i museets ordinarie verksamhet; Sundsvalls museum uppges idag äga ca 3 miljoner fotografiska bilder.
Fotografica-samlingen däremot förvaras av museet men är inte tillgänglig för besökare. Den innefattar ca 1 200 kameror från SCC och ytterligare några hundra som tillförts genom senare gåvor, dessutom fotografisk utrustning från bland andra Maria Kihlbaums och Ester Näslunds ateljéer. Att dessa värdefulla samlingar nu steg för steg blir bortglömda, det är milt uttryckt otillfredsställande."
Men hur det hela utvecklades efter 2010 har jag inte koll på. Jag tror att jag vid en genomresa stannade till och tittade på en utställning med foto helt hastigt några år senare.
Visst måste det ha varit en privat visning - och Alf var säkert en god berättare. Han är mycket kunnig. Jag kommer ihåg ett besök hemma hos honom. Hela hans privata rum i villan var fullt av fotografica - bland annat en avancerad verkstad för kamerareparation.
Hälsningar, Bjarne
Tack för din kommentar Bjarne.
Även tråkiga historier bör ju berättas - om dom är intressanta. Om inte annat så för att komma ihåg dom som ville väl.