Min gamla juvel, del 2
Ur vitrinskåpet för avfotografering och lite tjänstgöring: Contax III av 1936 års modell, med Zeiss Sonnar 1,5/5 cm T tillverkat år 1940
__________________________________________________________
I förra bloggen gjorde jag en kort presentation av en gammal kärlek, ett favoritobjektiv som har hängt med genom åren - nämligen ett Zeiss Sonnar 1,5/5cm T tillverkat 1940 och troligen sålt här i Stockholm på våren 1941. Kanske till och med av Frids Foto på Fredsgatan, som var en ledande detaljist i Sverige för Zeiss Ikon AG i Dresden.
För att man nu skall kunna bilda sig en uppfattning i saken behövs det ett bildmaterial, och här nedan följer ett litet smakprov. Det som gör saken rätt intressant, är att vi har att göra med ett 83 år gammalt extra ljusstarkt objektiv.
__________________________________________________________
_____________________________________________________________
Jag har visat bilderna i olika sammanhang tidigare - bland annat i form av en minibildutställning som för ett par år sedan visades på LP Foto och på Stockholms Leica Center. Här kan jag bara visa ett snävt urval.
Utställningsbesökare berättade för mig att bilderna såg ut som vilka som helst i dagens bildflöde, och att det snabbt föll bort att det handlade om ett 83 år gammalt extra ljusstarkt objektiv. Det här antyder att återgivningskvalitén upplevs som likvärdig med dagens objektiv - vid ett normalt betraktningsavstånd. Det är inte så illa för ett så ålderstiget objektiv. Här är det visning på skärm, men från de skannade rätt stora digitala filerna gick det att printa ut fina utställningskopior.
Ingen digitalkamera är inblandad. En poäng är att visa vad en utrustning från den här tiden presterar. Därför är det Contax III i bilden här ovanför laddad med film som är ursprunget. Även exponeringsmätaren som faktiskt visar helt rimliga värden, har använts.
Det är ju självklart att ett 83 år gammalt extra ljusstarkt objektiv inte kan mäta sig fullt ut med dagens objektiv. Vad jag avser att visa är att det (märkligt nog) räcker till för seriös fotografi än i dag. Det ursprungliga inköpet på våren 1941 var alltså en strålade investering. Dessutom kan det i dag ge lite perspektiv på objektiv och deras användbarhet.
_____________________________________________________________
Bilden nedan är tagen på full öppning i Munsö kyrka - alltså f:1,5
Ett par stenhårda motljusmotiv från Åland
Den gamla Sonnaren klara inte bara av det hårda motljuset utan att ge reflexer eller slöjor, den återger även motivet snyggt och med en fin teckning i skuggorna (folket på stranden framstår inte som siluetter)
Här har vi ett lite knepigt motiv från Hasselvik, en situation som även moderna objektiv kan få svårigheter med. De mycket kraftiga vattenreflexerna mot det uppseglande åskvädret ligger utanför filmens tonomfåg (dynamiska omfång) - ändå har vi en för ögat snygg och prydlig återgivning
Med en mätsökarkamera kommer man inte så nära. Här är närgränsen för Contax; 0,9 m - som ändå medgav en rimlig komposition av vårens fägring
************************
Filmen är Kodak Ektar 100. Bildbehandlingen inskränker sig till dämpning av färgmättnaden och lite kontrastmodulering.
Bilderna gör sig bäst mot svart bakgrund. Tyck gärna på +, om något faller i smaken.
Men att fota med det här förutsätter en viss grundkunskap!
/B
/B
Men förstås har också fotografen sin andel av att bilderna blev som de blev.
Tommy S.
Jag håller helt med om framförda synpunkter.
Du ger en symfoni i bilder som hedrar dig och kamera med objektiv. Utmärkt tonat i skala och formgivning.
En utmärkt illustration om kunskapen som fanns redan då. Utan hjälp av siffermaskiner, utan troligen helt baserat på hjärnans kapacitet och en penna.
Jag hoppas läsarna inser att det är färgbilder gjorda med en trettiotals kamera.
Tack.
Ha en kunglig dag i Stockholm
Bob
När Ludwig Bertele räknade Sonnarerna i början av 1930-talet hade han papper och penna, en mekanisk räknesnurra, räknesticka - och två inhyrda unga matematiker för slavberäkningarna.
Arbetet tog två år, och patentbeskrivningen bestod av en trave folianter till en höjd av uppåt 80 centimeter.
Gubbar kan!!
På min skärm här på landet på Gotland såg de flesta bäst ut efter "förstoring", d v s lite mindre än i samband med texten.
Ja, det är ett problem med alla skärmar bilderna skall dyka upp på. Sedan tycker jag att det är problematiskt med skärpan på FS. Jag får alltid laborera med olika storlek på filerna, men lika bra som originalfilen på egen skärm blir det aldrig riktigt... :-(
Det här är ju inte bra, speciellt när framställningen går ut på att visa vad objektivet kan.
Det är ju betryggande att du som har sysslat så mycket med bilder genom åren tycker så!
Jag är fäst vid både kameran och optiken - men numera står den mest i vitrinskåpet och glänser.
Många tycker att Contax III är ful med sin fyrkantiga påbyggda exponeringsmätare - i jämförelse då med Contax II. Unga av i dag tycker i regel att den är jättehäftig.
Jo, man kunde redan på den tiden.