Livets obändiga kraft

Livet ger sig inte så lätt – det kämpar på, även om oddsen är dåliga.

Den här lilla tallen växte i närheten av min sommarvilla på Åland - i en liten spricka på ett stort berg, mycket utsatt för väder och vind. Man kunde nästan inte se själva sprickan när man spanade runt - det ser ut som om tallen växer rakt upp ut berget.

Uppenbarligen var sprickan djup och rimligen vattenförande, berget bidrog säker även med lite mineraler. Jag kommer ihåg det lilla trädet från min barndom, det såg precis likadant ut redan då - tallen kunde alltså vara mycket gammal.

Man kan se kampen med att få fram så stora nya skott som möjligt, men även att dessa skott, redan i juni månad, tvingas att börja vissna efter hand. Sättet dom gulnar på, visat att trädet under kontrollerade former drar tillbaka sin näring.

Så skulle då platsen bebyggas med en sommarstuga, och den lilla tallen ryktes brutalt upp. Jag fick tag på den, och kunde räkna årsringar. Räkna och räkna – det var inte lätt, dom satt extremt tätt. Jag finpolerade och stök olja på snittytan. Sedan satt jag med lupp och starkt riktat ljus. På vissa ställen kletade ringarna ändå ihop, så att det var svårt att räkna exakt. En viss approximering blev alltså nödvändig. Jag kom i alla fall fram till att tallen var minst 150 år - troligen äldre.

Bra jobbat lilla träd! 

                                Kvällsstund vid lilla tallens växtplats

2025-02-28 08:12   Benganbus

Fin historia Peter!
Och bilden Kodachrome?
/B

Besvara

Svar från syntax 2025-02-28 08:17

Tack Bengan!
Jag brukar bli lite häcklad för att jag ofta sätter ut bilddata. Här ser man hur det går när jag inte har gjort det... :-)
Visst är det Kodachrome, 25:an.

Svara

2025-02-28 08:39   Fredrikpersson

Fin iakttagelse. Och lite rörande fastän det bara handlar om en tall.

/F

Besvara

Svar från syntax 2025-02-28 08:44

Tack för det Fredrik.
Och jo - jag håller med. Det är naturligtvis inte hållbart att förmänskliga ett träd - men svårt att låta bli... :-)

Svara

2025-02-28 10:37   mojje

Trevligt inlägg om tallen, tänk vilken kraft och hitta energi från något som ser ut som ingenting mer än berg. Kul att du fick fram ungefärlig ålder också.

Besvara

Svar från syntax 2025-02-28 10:43

Tack Morgan!
Kul att du uppskattade storyn.

Svara

2025-02-28 15:25   Erik Madsen

Hej Peter H.
Naturens förmåga att överleva är stark och imponerande – även med "ditt" träd.
Super Kodachrome-foto - snyggt ljus och komp.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Du skriver: "Jag brukar bli lite häcklad för att jag ofta sätter ut bilddata"
Du måste bara göra det om du vil. Det er jo en fotosida.

Besvara

Svar från syntax 2025-02-28 16:29

Naturen blir man aldrig trött på - det händer alltid intressanta saker.
Tack för din kommentar Erik.

Svara

2025-02-28 21:10   Lena Holm

Respekt! För små tallar…i ett försök att uttrycka sej på ett nutida sätt.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från syntax 2025-02-28 21:30

Tack Lena!
Jag skall i andanom vidarebefordra... :-)

Svara

2025-03-02 09:31   Halina Strandskatan

Rörande historia och fina bilder... Tänker som Lena: Respekt! Så viktigt idag...
Hälsningar Halina

Besvara

Svar från syntax 2025-03-02 10:40

Tack för fin kommentar Halina.
Jag blev rätt sur när dom bara ryckte upp den gamla tallen. Dom fattade inte att dom hade naturens eget bonsaiträd på sin nya tomt.

Svara

Halina Strandskatan 2025-03-02 10:51

Man blir sur och ledsen. Där jag bor sågades det ner gamla björkar vid vägen, några stycken. Björkarna gav fin skugga och det var många fåglar som sökte skydd i de... De var gamla, men stora och starka, men björkris kunde falla i trädgården och skräpa lite när det blåste... brr. Varje gång när jag ska hämta min post passerar jag de tumma platser idag och det gör ont i hjärtat...
Hälsningar Halina

Svara

Svar från syntax 2025-03-02 11:33

Jag förstår dig precis Halina...

Svara

2025-03-02 14:38   gunte

Usch blir lite lessen i ögat av detta, sån fin liten tall. Råkade ut för nästan samma grej för många år sen. Det fanns ett vindpinat barklöst nästan mumiefierat liten träd utåt kusten. Fick bli med på någon bild i solnedgången innan nån dåre hade huggt ner den till korvgrillning.
HaD/Gunte..

Besvara

Svar från syntax 2025-03-02 16:19

Precis som jag blev...
Jag tyckte att det var så onödigt. Vi är nog naturmänniskor som tycker att man skall ta det varligt. Samtidigt förstod jag att det öppnade sig en chans att få veta hur gammalt trädet egentligen var. Det hade varit en snackis i familjen.
Tack för kommentaren Gunte.

Svara

2025-03-03 10:31   Vibybo

Iakttagelser och funderingar i naturen är en givande sysselsättning, det finns så mycket att finna för den som söker. Ett bonsailiknande träd under liknande förhållanden, 150 år är inte illa. Fin berättelse.

Besvara

Svar från syntax 2025-03-03 11:19

Tack Stefan! Visst är det så med naturen.
När jag var liten grabb, låg jag alltid med näsan i gräset. Föräldrarna trodde att jag skulle bli biolog.

Svara