Där har du en poäng. Förr var sökarna mörkare än verkligheten - med ett stort undantag: Sökaren i Leica M.
Den briljanta genomsiktssökaren visade (och visar) verkligheten som den är. Dessutom, genom lysramsystemet, visar den vad som befinner sig strax utanför bildfältet när man använder korta telen. En stor styrka i den reportagemässiga fotografin.

Apropå analoga kameror, så kan man på förra utskicket från FS läsa att Leica har ökat försäljningen något enormt av just mekaniska analoga Leica M.

Men det spegellösa kameror normalt sett gör är ju att approximera hur bilden kommer att se ut när den är tagen, minus rörelseoskärpa o dyl. Sedan går det ju delvis att slå av, men det är fortfarande en sorts video man tittar på. Så de visar ju inte riktigt verkligheten på det sättet i något läge. Och här handlar det väl om att Fujifilm satt i den mest högupplösta sökarpanel som finns för närvarande och troligen även monterat dit bra optik mellan panelen också ögat, samt driver den på ett, som recensenten upplever det, bra sätt.

Fast några 9,44 MP som det står på vissa ställen i artikeln är det inte. Det är 9,44 miljoner bildpunkter, räknat som subpixlar, dvs strax ca 3,1 MP. Så här har tillverkarna länge angett upplösningen på skärmar och sökare, troligen för att upplösningen var så låg från början...

Det fanns flera med bra mätsökarmodeller som hade fina sökare. Agfa Ambi Silette var en billigare sån med en fantastiskt ljus sökare t.ex. Så det fanns flera undantag skulle jag tro. Men de visade däremot inte exakt som bilden blev, utan lite förskjutet, vilket var en nackdel vid en viss typ av fotografi. Nedbländningsfunktion för att se skärpedjupet med ögat finns inte heller. Fast det blir ganska mörkt vid kraftigare nedbländning så svårt att se ändå med SLR. Mätsökaren däremot säger ju inget alls om skärpedjupet som blir i bilden, utan precis som man ser det med ögat. Man får helt förlita sig på skalorna i det fallet. Så både för och nackdelar med allt, och det som passar ens egna fotografi avgör vad man väljer. De som visar mest exakt hur slutbilden blir är väl ändå de moderna elektroniska sökarna. Men om den som Fujis i detta fallet förstärker mot det som hamnar på bildfilen, är det ju inte så bra kanske. Om den nu inte visar en förstärkt bild mot verkligheten på filen också?

Man kan tycka så när man tar del av det mycket nedslående världsläget.
Ändå har det sina givna faror att förbättra verkligheten - det må sedan gälla världsläget eller kamerasökare.
Det har blivit populärt att det kan finnas en "alternativ verklighet" och att man kan skapa sin sin egen verklighet. Gör man det, så åker man förr eller senare på pumpen.

Dina glasögon korrigerar ditt synfel, men den här sökaren vi snackar om korrigerar väl knappast något objektivfel hos kameran?

Tydligen mycket med detta. Bild har ju en hel del med kontraståtergivning att göra - saker som kan få bilden att framstå som annorlunda än verkligheten. Verkligheten har glidande kontrastövergångar som inte kan återges i avbildningar.
Då det gäller kikare så använder jag en modern Zeiss 10x50 Dekarem med Multi Coating. Jag tycker att den ger en mycket verklighetsanknuten återgivning.
Det jag vänder mig mot, är medveten kosmetika i återgivningen - ungefär som enligt Thomas kommentar här ovanför.