Väster & Öster

Hustrun poserande bland blommor och blad en sommar för länge sedan, lite om stormaktstiden och den österbottniska slätten - och slutligen en jättestor ödegård som väcker funderingar...

                                                                           *

                                                    Sverige under stormaktstiden

                                                                              *

En gång i tiden var Östersjön och Bottniska viken ett svenskt innanhav. Finland var svenskt, och det var inte frågan om provinser som dom baltiska staterna, utan det handlade om svenska landskap med samma representation på Sveriges riksdag som alla andra svenska landskap. Stockholm låg nästan mitt i riket.

På den tiden var det så att väster om Bottenviken låg Västerbotten, och öster om Bottenviken låg Österbotten. Det gör dom fortfarande, men man tänker inte på att namnen faktiskt är en följd av att de båda landskapen låg i samma land - i Sverige.

                                                                               *

Min hustru Vuokko (Sippa) var från Österbotten, och här är vi på besök i hennes barndoms landskap - den österbottniska slätten, i juli 1981:

Här hittade man ännu den vackra blåklinten rikligt vid ängsrenarna. Numera är den trots allt snack om biologisk mångfald bortbesprutad i det moderna jordbruket.

Slättlandskapet var bestrött av små karaktäristiska ängslador. En indikator på att slätten tills helt nyligen har brukats på ett mycket ålderdomligt sätt. Vid denna tid var dom redan fallfärdiga hela gänget...

Vi förstod att vi vandrade i en försvinnande tidsålder

Sippa och jag promenerade hela dagen. Slätten verkade oändlig, vägarna vindlande och långa. Under den vackra högsommardagens välvda rymd gav den österbottniska slätten lite samma slags upplevelse som man får ute på havet

                                                                               

Framemot eftermiddagen när solen började dala, kom vi in mot en björkomgärdad stor förfallen byggnad som en gång hade varit gulmålad:                                                                 

__________________________________________________________

Ödehus brukar man förknippa med avlägset liggande ganska små byggnader, men här har vi något helt annat - en österbottnisk storgård på den bördiga slätten som har lämnats vind för våg så länge att den är bortom all räddning.

När jag besökte den första gången under det sena 1970-talet pryddes den ännu av de antikvariska myndigheternas skyddsplakett på farstun. Vid det här besöket året 1981 är den skylten borta. 

Jag fascinerades storligen av saken. Gården är knuttimrad med utstickande knutar i många sektioner och bör vara byggd under den första halvan av 1800-talet - de första sektionerna kan till och med vara äldre än så. Senare när man har brädfordrat fasaden, har man klätt in de utstickande knutarna.

Här har det varit liv och rörelse - denna gård har engagerat många människor. Dryga storbönder har styrt och domderat. Generation efter generation har levt sina liv här. Stora pengar och vidsträckta marker har funnits till hands. Säkert har det flera gånger hänt att en ung och lycklig brud efter kyrkvigseln har körts in mellan björkarna här på gårdsplan - glad och tillfreds för att hon har gift sig så fördelaktigt till en stor och rik gård.

Jag kunde naturligtvis inte avhålla mig från att ta mig in. Många och vackra rum - men det hade läckt kraftigt från taket så länge att det verkade uppenbart att de ruttnande takstolarna snart skulle ge efter. Stora och irreversibla vattenskador på övervåningen.

Trots den soliga dagen kändes det lite dämpat. Jag gick från rum till rum och studerade mönstren på flagnande tapeter och försökte bilda mig en uppfattning om gårdens planlösning, men kände mig okomfortabelt iakttagen. Det är naturligtvis inbillning att väggar skulle kunna ruva på minnen - men fasen vet?

Så kan man gå och fundera...

___________________________________________________________

 

                                                                                         

                                                                                           

                                                                               *

                            Solnedgången släpar sig över slätten och bättrar på solbrännan

                                                                                       *

                                  Tekniska data?    Zeissobjektiv och Kodachrome 25

Sommaren i svartvitt - med budgetfilm

Så här i höstmörkret är det kul att ta fram sommarbilderna - och att göra ett avsteg från bloggens inriktning med att visa lite nytagna bilder.

Hela sommaren fotograferade jag med svartvitt. I mångt och mycket var det en följd av att det är så svårt att få tag på färgfilm nu när kidsen rakar rent på filmhyllorna.  Sedan var det ju även jättekul att använda sina gamla dosor och spiraler och återuppleva glädjen med att framkalla sin film själv. Mycket hobbyanknutet!

Bilderna är tagna med den billiga filmen Fomapan 100, och resultatet är bra - men det kommer inte upp till vad exempelvis Ilford FP 4+ eller Agfa APX 100 presterar. Lite en illustration till att man sällan kan köpa Rolls Royce till Volkswagenpris - men som sagt, resultatet är hyggligt tycker jag.

_____________________________________

En kontemplationsstund på Stockstugans veranda. Kvällssolen sticker in i en glipa i molnen, och naturen håller andan

I närheten finns det en fin sandstrand. Det är inte horornas holme, utan hästarnas. Här var det en livaktig pensionatsverksamhet på 1930 och 1940-talen, och det man ser i bild är pensionatets lilla ångbåtsväntsal

En stol man bara måste sätta sig i...

Kastelholms Slott. Ett av våra viktiga medeltida fästen. Här satt Gustav Vasa och dundrade och skrek under sitt finska krig. Ryssen var mycket aktuell redan då

Den lätt förhöjda halten av koldioxid i atmosfären gör att det växer bättre i största allmänhet. Det jag har märkt på Hasselvik är att Ormbunke och Älgört verkar vara stora vinnare i det racet

Fikaplatsen vid Hasselviks badberg.

Under den första delen av sommaren som var så lagom varm och solig i Skärgårdshavet, var det perfekt att sitta här. Jag tog en simtur mest varje dag - inte så vanligt för den här badkrukan

Ett åskväder seglar upp. Mot slutet av sommaren var det mycket muller - men måttliga regnmängder. I Skärgårdshavet lyste allt extremväder med sin frånvaro. Vi hade en klassisk svensk normalsommar

Slutligen i augusti slog jag gräset på plan. Sedan sprang jag runt och sparkade och trampade så att gräsfröna föll ut. Ibland är det ju bra att ingen bevittnar vad man har för sig...

Ett rådjursporträtt efter egen smak. Rådjuren planterades in på Vårdö på 1960-talet. Det innebar katastrof för vanligt folk. Fästingplågan ökade dramatiskt

************************************************

*********************

Det är klart att det var en historisk kamera som fick följa med. En Olympus OM-1N från 1980-talet med fyra av dom utmärkta Zuiko-objektiven:

Tessar 1947

Lite info för dom verkliga entusiasterna, eller konsten att köpa ett riktigt bra objektiv (ännu) ganska billigt.

                                                                                *

                                                     Prof. Dr. Harry Zöllner

                                                                                *

Wolfgang Gerlach visade oss här på Fotosidan bilder tagna med ett gammalt objektiv han hade köpt. Det är ett objektiv från det forna Östtyskland, ett Tessar 2,8/50mm från VEB Carl Zeiss JENA. Sedan har han underhållit oss med bilder i en rad bloggar, bilder med sällsynt fin teckning och en utomordentlig färgåtergivning. Bilder anpassade till det mänskliga ögats sätt att se verkligheten.

Jag tycker att det här är jätteroligt, att gamla objektiv återupptäcks och kommer till uppskattning och användning. Därför vill jag gärna bidra med lite information om objektivet:

Det handlar om en konstruktion med många år på nacken - beräknat 1902, och med en gedigen berömmelse bakom sig redan när vårt objektiv kommer in i bilden.

Året 1947 gjordes det en mycket lyckad nykalkylering av Tessarobjektivet. Beräkningen mynnade ut i ett nytt Tessar 2,8/50mm för småbildskameror. Östtyska Zeiss har sedan tillverkat denna Tessar i jätteupplagor, och även västtyska Zeiss har använt sig av beräkningsunderlaget. Det är det här objektivet som Wolfgang har fotograferar så framgångsrikt med.

Mannen bakom jobbet hette Harry Zöllner. Han kom från Voigtländer och tillträdde 1946 posten som chef för beräkningsbyrån vid Carl Zeiss Jena. Han beräknade många berömda objektiv - den här överarbetningen av Tessar var bara en mindre grej för honom, men en lyckad sak för oss som gillar bra objektiv till måttligt pris.

Visst är det så att man i dag kan göra objektiv som rent kliniskt återger verkligheten väldigt bra. Men det finns en liten hake:  Det är inte alla gånger det mänskliga ögat ser saken riktigt så som den kliniska verkligheten faktiskt är beskaffad - och det objektiv som man har på sin kamera skall ju helst ge en bild av verkligheten som vi ser den. Det är ju den saken vi vill avbilda, inte teoretiska formalia. Det finns alltså ett glapp här, och det glappet överbryggas bäst av den gedigna erfarenheten hos dom riktigt gamla optiktillverkarna - företag som Leica och Zeiss. En sådan tillverkare var alltså Carl Zeiss Jena, då liggande i Östtyskland. Resultatet av det här kunnandet har vi fått se i Wolfgangs bilder. Det är ju bara att glädja sig åt att man fortfarande kan köpa sådana objektiv rätt billigt.

________________________________________

Här kan det vara på sin plats att slutgiltigt lösa en gammal infekterad stridsfråga:  Var östtyska VEB Carl Zeiss JENA verkligen Zeiss - man hade väl inte rätt att använda det namnet på de flesta marknader i väst?

Efter återföreningen av de två tysk staterna hösten 1990, återförenades även de båda Zeiss. Carl-Zeiss-Stiftelse (som äger alla Zeissföretag), gick efter hand ut med följande pressmeddelande:

"Alla produkter tillverkade i Jena märkta "Zeiss" är genuina Zeissprodukter". 

 Så få ord behövdes det alltså för att sätta slutpunkt i den halvsekellånga debatten.

Senhöst

Det var bra länge sedan vi fick se solen här i Stockholmstrakten. Jag fick gå till arkivet för att återuppleva senhöstens magiska ljus.

Det är ju så att när det riktigt vill sig, är det sparsmakade ljuset det bästa. Sådant ljus var det i dom här bilderna en gång för länge sedan, en höst när spindlarna fortfarande var aktiva. 

Om man använder plusläget, så framgår det vad jag menar.

                           ************************************

Att fota eller inte fota - det är frågan

                                                                                                         

Här är grabben 12 år och vi är i slutet av århundradet.

Han hade ju kollat in hur pappa fotograferade under hela uppväxten och var lite intresserad att pröva på. Jag för min del tänkte att innan jag köper något dyrt, måste jag utröna lite hur det egentligen är med intresset.

Vid den här tiden reste det ryssar hit för att sälja produkter från det sammanfallna Sovjetunionen påfallande billigt, och det gjorde dom på Hötorget här i Stockholm under helgerna - som följaktligen fick heta “Röda Torget” under just dom dagarna. Där köpte jag för en löjligt låg summa en fabriksny Zenit 11 med ett MC Helios 77M-4  1,8/50mm. Stabila grejer - kamera helt i metall och väska i riktigt läder, inbyggd seleniumexponeringsmätare.

Med den här kameran gick det att ta fina bilder, men den bjöd ett klart motstånd - man måste vara intresserad och veta vad man håller på med.

Det visade sig att det rätta intresset inte fanns, och ryssen åkte in i en garderob.

När jag nu skannade bilderna började jag fundera. Men vänta nu, vänta nu...  kan den kameran tänkas ligga kvar längst inne i garderoben?? Jovisst! Det gjorde den. Fram kom en i stort sett fabriksny Zenit 11 i sin fint bevarade läderväska - den var i skick precis som från "Röda Torget". Allt fungerade perfekt efter en paus på runt 25 år. Häpnadsväckande - men så kan det vara med den gamla mekaniska tekniken. Bara att stoppa in en film och köra - vilket jag gjorde, jag laddade i en Kodak Ektar 100.

Den här sexlinsiga Planar-variationen som är försedd med en rätt fin Multi Coating, gav ett mycket bra resultat. Bilderna blev tillräckligt skarpa, och viktigare ändå - för ögat tilltalande.

Objektivet är tillverkat av den Optiska & Mekaniska fabriken VALADAI. Precis som förebilden Planar är uppbyggnaden mycket symmetrisk. Därför är det praktiskt taget distorsionsfritt