Staden von oben - en uppföljning

Att åka upp i Kaknästornet med den smala klaustrofobiska hissen, för att sedan stiga ut i restaurangen med den vida rymden och den magnifika utsikten - det var faktiskt en rätt häftig upplevelse!

Här äter Vera och jag lunch i februari 1971:

Bilderna är så gamla att det är den historiska filmen Kodachrome II (ISO 25) som har kommit till användning. Det var ingen dålig film. Framför allt har den Kodachromes främsta karaktäristika - den för tidens förhållanden extremt höga skärpan, och att färgerna håller sig hur länge som helst vid mörkerlagring.

Ingen vet ännu hur gammalt ett Kodachromedia kan bli med färgerna väl i behåll. Det finns gott om fint bevarade diakollektioner från 1930-talet.

2024-11-09 08:19   trumflis

Kodachrome II var min favorit. De gamla diabilderna blev mycket fina då jag skannade dem.

Besvara

Svar från syntax 2024-11-09 08:37

Även jag har mycket fina Kodachrome II bilder i arkivet - ofta en vacker pastellton. Värst är den fruktade "ärtsoppan" - ett extremt störande grönstick i vissa skuggpartier.
Kodachrome II ersattes 1974 av Kodachrome 25, på grund av framkallningsprocessens fruktansvärt hårda miljöbelastning.

Svara

2024-11-09 08:43   Måns H

Fin dokumentation! Färerna stått sig bra - men jag undrar över rödtonen i första bilden. Den visar ju den skarpskurna arkitekturen med 45 graders roterade kvadrater och antyder strukturen på betongytan i tornet --- skapades med frigolitinlägg i glidformen.

Hela upplevelsen var orkestrerad av arkitekten, Bengt Lindroos. Man gick ju in i en just klaustrofobisk tunnelartad gång med glimmande konstnärlig utsmyckning bergakungens sal och tog den där hissen upp till ljuset och utsikten.

Jättefin påminnelse om en stor arkitekturupplevelse och ett Stockholm som från tornet såg påfallande grönt och glest ut (på sommaren).

Besvara

Svar från syntax 2024-11-09 09:04

Tack för det Måns!
Rödtonen är en följd av min bildbehandling av kvällssolsmotivet. Dels uppfattade jag den rätta ursprungsfärgen som ful, dels hade jag besvär med att få till en rimlig blåton på himlen.

Hela härligheten, ur allmänhetens perspektiv, gick i putten efter en brandincident. Man insåg då med isande klarhet att dom ursprungligt ansvariga planerarna hade haft noll säkerhetsmedvetande. Storkatastrof låg runt hörnet under alla år som tornet med restaurant och utsiktsdäck var öppet för allmänheten.
Ack så synd!

Svara

Måns H 2024-11-09 09:26

Tror nedstängningen var väl så mycket motiverad av tilltagande teletekniska hot som omtanke om restaurangbesökarna. Jag som är lite nojig då det gäller brandsäkerhet uppfattade att det fanns utrymningstänk för besökarna, åtminstone besökare som var kapabla att ta sig nerför en trång och mycket lång trappa.

Svara

Svar från syntax 2024-11-09 09:54

Brandincidenten pekade på att en brand på någon av de lägre våningarna kan orsaka stopp på hissarna. Med folk i någon av dem, riskerar man att det folket ligger där som rökta böcklingar.
I ett läge med mycket folk i restaurant och på utsiktsdäcket, blir följden given i den långa och trånga trappan: panikklumpnig med ohjälpligt totalstopp - och stora mänger dödsfall.

Svara

2024-11-09 22:43   Erik Madsen

Hej Peter H.
Det är så bra att du kan dokumentera hur det såg ut och att Vera och du fick äta där. Fina bilder - gillar dom.
Jag filmade också med Kodachrome II då. Det gjorde till exempel William Eggleston. Jag hade ett försök att simulera den i min Fuji X100F, men jag trodde inte att jag träffade den riktigt.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Besvara

Svar från syntax 2024-11-09 23:07

Tack för kommentaren Erik.
Ja du - vi är ena riktiga gamla stötar, som har fotograferat med Kodachrome II... :-)

Svara