Staden von oben
Vem plåtar i mellanformat 6x6 med 500 mm objektiv?
Jag gjorde det faktiskt en hel del i gamla tider. Här har jag tagit mig upp i Kaknästornet på 1980-talet - Stockholms mest magnifika utsiktspunkt. Jag tänkte mig lite tjusiga höstbilder över staden. Numera är det tyvärr stängt för allmänheten.
Det var alltså ingen hejd på den fotografiska entusiasmen. En mellanformatare med ett 500 mm objektiv är inget som man stoppar i fickan.
Att fotografera på mycket långa avstånd med ett kraftigt teleobjektiv möter sina speciella problem. Vi har stora mängder luft mellan motiv och kamera. Den luften innehåller stoft och andra föroreningar, liksom skiktningsfenomen och luftbrytningar. Därför väntade jag in den mest perfekt klara höstdagen, en dag med en lätt och stadig sydvästlig bris - en ovanlig dag i Stockholm.
Perspektivet kan spela lustiga spratt! Det handlar ju här om ett litet motivutsnitt långt, långt borta - detaljer som ögat normalt inte noterar till sina inbördes relationer. Det långa teleobjektivet lyfter fram saken, och säger oss att riksdagshuset ligger hitom slottet - när det i verkligheten är tvärt om.
Fundera nu på den saken, ni som känner Stockholm...
Objektiver är ett Orestegor 5,6/500mm tillverkat av Meyer Optik i Görlitz. Det står fortfarande kvar i mitt vitrinskåp (eller bredvid, eftersom det är så stort) tillsammans med den övriga utrustningen för 6x6 - en utrustning som inte har varit i användning på åtminstone 20 år, men som jag gillar att ta fram och titta på emellanåt.
Klara och fina bilder!
/F
Jag återkommer när vi har sett ev. annat klurande.
Jo - det blev hygglig lön för mödan den dagen.
Ang. Riksdagshuset tänker jag ungefär samma sak som tidigare kommentar. Känns som att det bör vara hur ljuset faller i kombination med det ihoptryckta perspektivet som resultat av brännvidds/utsnittsvalet.
De enda bilder från en hög byggnad jag kan komma på att jag har är några mindre framstående kreationer tagna från Stadshustornet, Kaknästornet har jag på något märkligt sätt lyckats undvika helt, eller hur man nu ska uttrycka saken. Och nu går det inte. Däremot var jag uppe i radarmasten på Torö för ganska länge sedan. Var en gammal gubbe som hyrde ett mindre hus på en släktings tomt som hade tillgång av för mig oklara skäl. Glömt lämna in nycklarna? :)
Rätt gissat. Bilderna är tagna i oktober 1989. Du känner din stad märker jag. Kul för en gammal antikvarie vid Stockholms Stadsmuseum.
Synd att du aldrig kom upp i Kaknästornet. Där fanns ju även en restaurang, där det var fantastiskt att äta lunch med den magnifika utsikten. Nu är möjligheten försutten.
Vad det gäller perspektivillusionen, så återkommer jag... :-)
Det är väl så att med ett väldigt långt tele skall man ha mycket klart för sig vad det skall användas till, och hur dom bilderna skall gestaltas. Det är alltså inget som man går ut och tar en provrulle på lite vad som helst - jag menar att många river av en provrulle, för att sedan konstatera att detta var nog inget för mig.
Jag kommer väl ihåg Seaside - ett lite fartyg från Hurtigrutten. Hon bärgades och gick tillbaka till Norge.
HaD/Gunte..
Fint att du hann äta där uppe! För andra är det bara att konstatera; att man inte saknar kon förrän båset är tomt.
Norra hörnet av Logårdsflygeln på Slottet har hamnat precis i linje med Riksdagshusets södra hörn. Här uppstår förvillelsen för ögat.
Jag har via kloning byggt ut Logårdsflygeln en bit, så att den täcker en bit av Riksdagshusets nedre fasad och nedre delen av Riksdagshusets södra hörn - och minsann!! Synvillan försvann. Min påbyggnad ser helt naturlig ut, inte alls som någon påbyggnad.
Imponerande bilder från ovan över stadens tak - gillar.
Det är precis innan det krävs "vapentillstånd" med den "kanon". Är det sådana här objektiv som har gett namn åt begreppet "kanonfotografer" 😂 Nej, det är det inte, men det kunde det mycket väl ha varit. (Jag vet den verkliga historien om kanonfotograferna).
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Många tittar nog med stora ögon, när man monterar upp den här "kanonen" på stativ... :-)
Men här gjorde det väl ifrån sig, gillar speciellt ettan.’
Tommy S.
Tornseglarna går alldeles säkra... :-)
Det här är ju gamla tiders teknik för statisk fotografering i högkvalitetsläge. Man skulle vara ung och stark för att fixa saken.
Ser man på målningar från 1700-talet, flöt staden verkligen på vattnet. Sedan har vi byggt bort massor av det intrycket med stora stenkajer, med mera. Ändå har vi mycket kvar av "Nordens Venedig".