Kungens tomma kassakista
Om man tänker sig en ny samhällsordning som är till egen fördel, och som visar sig hålla i 600 år - det kan man kalla ett framgångsrikt koncept! Just en sådan sak kokade man ihop på 1200-talet - närmare bestämt år 1280 på en ö i Mälaren som hette Alnsö - numera heter den Adelsö.
*
Här satt kungen i sin borg Alnsöhus - och han var i svårigheter. Saken var den att den gamla krigsorganisationen, ledungen, hade blivit omodern. Att gå i ledung innebar att man härjade till sjöss bland fjärdar och vikar som på vikingatiden. Omodernt och ute tyckte kungen - löser inte mina problem. Han ville ha bepansrade ryttare som på kontinenten. Det var så man klarade av sina fiender i den nya tiden!
Här börjar området för Alnsöhus Kungsgård. Till höger ser det vana ögat genast intressanta formationer. Alnsöhus var kungens sommarviste, och borgen var omgiven av nästan en mindre stad.
Jag gjorde ett besök på Alnsöhus i våras. Det brukar jag göra en gång om året för att uppleva den förtätade stämningen. Landskapet är mycket vackert i maj månad.
______________________________
Kungen ville alltså ha ett bepansrat rytteri - men han hade inte råd. Bara en bepansrad ryttare krävde en stor logistik med väpnare, flertalet stridshästar, och massor med kringutrustning. Saken kostade en förmögenhet - för att inte tala om vad en hel här av sådana ryttare kostade. Här fick man nog engagera alla stormännen, och försöka få dom att lätta på pengapungen - om det skulle bli något av med det nya sättet att bedriva krig. Kungen lät sammankalla ett möte på Alnsöhus.
Nu samlades Sveriges alla gamla inflytelserika familjer. Somliga av dem, som familjen Natt och Dag, var så gammal redan då att saken förlorade sig bakåt i historiens töcken.
Jovisst, tycke stormännen - men vad får vi som kompensation?
Resultatet blev Alnsö stadga år 1280. De ledande familjerna skulle nu göra rusttjänst. Kungen å sin sida medgav ärftliga frälserättigheter med långtgående skattefrihet. Fastän hans avsikt var tvärtom, satte han i praktiken sin kungamakt i gungning - och gjorde det möjligt för de ledande familjerna att på lite sikt få stor makt. Man kan säga att den svenska adeln konstituerade sig här på Alnsö möte.
Han var med andra ord rätt sugen på bepansrat rytteri, den kungen. Han hette Magnus Birgersson, son till Birger alltså - Birger Jarl.
Adeln utvecklade sedan ett starkt grepp om makt och samhällsliv i Sverige. Man utgjorde den dominerande samhällsklassen i nästan 600 år - fram till ståndsriksdagens upphörande år 1866.
Utfallet på Alnsö år 1280 var alltså en braksuccé för landets mäktiga familjer.
Här var till helt nyligen bevuxet med en del småträd och buskar. Nu har man röjt så att det tydligt går att se Alsnöhus grundplan.
Platsen är fantastisk att ha en borg på. Säkert kände kungen sin makt och myndighet när han tittade ut genom sina fönster.
Jag brukar sätta mig i borgens slänt och plocka fram medhavd skaffning. Det är fantasieggande att föreställa sig att här ute på vattnet låg en gång ledungflottan. Pråliga stormän pustade upp för backen. Kung Magnus Ladulås väntade...
Rekonstruktion av Alnsöhus
Det vackra röda teglet var den tidens stora statusmarkör inom byggnationen. Det var det nyaste, det dyraste, och det som var mest inne i kretsarna. Alnsöhus är troligen landets första stora tegelbyggnad.
Filmen var Kodak Ektar 100, och kameran var Olympus OM-1N
Fint där ute om extra fint med historiens vingslag i tankarna. fint med smörblomsbacken.
Var lite kor som betade där då jag var dit.
När jag vandrade bland fornlämningarna i våras, träffade jag på bonden. Han varnade för koflocken, eftersom det fanns en riktigt ilsken rackare bland dem. Man skulle inte gå för nära.
HaD/Gunte..
Det första misstaget den blivande historikern i regel gör, är att bedöma historiska förhållanden efter dagens tänk och dagens moraliska mått. Bak i historien tänkte dom i själva verket helt annorlunda, och vi vet inte riktigt hur alla gånger. Den största svagheten i historisk forskning är att vi ju faktiskt inte kan dra upp dem ur gravarna för att fråga hur det EGENTLIGEN var.
Kung Magnus Birgersson kallades ofta för Magnus Ladulås, för att han stiftade lagar som skyddade bönderna från adelns hårda krav.
Alnsöhus skövlades så småningom genom krig. När arkeologerna började gräva, var det en hög kulle av gammalt tegel, bränt material - och pilspetsar.
För det mesta håller den gamla sanningen: "Den som till svärd tar, skall med svärd förgås"...
Mycket intressant läsning med härliga fotografier - gillas mycket.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Hälsningar Halina
Du berör en springande punkt. Ämnet måste göras intressant från början - annars får man inte upp det där första intresset. Ofta är det just romantiserade historiska berättelser som blir inkörsporten till ett genuint historiskt intresse.