Min gamla juvel, del 2

Ur vitrinskåpet för avfotografering och lite tjänstgöring:  Contax III av 1936 års modell, med Zeiss Sonnar 1,5/5 cm T tillverkat år 1940

__________________________________________________________

I förra bloggen gjorde jag en kort presentation av en gammal kärlek, ett favoritobjektiv som har hängt med genom åren - nämligen ett Zeiss Sonnar 1,5/5cm T  tillverkat 1940 och troligen sålt här i Stockholm på våren 1941. Kanske till och med av Frids Foto på Fredsgatan, som var en ledande detaljist i Sverige för Zeiss Ikon AG i Dresden.

För att man nu skall kunna bilda sig en uppfattning i saken behövs det ett bildmaterial, och här nedan följer ett litet smakprov. Det som gör saken rätt intressant, är att vi har att göra med ett 83 år gammalt extra ljusstarkt objektiv. 

__________________________________________________________

_____________________________________________________________

Jag har visat bilderna i olika sammanhang tidigare - bland annat i form av en minibildutställning som för ett par år sedan visades på LP Foto och på Stockholms Leica Center. Här kan jag bara visa ett snävt urval.

Utställningsbesökare berättade för mig att bilderna såg ut som vilka som helst i dagens bildflöde, och att det snabbt föll bort att det handlade om ett 83 år gammalt extra ljusstarkt objektiv. Det här antyder att återgivningskvalitén upplevs som likvärdig med dagens objektiv - vid ett normalt betraktningsavstånd. Det är inte så illa för ett så ålderstiget objektiv. Här är det visning på skärm, men från de skannade rätt stora digitala filerna gick det att printa ut fina utställningskopior.

Ingen digitalkamera är inblandad. En poäng är att visa vad en utrustning från den här tiden presterar. Därför är det Contax III i bilden här ovanför laddad med film som är ursprunget. Även exponeringsmätaren som faktiskt visar helt rimliga värden, har använts. 

Det är ju självklart att ett 83 år gammalt extra ljusstarkt objektiv inte kan mäta sig fullt ut med dagens objektiv. Vad jag avser att visa är att det (märkligt nog) räcker till för seriös fotografi än i dag. Det ursprungliga inköpet på våren 1941 var alltså en strålade investering. Dessutom kan det i dag ge lite perspektiv på objektiv och deras användbarhet.

_____________________________________________________________

               Bilden nedan är tagen på full öppning i Munsö kyrka - alltså f:1,5

Ett par stenhårda motljusmotiv från Åland

Den gamla Sonnaren klara inte bara av det hårda motljuset utan att ge reflexer eller slöjor, den återger även motivet snyggt och med en fin teckning i skuggorna (folket på stranden framstår inte som siluetter)

Här har vi ett lite knepigt motiv från Hasselvik, en situation som även moderna objektiv kan få svårigheter med. De mycket kraftiga vattenreflexerna mot det uppseglande åskvädret ligger utanför filmens tonomfåg (dynamiska omfång) - ändå har vi en för ögat snygg och prydlig återgivning

Med en mätsökarkamera kommer man inte så nära. Här är närgränsen för Contax; 0,9 m - som ändå medgav en rimlig komposition av vårens fägring

************************  

Filmen är Kodak Ektar 100. Bildbehandlingen inskränker sig till dämpning av färgmättnaden och lite kontrastmodulering. 

Bilderna gör sig bäst mot svart bakgrund. Tyck gärna på +, om något faller i smaken.

Min gamla juvel

Jag har fotograferat i 58 år och det betyder ju att en väldig mängd fotografisk utrustning har passera revy under åren. Mängden blir ju inte mindre av att jag alltid har fascinerats av fototeknik.

Det objektiv som jag har använt mest under alla år är ett Zeiss Sonnar 1,5/5 cm T. Tillverkningsåret är 1940, och objektivet är i bajonettfattning för Contax mätsökarkameror. Det finns alltså ett rött T på namnringen - och det betyder att objektivet är AR-behandlat.

Faktum är att mitt objektiv tillhör den allra första serien antireflexbehandlade objektiv på den civila marknaden överhuvudtaget, och det var en nyhet som fick en oerhört stor inverkan på den vidare optiska utvecklingen. Zeiss släppte några serier T-objektiv exklusivt för Contax på våren 1941 i Sverige och Schweiz - mitt under kriget alltså. Då kostade den här Sonnaren en summa som närmade sig månadsinkomsten för en höginkomsttagare. Oåtkomligt för folk med vanliga inkomster alltså - även då med tanke på den dåtida inkomstfördelningen.

Gissa om jag har tagit enorma mängder bilder med denna lilla pärla. Ljusstyrkan f:1,5 var en sensation när objektivet var nytt, och det är fortfarande en hög ljusstyrka. Det var en helt användbar ljusstyrka året 1932 när objektivet först introducerades, och Sonnar 1,5/5 cm T från 1940 är till sina totala prestanda ett helt användbart objektiv än i dag. Valuta för pengarna så att säga -  objektivet har levererat bra bilder sedan 1941, då någon välsituerad person köpte det i krigstidens Sverige.

Sonnar-ett-femman var den tidens stora celebritet i optikens värld.

Varför poserar det nu bredvid en tändsticksask? Jo, här har vi en världsrekordhållare. Än i dag håller Sonnar 1,5/5 cm gällande världsrekord i förhållandet;  ljusstyrka / brännvidd / storlek / vikt / uttecknat format. Konstruktören hette Ludwig Bertele. Han var sin tids optiska underbarn.

I nästa blogg skall jag visa hur resultatet blir i praktiken - alltså ett bredare bildmaterial som är rätt upplysande när man relaterar det till dagens objektiv.

                                          ____________________________________

Antireflexbehandlingen anses vara ett av de mest betydande framstegen inom optiken. För att uttrycka saken kort gjorde den våra moderna objektiv möjliga, men saken presenteras för den svenska publiken i en bisats - i en annons!  "...Levereras även med T-optik." Man var nog mera tillbakalutad förr. Senare under sommaren 1941 vaknade redaktionen på FOTO, och kom loss med en ordentlig artikel i saken.

Annonsen får mig även att undra om inte somrarna var maffigare förr?

Bubblor för vinden

Skimrande bubblor som driver ut för vinden. Överraskningen för den som ser det för första gången är total - och för den som tittar på, är det laddat med symbolik.

Det är min son som blåser bubblor, och han är 8 år gammal.

Det som jag visar här är den lyckliga barndomstiden - men barnet vet inte om att det är just lyckligt. Han känner inte ens till begreppet, han lever nöjd i nuet - fullt glad och tillfreds i den pågående verkligheten.

Tryggheten är absolut, eftersom mamma och pappa är allsmäktiga. Den idén har inte dykt upp, att saken skulle kunna ifrågasättas. Den idén har inte infunnit sig, just därför att den inte behövs.

Sedan kommer andra tider...