Bilder & teknik från förra århundradet
Bubblor för vinden
Skimrande bubblor som driver ut för vinden. Överraskningen för den som ser det för första gången är total - och för den som tittar på, är det laddat med symbolik.
Det är min son som blåser bubblor, och han är 8 år gammal.
Det som jag visar här är den lyckliga barndomstiden - men barnet vet inte om att det är just lyckligt. Han känner inte ens till begreppet, han lever nöjd i nuet - fullt glad och tillfreds i den pågående verkligheten.
Tryggheten är absolut, eftersom mamma och pappa är allsmäktiga. Den idén har inte dykt upp, att saken skulle kunna ifrågasättas. Den idén har inte infunnit sig, just därför att den inte behövs.
Sedan kommer andra tider...
Inlagt 2023-09-02 09:00 |
Läst 514 ggr. |
Permalink
Mycket snyggt fångad situation med ett vackert ljus. Och en text som säkert många av oss kan nicka till – det kan i alla fall jag.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
För mig är det så att valörrika svartvita bilder triggar minnet bättre än färg.
Vänliga hälsningar. Erik.
Färg kan rent av vara en negativ faktor när det är formspråket som är det viktiga. När grabben här ovan var nyfödd skulle ju de första bilderna tas. Jag hade laddat med färgfilm - men ansiktsfärgen visade sig vara lika med falukorvens... :-)
Det blev till att gå ut i korridoren och ladda om till svartvitt.
Varken för mig eller mina barn har det funnits nån total trygghet. Jag växte ju upp under kriget, Sverige drabbades inte, men pappa var inkallad på okänd ort, radion handlade bara om kriget och jag fick tidvis bo hos släktingar och vänner. En trygghet i sig att ha släktingar och vänner, men inte total.
Mina barn inte heller nån trygghet. Jag var riktigt sjuk ett tag då dom var små. Jag lovade dem att överleva. Sånt går ju inte att lova sa min fru, och det hade hon rätt i, men jag gjorde det och gjorde vad jg kunde för att uppfylla löftet.
Du och dina barn verkar ha fått en bra dos av livets påfrestningsnivå. Själv hade jag inte alla gånger så tryggt heller - satt som nyfödd i bombkällare i Lovisa 1944 med mamma och mormor under ryska terrorbombningar under fortsättningskriget. Min pappa stupade i det senare Jugoslavien, och jag kom till Sverige och en ny pappa. Men mormor var trygg - en klippa!
Nåväl - min grabb hade en supertrygg uppväxt. Nu närmar han sig de 40 och bekräftar helt den saken - och det är ju explicit om honom blidstrippen berättar.
Tommy S.
Du har helt rätt. Hur skulle varseblivningen av det förgågna bli om man inte hade bilder?
Hälsningar, Bjarne
Det blev hyggligt med tanke på att det är frågan om höftskott. Det gällde att snabba sig.