Den Glada Ålandsbåten & aspackade pensionärer
Rubriken hänför sig till upplevelser jag var med om på detta fartyg någon gång under mitten av 1970-talet, upplevelser av nog så spektakulär och roande karaktär - men först några ord om fartyget som sådant:
M/S Achilleus är ett riktigt fartyg, konstruerat för att vara havsgående, även i storm. Byggd i Helsingör i Danmark 1939 under namnet M/S Hans Broge och klassad för 1100 passagerare.
Trots sin relativa litenhet skulle hon klara hårt höstväder på Nordatlanten. Det här är inte en flytande skokartong som M/S Estonia (M/S Viking Sally), en svag konstruktion som insiktslöst befäl stångade sönder i hårt väder på Östersjön hösten 1994 (det var inte ens storm) - och orsakade den näst värsta fartygskatastrofen på detta hav då över 800 personer omkom. Något sådant skulle inte hända M/S Achilleus.
Men nu till dom aspackade pensionärerna:
Jag skulle till Hasselvik, men missade min transport till Åland. Därför hamnade jag som nödlösning, snabbokad vid kaj, på Den Glada Ålandsbåten - M/S Achilleus. Med mina runt 30 år var jag junior med besked bland de stora gäng av pensionärer som till mycket låga prisnivåer frekventerade fartyget. Det verkade inte vara någon annan sorts folk ombord - utom junior.
Det blev en häpnadsväckande resa: "Smörgårdsbordet", var en rad långbord där maten serverades av kringspringande personal direkt på tallriken. Ingen behövde alltså stappla runt på ålderssvaga ben och tappa maten på durken när det gungade lite. Det som serverades vid sidan av maten var snaps, och den var så billig att det gick att hinka i sig oanade kvantiteter. Det blev mycket springande med flaskan för personalen, och snart dånade skrattsalvorna till glappande löständer och högröda ansikten - och jag undrade var jag egentligen hade hamnat?
När väl matsamvaron med alla sina muntrationer började klinga av, såg man vacklande pensionärer runda hörnen med rullatorn på två hjul, i sin iver att komma till baren. Där klämde 70-åriga tanter junior både här och där. Deras förtjusning var uppenbar - min måttlig. De falnande livsandarna hos det gamla gardet var som bortblåsta, nu upplevde man sin ungdom igen!
Nå - jag skall nog erkänna att jag hade rätt kul i alla fall. Det var ett fantastisk studium i en tidigare generations kultur och föreställningsvärld - tungans band var nu definitivt lösta, och jag fick både ett och annat till livs. Sist men inte minst var det i grunden frågan om hyggligt folk av den gamla stammen. Det stod ändå klart för mig, att det inte bör klagas på ungdomen i Ålandstrafiken - pensionärerna var i särklass värst på fylla och festande!
Ilastning av presumtiva fyllekajor direkt vid kaj
Vid den här tiden sändes ett mycket populärt TV-program som hette "Onedin-Linjen". Det handlade om en tuff sjökapten och redare på sitt stiliga fullriggade fartyg (den norska tremastade fullriggaren Christian Radich spelade fartyget). Då man antog att detta gick hem speciellt hos pensionärer, gjorde man en lätt ändring av stavningen - och sedan kunde man förhoppningsvis kränga fler resor
_______________________________________
Jag fann det lämpligt att inte dröja alltför länge i baren, fastän sällskapet var både underhållande och trevligt. Istället strosade jag omkring på de tomma däcksutrymmena och inspekterade alla faciliteter på fartyget - ett fartyg som föll mig mycket i smaken. Denna min nyfikenhet uppmärksammades på bryggan, varifrån man tecknade åt mig att komma upp. Resten av resan tillbringades i glatt och informativt samtal med den trevlige och mycket kunnige befälhavaren.
De två sista bilderna nedanför visar M/S Achilleus i Hammarbyhamnen här i Stockholm 1980. Här syns inga struntdeviser på fartygssidan, och man ser inga glada sommarmoln på skorstenen. Det vi ser är ett vackert, välbyggt, och mycket kapabelt fartyg som var till salu. Det blev inte så - det här var den sista kajplatsen.
/B
Jo - den historien upplevde jag som intressant när det sig begav... :-)
Tack Morgan.
Ånedin-linjen kommer jag ihåg och har även åkt med en gång. Fast på sent 60-tal och vi var inga åldringar utan ett tämligen städat ungdomsgäng där ingen fyllt 20 än. Minns att vi hade trevligt men hann inte se så mycket av Åland.
Den där båten i dina bilder ser mycket vackrare ut än dagens ålandsbåtar.
Att fartygen var vackrare (och bättre) förr, tror jag nog att alla båtentusiaster håller med om... :-)
Påminner inte så lite om min korta sejour som ”sanitetsman” på Stena Line mellan Göteborg och Danmark. Samma sak, smörgåsbord, billig alkohol och pensionärer som spydde i baren vid minsta krusning på havsytan. Och jag som kom rusande för att torka upp eländet.
Snabbt lärde jag mig standardfrasen: ”- Ojdå, har tant möjligen en hundralapp? Om inte kanske ni är så vänlig att hantera olyckan själv…”
Med vänlig hälsning /per-erik
Kul att du gillade storyn, och att den väckte minnen. Tack Per Erik.
När du visar skepp som puffbild är jag självklart med :-)
Det kan mycket väl vara så att min farbror var med och byggde M/S Hans Bröge i Helsingör. Han hade lämnat Naksov-varvet vid den tiden. Efter andra världskriget reste han till Gørteborg, gifte sig med en svensk och stannade där till sin död. Han arbetade både på varvet och senare på Volvo.
Dina upplevelser med de kåta pensionärstanterna hade inte gått idag efter "meetoo" :-)
Tack för en riktigt bra rapport och några riktigt fina svartvita bilder.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Du menar att jag skulle trumpeta: "Meetoo!!". Den reverseringen skulle nog inte gå hem i kretsarna. Sexuella trakasserier gäller kvinnor - inte män!
När jag publicerade i morse så tänkte jag: "När kommer Erik?" Det blev som Nr 5.
Tack för det fina omdömet.
Rolig läsning och fina bilder på ett vackrt fartyg.
En liten tröst att sanningen inte alltid är så stereotyp, i detta fall fulla svenskar och inte finländare som vanligtvis förknippas med dylikt beteende…
Tommy S.
Jag blev tvungen att bryta Ålandsvistelsen lite i förtid, men fick ändå drygt två månader
Hälsningar Lena
Även jag följde Onedin-Linjen när det sig begav. Tyckte att den var välgjord.
/Affe
När den dokumentära bilden får några årtionden på nacken, blir den ofta väldigt intressant.
http://www.faktaomfartyg.se/hans_broge_1939.htm
/Gunnar S
Jag instämmer i synpunkterna
När dimmorna sedan lättade, fann jag att jag nog är komfortabel med sällskapet.
Tack för de orden Måns!
Nu för tiden åker pensionärerna från Grisslehamn med Eckerölinjen i stället, och även om det kanske inte är lika billigt finns där gott om fulla åldringar. En del åker flera gånger per vecka, då själva färden är i princip gratis :)
Även jag åker Ekerölinjen numera - sedan Vikinglinjen lade ner förbindelsen mellan Kapellskär och Mariehamn, och sålde M/S Rosella... :-(
Ove
Jag noterar just att detta visats över 31 800 gånger. Visst vad det en kul historia, men femsiffriga visningar av blogginlägg har jag bara på inlägg som är 10 år gamla eller mer. Vad är det som gett alla dessa visningar kan man ju undra?
Hälsningar Lena
Underliga äro Cyberspaces vägar...
(= 15-årig importerad förortsneger som är är "belastad") när man går hem från ICA, så man slipper ifrån den här skiten. Hursomhelst, tack för bilderna och berättelsen i allafall !.
Prinsessan och Baronessan har jag rest mycket med. Riktiga havsgående fartyg som tidigare hade trafikerat Hurtigrutten.
Det är mycket med sjölivet.
Vad jag vet så var det nya brandsydsbestämmelser som sände dessa fartyg till skroten. Med berått mod förstörde man en vacker och väl fungerande resurs!
Min första resa till Mariehamn på 60-talet blev en så kallad köttresa till Nådental och köp av billiga charkuterier ;) , namnet på fartyget har jag dessvärre glömt.
/Stephan
Vi kommer alla ihåg köttanterna. En stabil uppenbarelse med förtjänst i blick... :-)