Bilder & teknik från förra århundradet

Den första Leicafotografen

Det finns en småbildspionjär som numera är rätt okänd - nämligen den första Leicafotografen, Dr Paul Wolff.

                 

I år är det stort jubileumsår för Leica! Vi förflyttar oss alltså 100 år bakåt i tiden.

Året 1925, i samband med Leicakamerans introduktion och småbildsfotografins födelse, var allt runt den saken nytt och oprövat. Var det möjligt att klara av ett så extremt litet format som 24x36 i en miniatyrkamera? Kunde man verkligen få ut ett acceptabelt resultat? Mycket stod att vinna om det skulle kunna bli verklighet.

Historien om Leicakamerans tillblivelse genom den innovativa teknikern Oskar Barnack och den framsynte företagsledaren Dr Ernst Leitz II är berättad många gånger - men det skulle mera till för att nå framgång på fotomarknaden. Någon måste kunna visa att det går att göra fina bilder i verkligheten från ett så litet negativ. Det var helt avgörande för fortsättningen - och det var här det blev motigt med den ganska skeptiska fotopubliken. Speciellt då yrkesfotograferna, som talade lätt föraktfullt om "Strumpebandet".

                            

Paul Wolff var inte vem som helst, utan en välkänd peson i 1920-talets Tyskland. Doktor i medicin och i konsthistoria, fotograf och bilentusiast - något av ett societetslejon. Han umgicks med många - bland annat med Dr Ernst Leitz II och hans cheftekniker Oskar Barnack. Han fick på så sätt tidigt kännedom om den nya kameran - faktiskt långt före den officiella introduktionen 1925. Han gick nämligen som barn i huset i Leitz fabriker i Wetzlar. Wolff blev därför den förste i den lilla grupp fotografer som 1924, året före introduktionen, anförtroddes var sin Leica för att testa den nya kameran. Dom flesta i den gruppen ansåg sedan i sitt slutomdöme att det här var ett löjligt litet format med en helt otillräcklig kvalitét - och i och med det steg dom ut ur historien.

Den första serien om 1000 Leica I (A) sålde slut förvånande snabbt efter introduktionen.

                     

Wolff blev mycket uppmärksammad i fotokretsar för sina fotografier med den nya miniatyrkameran. Det handlade om en utpräglat reportagemässig fotografi. Här demonstrerar Wolff vad den nya, och för fotografen sensationellt lätthanterliga, småbildsfotografin kunde åstadkomma - då i jämförelse med läget tidigare med dom stora och otympliga kamerorna, som inte var anpassade till att fånga det rörliga levande livet precis.

Paul Wolffs inledande resultat var spektakulära - och det kom att ta lång tid innan någon annan kunde visa kopior runt A4 i en sådan kvalité från det lilla negativet. En utmaning för alla som funderade på det nya småbildsformatet - och samtidigt ett bevis och en uppmuntran.

Det här var erfarenheter och kunskaper som var guld värda på en helt ny marknad som just hade blivit till - och som visade alla tecken på en snabb expansion.

Från det första decenniets fotograferingar med Leicakameran, redovisade Paul Wolf sina slutsatser mycket utförligt i bokform; " Meine Erfahrungen mit der Leica"  - Mina erfarenheter med Leica. Året var 1934. Boken blev en bestseller, och den översattes till flertalet språk. Man kan säga att den blev den nyetablerade småbildsfotografins bibel. 

Paul Wolff var alltså den nya rörliga reportagemässiga fotografins verkliga pionjär. Han var inspiratören som stod bakom de allra flesta av de därefter kommande namnkunniga småbildsfotograferna i olika länder.

      Den lilla Leican vilar lätt i min hand - och den bilden förmedlar hela saken...

                                          _____________________________

                

Paul Wolf var även pionjär inom färgfotografin - därför passar det bra att visa ett urval av hans färgbilder från 1930-talet.

Agfa och Kodak lanserade färgfilmen året 1935. För Paul Wolff och hans Leica var det naturligtvis frågan om Agfafilm. Det var en lågkänslig diafilm på runt ISO 10 - precis som Kodaks film.

Wolff var även djupt involverad i hela den trycktekniska processen och de nya metoder som skulle fram, för att överföra dessa färgdia till färdiga påsiktbilder i en bok. Allt detta var till stor del nya saker för både foto och reprobranschen - och färgfilmen fanns bara som perforerad 35 mm film.

Färgbilderna här är hämtade från Paul Wolffs bok:  "Mina erfarenheter i färg", som kom under kriget. Det mesta av bildmaterialet emellertid, arbetades fram under 1930-talet i samband med att Agfa hade lanserat sin färgfilm. 

                              

                                   ____________________________

Som konsthistoriker vurmade Paul Wolff speciell för äldre tysk kyrkokonst. Med förfäran insåg han när kriget fortskred - att följden av de massiva terrorbombningarna av civilbefolkning och civila mål som de allierade bedrev, måste bli att merparten av denna konst skulle gå förlorad.

Med Agfas nya färgfilm i Leican åkte han land och rike kring, och dokumenterade så mycket som möjligt. Sedan grävde han ner filmerna på säker plats.

Uträkningen höll sträck. Efter kriget var kyrkorna i ruiner och det mesta av konsten borta - men filmerna fanns kvar. Då hade även Wolffs hus och det mesta av hans övriga arkiv gått upp i rök - vilket innebär att väldigt lite av Paul Wolffs enorma fotografiska produktion finns kvar i dag i original. En stor del av hans bilder finns ändå i de många böckerna - som i regel har en bra reproduktion och ett fint djuptryck.

Det lilla av original vi har kvar, är de av Wolfs egna kopior som råkade hamna på annat håll. Det handlar om goda vänner, institutioner, Leitz kontor i Wetzlar, tidningar - då ofta med Wolffs egna anteckningar på baksidan om hur man tekniskt skall gå tillväga.

   

Formatet 24x36 är ju högst livaktigt än i dag - och under de 100 år som förflutit har det förflyttat sig från att benämnas "småbild", till att nu kallas för "fullformat". Kameran Leica behöver inte numera någon speciell presentation. Då - för 100 år sedan, visades den med stort pådrag under vårmässan i Leipzig året 1925.

                             

Här lite mera om Paul Wolff:

hwww.overgaard.dk/the-story-behind-that-picture-0122_gb-Dr-Paul_Wolff.html

Inlagt 2025-02-14 08:46 | Läst 432 ggr. | Permalink

"Tack för en informationsrik berättelse om Wolff, samt länken som ledde till mera läsning om både det ena och det andra. Jag har f.ö. lagt upp en annons med fyra Leica-böcker (på tyska) på Fs idag."


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Tack för ett stycke mycket intressant fotohistoria.
Svar från syntax 2025-02-14 09:19
Väl bekomme Lars.
Leica har en ställning och historia som ingen annan kamera.
Vad mer behöver man!
Jovisst jag glömde, litet kunskap om hur det hela fungerar ihop är också bra! Som bländare, tid och exponering mm!
Historia e viktigt att kunna vad man än nu håller på med!
Tack för en fin historierepetition Peter!
/B
Svar från syntax 2025-02-14 10:36
Tack Bengan!
Fastän jag mest sysslar med Zeiss numera - så just i år snackar jag gärna om Leica.
Intressant fotohistoria! Han var inte bet med kameran. Riktigt bra bilder. Men färgfilm på 10 ASA. Hur står man ut med det? När jag började med färgfilm 1974 var det Ektachrome 200 (diapositiv) som gällde. Det var inte med en Leica dock utan pappas Praktica IVB. De bilderna skäms inte för sig utan går att titta på än idag =)
Svar från syntax 2025-02-14 15:26
Tack för det Thomas.
Både Agfacolor och Kodachrome år 1935 höll en känslighet av runt 10 ISO. Det var alltså ett utgångsvärde varifrån fotografen fick börja värdera och laborera...
Hej Peter H.
Mycket intressant läsning.
Även om man/jag bara äger en fattigmans Leica :-) 😊
Jag fotograferade växelvis med Kodachrome och Agfa CT18.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Svar från syntax 2025-02-14 15:31
Tack Erik - kul att du gillade texten.
När jag var ung var min Leica alltid laddad med Kodachrome II, när det gällde färg.
Stort tack, Peter! Jag kan en del om Leica, men detta hade jag ingen aning om! Jag kan tänka mig att man var misstänksam mot det lilla filmformatet som krävde dessutom en förstoringsapparat och bättre optik än det som fanns för mellan- och storformat. Jag har sett bilder av publiken på Olympiastadion i Berlin 1936, och man kunde se att några hade en Leica. Mvh Wolfgang
Svar från syntax 2025-02-15 12:54
Tack för fin kommentar Wolfgang - roligt att jag kunde fylla på lite om Leica.
Som du vet sysslar jag ju mest med Zeiss - men detta jubileumsår faller det sig naturligt att uppmärksamma Leica.
Paul Wolff genomförde en ordentlig fotografering på Berlinolympiaden 1936 - kanske han skymtade i vimlet med Leican i högsta hugg... :-)
Onekligen hög kvalitet även med dagens mått. Intressant historisk betraktelse.
Svar från syntax 2025-02-15 16:27
Tack för kommentaren Stefan.
Med tanke på att bilderna bara är flatbäddskannade direkt ur Wolffs bok, och sedan varsamt bildbehandlade - tycker jag att resultatet blev rätt bra. Wolffs originaldia måste ha varit riktigt snygga.
Tack för en informationsrik berättelse om Wolff, samt länken som ledde till mera läsning om både det ena och det andra. Jag har f.ö. lagt upp en annons med fyra Leica-böcker (på tyska) på Fs idag.
Svar från syntax 2025-02-15 21:08
Tack Sten - fint att du gillade upplägget.
Sälja böcker på tyska? verkar vara en lite trög sak. Det är ju så få som behärskar det språket här i landet.
bildsten 2025-02-15 21:44
Jag kom att tänka på de här böckerna när jag läste din blogg. Jag har dem efter en yrkesfotograf som var mycket god vän med mina svärföräldrar och även med min fru och mig. Om ingen är intresserad så åker de i soporna. Fina bilder i en del av dem. Men man måste ju döstäda också.
Svar från syntax 2025-02-15 21:55
Jag har liknande problem. För mycket grejer - för gammal gubbe... :-)
Hoppas du får napp. Böckerna ser ju fina och intressanta ut.