De´där nu´rå med fotografin
Ibland känner jag mig lite trött när jag hör på alla djupingar. Jag menar alla som i detalj och med snabbt löpande spaltlängd vill förklara vad fotografi egentligen går ut på. Mycket vanligt här på Fotosidan... :-)
Man blandar friskt sitt innersta själsliv i fotografin, och det förefaller ibland som om en och annan skulle må bra av att kika över kanten på boxen emellanåt.
En fototidning gjorde en gång ett försök med en naturfotograf och en gatufotograf. Naturfotografen skulle göra gatufoto, och gatufotografen skulle göra naturfoto. Naturfotografen misslyckades helt - och kom slokörad tillbaka. Gatufotografen likaså - under hög klagan över att han inte hade en aning om att naturfoto var så svårt. Det var alltså folk som aldrig hade kikat över kanten på boxen.
När man är yrkesfotograf så ges det bot för sådana olater. Om det skall bli något klirr i kassan, så skall man inte alls definiera sitt innersta själsliv, utan man skall förverkliga kundens bildmässiga intentioner. Man skall alltså förverkliga någon annans fotografiska idéer, och man skall göra det så bra att kunden vill betala för det.
Smaka på det gott folk: Man skall förverkliga någon annans fotografiska tankar!
Om man lär sig att göra det, då lär man sig snart ett brett spektrum av fotografin. En bra utgångspunkt i eget bildskapande.
Den som kan plåta en stol snyggt och prydligt, perfekt efter kundens noggranna beskrivning - han kan sedan plåta lite av varje efter egna uppfattningar.
Intressanta ord, men jag har inte tillräckligt många svenska ord i mitt huvud (eller var man nu har dem) för att delta i den debatten :-)
Jag tittar bara på dina bilder. Jag gillar din uppställning med stolen, undrar om du blåser lite rök framför linsen för att skapa lite extra stämning i bilden :-)
Jag älskar ditt "Exlibris", vilket jag tror att det är?
Med många vänliga hälsningar från Erik.
På den tiden satt pipan som nitad i munnen - både på Exlibris och på fotografen.
Mvh Wolfgang
jag tycker att det där beror helt och hållet på varför man fotograferar. för en del funkar det att jobba professionellt och att göra det på beställning. det funkade för mig - ett tag. men sen funkade det av många skäl inte längre, och faktum är att jag trivs mycket bättre med det sätt jag fotograferar på, idag.
jag tänker att fotografi är ett enormt stort paraply, där det ryms väldigt många sätt att tänka, jobba, vad man lägger i sitt fotograferande, osv. det ena behöver verkligen inte utesluta det andra åt endera hållet.
med det sagt; jag kan hålla med om att det är nyttigt att inte snöa in alltför mycket på en sak. det är nog många som är skyldiga till det, särskilt om/när man har sin försörjning på annat håll och inte behöver anpassa sitt fotograferande efter ekonomiska behov.
Det är bara så att jag ruttnar lite ibland, när navelskåderiet tar sig för stort utrymme.
I det här fallet har det inte skett i omedelbar närtid - så den utlösande faktorn/faktorerna undgår identifikation... :-)
mmhmm. tja, det är ju skillnad på förhållningssätt och förhållningssätt, om inte annat. :) en del som navelskådar lite för djupt, som du tycker, kan ju ha en tendens att se ner lite på kommersiellt fotografi.
jag tror inte att jag har nån åsikt åt endera hållet. jag tänker att alla gör som det passar en själv.
fast jag tänker OCKSÅ att det finns de som - faktiskt, trots allt, har en mycket nära relation till fotografi. mig själv inberäknat. det har alltid varit oerhört viktigt för mig, ända sen den dag jag tog en systemkamera i handen för första gången. :)
Det där uppdraget att byta roller är en bra idé. Jag såg nånstans en notering att Gustaf II Adolf lät sina rådsherrar företräda varandras åsikter i ett sorts rollspel. Genialt tyckte jag, dom vart ju tvungna att göra en allsidig analys för att inte framstå som dumma. (Sen läste jag "Kanslern" i två band, där stod inget om detta.)
Imponerande ateljé, ordning och reda, vit laboratorierock och många ställbara ljuskällor. Varför grön bakgrund?
Att plåta åt uppdragsgivare är faktiskt nåt helt annat än att plåta själv. För ett par veckor sen hjälpte jag en kompis med den bild han behövde, del av förlaga till målning. Det var faktiskt utvecklande att försöka få till det.
Första selfien bra, möjligen lite åt det stöddiga hållet. Allt utom gardinupphängningen perfekt. Andra selfien mer avspänd, men jag tycker att avspändheten rimmar med med gardinupphängningen.
(Jag var och är helt insnöad på gardinupphängningar. Dåförtiden en smal spiral som tänjde sig. Den var nog gjord av järn fast fjäderstål hade behövts. Man skruvade bort skruvöglan i änden, kapade bort lite spiral, skruvade dit skruvöglan och lik förbannat saggade upphängningen.)
Varför grön bakgrund? Jo - för att kunden ville ha det till sin röda stol. Skulle väl passa med andra bilder han hade på gång. Vilken grön framtoning det blir beror ju mycket på ljussättningen - det är väl det jag håller på med.
Den vita labbrocken kommer sig av att mitt lilla labb låg i direkt anslutning till ateljéns fotograferingsytor - och jag sprang lite fram och tillbaka.
Lite stöddig var jag nog. Tyckte att jag var Harry Friberg i verkligheten. Det var roligt att vara ung... :-)
Jag har rådbråkat mitt minne, men jag tror inte att den hade flat undersida.
Även jag slutade röka tvärt. Det var år 2016 - efter att ha rökt i 60 år. Statistiskt sett, borde jag vara död och begraven för länge sedan.
När det gäller amatörfoto så är jag övertygad om att personligheten lämnas ut, avsiktligt eller inte, och det tycker jag kan vara intressant.
Ha det gott! /Thomas
Min poäng är väl annars att den vanlige yrkesfotografen förverkligar andras fotografiska idéer - vilket är något som amatören inte behöver sända en tanke. Jag menar då att en tids yrkesfotografi är uppfostrande och fotografiskt kunskapsgenererande - och att det sedan utgör en vaccinering mot navelskåderi.
Nåja, litet raljerande är det här så klart, men en del sanning finns det nog! Min fru brukar säga, vem som helst kan ju få en internetuppkoppling! ;)
/B
Din hustru har så rätt - vem som helst kan få en internetuppkoppling.