Återvändsgränd
Jag tänkte sätta antireflexbehandlingen i sitt rätta sammanhang, förklara det formidabla objektivet Sonnar 1,5/5cm, och säga lite om den återvändsgränd som uppstod under 1930-talet. Den som inte tycker sådant är kul får skrolla förbi.
Anledningen är att det har uppstått en del diskussioner på mailen och på telefon angående förra bloggen.
Linsytor som inte har någon antireflexbehandling reflekterar ljuset precis i samma grad som ett vanligt fönsterglas. Det här blir problem om man ställer många ytor efter varandra - kontrasten går åt pipan på grund av den ökande slöjnivån. Om man har tre fristående linselement så får man 15 reflexer, eller linsfläckar som konstruktörerna säger. Det ger fortfarande ett objektiv med rimlig kontrast. Man kan fotografera, om inte i direkt motljus, så i alla fall i sidoljus (jämför den gamla regeln; "solen i ryggen"). Har man sedan fyra element så får man 28 linsfläckar - och fläskar man till med fem element, då får man 45 linsfläckar - och man har konstruerat ett oanvändbart objektiv.
Man förstår lätt objektivkonstruktörernas problem när 1930-talet gick in. Vägs ände lurade - en återvändsgränd.
Nu stegade det unga självlärda optiska geniet Ludwig Bertele in på scenen. Han hade redan tidigare räknat banbrytande ljusstarka objektiv, och nu ombads han att få fram ett kompakt extra ljusstarkt normalobjektiv för den nya Contaxkameran. Bertele behövde sju linser för den saken, och han kittade samman dem till bara tre fristående element - som man kan se i snittritningen ovan.
Det verkar vara en idealisk metod, och det är det naturligtvis i sammanhanget - men det kostar på! Saken är ju den att om man kittar samman två sfäriska ytor, så måste båda ytorna ha samma form. Man avstår alltså från massor av korrektionsmöjligheter, jämfört med att linsena hade varit fristående. Att genomföra det som snittritningen ovan visar, är ett genialt mastodontarbete - utan datorer vill säga!
Det var ju grejer det - men Bertele hade mer i sin trollerilåda:
Slutresultatet var att Zeiss Sonnar 1,5/5cm och Zeiss Sonnar 2/5cm var 1930-talets enda ljusstarka objektiv som man kunde använda ganska obehindrat ute på den solbelysta badstranden och under andra liknande omständigheter. Dessutom var det ett välkorrigerat objektiv som håller än i dag. Här visar jag gärna MTF på ett exemplar som står i mitt vitrinskåp, nämligen nummer: 2187297:
MTF-testet är gjort av Per Nordlund vid Hasselblad. Dom som har lite vana att tyda MTF-grafer, ser genast att det ligger lite lägre än moderna objektiv - men man förstår även att de "nedåtpucklar" man ser beror på bildfältskrökning, inte på skärpeförlust. Man testar ju vid ett plant bildfält. Skärpan vid bländare f:2 bör ge ett bra bildresultat, och från f:4 ger objektivet enligt detta MTF ett rätt modernt resultat.
En ung Ludwig Bertele - ungefär året 1929 när Sonnarberäkningarna påbörjades. Som jag nämnde så var Bertele självlärd, han hade alltså ingen titel. Det gick inte alls för sig hos Zeiss på 1930-talet. Man trollade snabbt fram en doktorshatt - utan vidare besvär för Bertele. Nu kunde företagets stjärnskott tituleras: "Herr Doktor".
Här har vi alltså den unge man som vände upp och ned på det optiska etablissemanget i Tyskland vid den här tiden - men det löste ju inte krisen för objektivberäkningen. Bertele satte i stället en brilliant slutpunkt för en epok.
***********************
Sedan kom nästa epok som förvandlade återvändsgränden till en bred autostrada. Professor Alexander Smakula hos Zeiss fick fram en industriellt användbar metod för antireflexbehandling - och allt blev plötsligt möjligt inom objektivkonstruktionen.
/B
Tack för lektionen.
Den unge objektivkonstruktören måste naturligtvis vara doktor i Tyskland. Han hade säkert samtal med något universitet innan han promoverades. Vet du vilket?
Bilden på Dr Bertele skulle kunna varit tagen igår. Det var en man före sin tid.
Ha det väl
Professor Dr Bob
Vad jag har hört tog man någon av hans patentskrifter, stukade till den på lämpligt sätt, och snackade med professorerna vid Friedrich Schiller universitetet i Jena där redan Ernst Abbe, Carl Zeiss gamla partner, varit verksam.