Näktergalen i Hammarby
Historien om hur Stockholms vackraste stränder, blev Stockholms fulaste.
När jag på 1980-talet var verksam som doktorand i kulturgeografi, förberedde jag ett möjligt avhandlingsarbete. Min arbetshypotes var den, att de vackraste platserna längs stadens vattenvägar genomgick en långtgående förändring genom de ekonomiska omvälvningarna under det sena 1800-talet.
I huvudsak ägdes de vackra stränderna av adeln. Det var malmgårdar och små godsbildningar med vackra herrgårdar och till och med ett och annat slott. När industrialismen började bryta in på allvar runt mitten av 1800-talet, blev adeln efterhand fattigare - och industrialisterna rikare. År 1865 avskaffades ståndsriksdagen, och adelns nästan 600-åriga maktställning i Sverige - ett fast grepp över landet med början i Alnsö stadga år 1280, var slutligen till ända. Nu startade en process där adeln tvingades sälja det mesta av sina fina markinnehav till den uppåtsträvande industrialismen, och på kort tid blev Stockholms vackraste stränder förvandlade till Stockholms fulaste. Stockholms andra industriring etablerades.
Jag lyckades inte hitta tillräckligt starkt källmaterial för att styrka den här utvecklingen på detaljnivå i avhandlingens form, men det är ingen tvivel om att det gick till på det sättet. Den nedåtgående adeln tvingades att sälja till de dynamiska industrialisterna - vilket var samma sak som att de tidigare så vackra egendomarna förstördes ur ett landskapsperspektiv.
Ett av de finaste områdena i kransen av naturskönhet runt staden var ekskogarna vid Hammarby. Där låg den förnäma herrgården Stora Sickla. Här kunde man stilla kvällar höra “näktergalen i Hammarby” som Bellman skaldar om. Området kallades i folkmun för “Lugnet”. Det var den vackraste och mest intagande idyll man kan tänka sig. Hit vallfärdade stadens mer burgna kretsar under det sena 1700-talet för mat, dryck, och glädje i naturens hägn.
Området blev efter hand förstört av den expanderande industrialismen. Idyll och näktergal försvann all världen väg. Ett sunkigt småindustriområde som fortfarande bar namnet "Lugnet" återfanns där så sent som på 1980-talet. Jag tog lite bilder på platsen en solig dag i maj 1989. Rester av ekskogen syns lite här och där.
_________________________________________________
_________________________________________________
När jag hade fotograferat färdig vid Lugnets industriområde, promenerade jag ner till Stora Sikla. Den så kända herrgården befann sig i förnedringens förfall. Slyskogen växte tätt in på knutarna - det var omöjligt att få en översiktsbild på det en gång så ståtliga huset
Någon månad efter mitt besök, brann Stora Sikla ner till grunden. Uteliggarna hade gjort sitt
_________________________________________________
_______________________________________________
I bilderna av Stora Sikla kan man i bakgrunden skymta en hög tegelbyggnad. Det är Atlas Copco som tog över egendomen år 1898. Platsen för båda byggnaderna upptas i dag av ett köpcentrum.
Lugnets industriområde är numera ett prydligt men utslätat bostadsområde; Hammarby Sjöstad. Här och där sticker det upp lite ekar - men näktergalen i Hammarby har nog flyttat för gott
Utan att vara sakkunnig i ämnet så låter det som ett spännande forskningsprojekt. Stort och svårt att finna handlingar i alla arkiven. Men det är utan tvekan, om detta skulle försökas, att vårt land är lämpligt med alla arkiv från vår industri.
Utan att kunna geografin i denna landsända så var väl Nobels dynamitfabrik del i denna omvandling.
Roliga bilder från industriområdet. Undrar varför vi gillar sådana bilder så bra.
Ha en fin Valborg
Bob
Industriarkiven innehöll mest uppgifter om hur, rent praktiskt, man köpte egendomarna - inte ett ord om den tvångssituation säljaren befann sig i - och hur man utnyttjade detta.
Jag satt en dag på Riddarhuset tillsammans med en gammal greve, huvudman för sin ätt. Han plirade vänligt och sade: "Magistern har helt rätt, och vi har sådant material i släktarkivet, men det är ännu i dag mycket känsligt - omöjligt att släppa".
Angående Nobels fabriker vid Vintreviken så är det som du säger; dom ingick i den andra industriringen runt staden - liksom exempelvis Hornsbergs slott vid Ulvsundasjön, som Sigfrid Siwerts mycket målande berättar om i sin roman "Selambs". Det finns i dag inte ens en avbildning av det rivna slottet. Det enda som finns är en fantasiteckning i Suecia Antiqua.
miljömässigt eller estetiskt ok mycket av det. Verkar ha varit " man tager vad man haver"
när det byggdes något. Trots förfallet av det ursprungliga "lugnet" så finns det en viss charm
med området där människor drog in pengar till mat och hyra och kanske ett och annat också..
Hoppas Näktergalen hittade andra scener att drilla på.
HaD/Gunte..
Där har du en poäng. Även jag är kluven - det finns en viss charm. Man får ju inte heller, som du antyder, glömma att det var denna industriprocess som gav oss vårt välstånd.
Men ändå...
Stockholm har ju beskrivits som "Nordens Venedig". Det var sant på 1700-talet. Staden "flöt" på vattnet. Oerhörda skönhetsvärden gick sedan förlorade för alltid.
Detta är en historia som är lite uppmärksammad och berättad - vad det i verkligheten innebar när Stockholms andra industriring etablerades.
Din hypotes återfinns i "Selambs" av Sigfrid Siwertz, där kopplat även till ett moraliskt förfall där överklassen inta bara säljer ut, i bokens exempel till egnahemstomter, utan jävlas alldeles extra med det arbetande folk dom sålt tomter till.
(Wikipedia skriver om Selambs, men nämner inte "Rålambs" som trolig förlaga, något som strider mot det jag fått mig till del.)
-------
Som stadsplanerare ser jag ett värde även i sunkiga miljöer som Lugnet med sin - låt oss kalla det - återvinningsverksamhet. Där fanns även ett alldeles utmärkt träbåtsvarv med en båtrenoverare av typen kulturpersonlighet som skrev båtrenoverarens "bibel".
Om det bara ska finnas utslätade halvglassiga miljöer kvar (och några mer blänkande för de nyrika) blir det torftigt på ett annat och på sätt och vis sämre sätt.
------
Stora Sickla, ett alldeles förfärligt exempel på att stan inte ville ta vara på de gods den köpt. Det hade som jag ser det varit naturligt att ha huvudbyggnaderna kvar och bygga upp miljöerna med dessa som fokuspunkter, men icke. Stan ville åt marken och inte minst s-ledningen var antingen helt främmande eller direkt hatisk mot den historik de representerar.
(Här i Norrköping gick det rykten om att stans mest framgångsrike byggentreprerenör avsiktligt såg till att uteliggare skulle kunna ta sig in i såna här byggnader för att de sen skulle brinna ner. Stan har verkligen inte gjort så mycket bättre ifrån sig alla gånger, exproprierat för markens skull och låtit husen förfalla.)
Om du kollar kommentarsvaren här ovan, så är jag inne lite på "Selambs" och Hornsbergs slott. Var det inte "Manne" som Sivertz kallade sista greven som slarvade bort egendomen?
Det där med att man hade eldat med avsikt på Stora Sikla, hörde vi även på Stadsmuseum. Det är ju för djävligt om det verkligen var så! Jag var bland annat under huset i källarplanet och tittade. Vilket bjälklag, vilket virke! Ett riktigt kvalitetsbygge från 1700-talet.
Boken skrevs 1920. Jag läste den som en bakgrund till en examensuppsats på KKH "Saneringsideologin nu och på trettiotalet". Det var lärarna där som berättade att det var släkten Rålamb som stått modell. Jag minns mest det som handlade om exploatering och undermålig stadsbyggnad, personskildringarna har jag bara vaga minnen av.
En detalj i sammanhanget är att skattelagstiftningen har haft och kanske ännu har nån klausul om att den som sålt p g a expropriation eller hot om expropriation inte skulle skatta för pengarna ifråga. Det gjorde det lättare för kommunerna att komma överens med fastighjetsägarna, ibland nästan i godo.
Näktergalen fick så vackert flytta på sig som så många andra.
Tack för denna intressanta blogg :)
Jo - historia är både intressant och viktigt. Det berättar lite om varifrån vi kommer, och vilka vi är.
En riktigt sorglig syn! Jag arbetade under åren 1974-78 på Atlas Copco i Hammarbyhamnen och kunde bevittna detta förfall!
Det är genomgående underhållande och informatiivt att följa din blog. Jag har just börjat titta från nutid och backar gradvis i tiden.
Tack för trevlig läsning!
Med vänlig hälsning
Janne Naeslund