Längs kajerna i staden
Ännu i början av 1970-talet när man flanerade längs Stockholms kajer, kunde man i sitt svartvita bildresultat få ett intryck som låg mycket nära det man får i bilder från förra sekelskiftet - alltså skiftet 1800/1900. Det låg ålderdomliga skutor i upp till tredubbel förtöjning, påminnande om tider för länge sedan när bönderna från skärgården och Mälaren seglade in ved, livsmedel, och andra förnödenheter till storstaden.
__________________________________
Det var populärt att bo på sin egen skuta på 1960-talet, och utbudet var stort. Det var en frestelse – och när jag tillfälligtvis råkade ha rätt stora pengar på hand, var jag runt och tittade i egenskap av seriös spekulant.
En minnesvärd dag året 1965, 21 år gammal, satt jag i kajutan till en mycket vacker tvåmastad finsk slätskonare; klipperstäv, långt bogspröt, stilfull akterspegel - och en hög riggning som kunde föra rejäla toppsegel. Stämningen var förtätad där jag satt i den trivsamma kajutan, det doftade fartyg och hav. Jag satt länge och fantiserade. Evert Taubes hesa röst i balladen om Gustaf Blom tonade fram för mitt inre:
"...Jag ville ut och segla, jag ville lukta hav. Jag köpte mig en skonare - till Queensland mig begav..."
Nåväl – så småningom vaknade jag till liv, skärpte mig, och gick ner i lastrummet. Bordläggningen var misstänkt fuktig, och illaluktande slagvatten fanns det rikligt av nere vid kölsvinet. Jag tog fram min fällkniv och stack in den i en bordläggningsplanka – och bladet sjönk nästan rakt igenom utan större motstånd.
Det blev inget fartygsköp – den gången.
____________________________________________
Mitt prov med fällkniven i den finska tvåmastarens bordläggning ger förklaringen till att merparten av dom här skutorna inte längre kan beskådas längs Stockholms kajer...
Den en gång så vackra tremastskonaren "Aina av Traneberg" - nu ett flytande vrak
Det går aldrig att få ordning på ett fartyg som har nått den här graden av förfall
En dyster syn som snart kom att möta mången förhoppningsfull proselyt
___________________________________
___________________________________
Och så en avslutande fundering:
Här nedanför har vi Åländska skonaren Albanus II, en nybyggd replika från 1988, av den ursprungliga Albanus från 1904. Jag visar den därför att den ser nästan precis ut som den vackra skonaren där jag satt i kajutan och drömde året 1965. Kanske inte så konstigt att jag tillät mig att låta fantasin flyga en stund...?
Bilden av Albanus tog jag från Skeppsbron.
I nästa blogg skall jag i bild berätta om detta fartygs djärva manövrar på Stockholms inre vatten. Jag kan utlåva någonting extra...
Intressant historia om dessa skepp. Det flesta bilderna är mycket väl komponerade. Här passar svartvitt bra.
Ha en fin dag
Bob
Jo - svartvitt ger här just den ålderdomliga känslan som jag faktiskt fick när jag på 1970-talet promenerade längs kajerna.
Mvh
Fredrik
Ung och rask som jag var på den tiden, släpade jag ofta på en tung mellanformatskamera under mitt flanerande i staden. De kvadratiska bilderna är alltså från negativ i 6x6.
Det kvadratiska formatet kan vara lite knepigare att komponera i, men det ger ofta ett fint resultat när man väl har gjort det. Rollei talade om "Rymdformatet", och skrev en hel bok om saken.
Jo´rå, skuta blev det allt - men det blir en annan historia.
Kändes lite Sverige som haft stormakt för militärt i Europa och vårt land blev EU medlem år 1995, då alla militära är borta! :) Hälsar Lasse
Det var nog mer fartyg när du åkte förbi under din skoltid. I och med att Galärvarvet på Djurgårdssidan lades ned år 1969, så försvann ju alla militära fartyg. Området för Galärvarvet blev uppsnyggat och prydligt - men inte alls lika intressant.
Suverænt blogindlæg med både dejlige s/v fotos og en fint skrevet tekst. Jeg vil have mere.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
Njutfullt.
J O
Om en vecka kommer fortsättning på temat.
Min ringa erfarenhet av flytetyg förutom gotlandsbåten är en hemmabyggd segelbåt modell hobbex ritning
som gick under med man och allt vid premiärturen. Den gick under på 1 meters djup och vi fick vada iland och kanske finns det rester kvar i dyn ännu.
HaD/Gunte..
Din berättelse får mig att erinra mig tidiga egna flytetyg. Det var en stor fin plastmodell av en amerikansk fregatt. Prydligt riggad och med segel i tyg. Den kunde man dock inte sitta i. Den gick i alla fall under på ett sådant djup att den aldrig avhördes mera... :-)
Det är något vilsamt över dina bilder, fint
Året 1973 när den bilden togs bar äldre herrar på Östermalm fortfarande hatt och paletå när man gick ut och finpromenerade längs kajen.
Det var avspända herrar, bombsäkra på sin sociala ställning.
Vi verkar båda vara vänner av båtar och hav