Mer lättfotat promenadsällskap, men inte nödvändigtvis bättre bilder

De sista dagarna har det varit magiskt vackert ute. Häromdagen fick Spejja och jag sällskap ut i skogen av Lina och Alliz med matte. Det var ganska kallt så en hund av det äldre och mer frusna slaget i varje flock fick stanna hemma. Långpromenad med en gammal hund som får kramp i tassarna efter bara några minuter är inte roligt för någon. Då har de det bättre hemma, särskilt som ingen av dem var ensam utan hade sällskap av andra, mänskliga, familjemedlemmar. Vi åkte till samma ställe jag fotat hundarna på de senaste gångerna. Det var som ett sagolandskap, kändes som att vandra kring i Narnia, en magisk känsla och väldigt tyst.

Jag brukar ha kameran inställd på ögon-AF, men kameran brukar ha svårt att hitta ögonen på mina hundar, allt som oftast väljer den att fokusera på ett öra istället. Brukar bli ganska många bilder där ögonen inte är i fokus, vilket jag brukar kompensera genom att ta många bilder. På mina hundar blir det som "ett svart hål" i varje öra som kameran tycks tolka som ett öga. Borde nog sluta envisas med att försöka använda ögon-AF. Men kameran hade mycket lättare att fokusera på Alliz och Lina, nästan alla bilder jag kom hem med den här gången var skarpa. 

Så resultatet blev fler skarpa bilder, men kanske inte nödvändigtvis bättre. Särskilt blue-merlen (den ljusare hunden) försvann lite mot den snöiga bakgrunden. När man tittar på bilderna på datorn tycker jag de fungerar, men på en liten mobilskärm blir det svårare att se. Jag har länge sagt att min nästa pumi ska vara vit, eller i alla fall ljus-grå, då jag emellanåt tycker det är svårt att få bra bilder på mina mörka hundar, särskilt i skogen. Och nog känns det som det optimala är att ha en ljus och en mörk, så kan man välja hund efter bakgrund. 

En välbehövlig paus

Hur roligt och lärorikt mitt projekt att fota hundsport till klubbstugan än var, så blev det väldigt intensivt, kanske till och med lite maniskt. Så efter fjällvandringen i september har kameran legat nedpackad så när som på julfotograferingen på klubben och sen tog vi faktiskt fram kameran den 23 december och tog några julbilder. Hösten har dessutom varit helt galet mycket på jobbet, så när julledigheten kom så var orken i princip slut. Det var först på nyårsafton som jag tog med kameran på en skogspromenad med hundarna. Vi for iväg till en skog jag varit i någon gång förut och lagt spår till hundarna, men av någon anledning har jag aldrig fotat där. Nu strövade vi omkring i lugn och ro och bara nosade, fotade och njöt. Så välbehövligt.

I natt snöade det och i morse sken solen och dessutom en ledig dag. Lite väl kallt för gamla Mizar, nu på gamla dar får han lätt kramp i tassarna när temperaturen går under -5. Men Spejja och jag kunde ju ta en långpromenad med kameran. Tanken var egentligen att vi skulle utforska en, för mig, ny skog utanför Kungsängen. Men på vägen dit började däck-trycks-lampan varna. Så det blev till att leta rätt på en mack och försöka pumpa däcken. Pumpen fungerade dock inget vidare, så det blev till att åka tillbaka hemåt och pumpa på en annan mack. När väl det var gjort hade jag ingen vidare lust att köra ut på några främmande skogsvägar utan for tillbaka till skogen vi varit i på nyårsafton. Den ligger alldeles nära E18, och det kändes ju tryggare ifall det var något större fel. Det blev ändå väldigt bra. Spejja var nöjd, hon fick leda vägen, strosa i långlina och spåra lite vad som föll henne in. Så stannade vi till där det såg ut att kunna bli fina bilder. Vi avslutade med att åka till klubben och träna lite, så nu är vi rätt nöjda med dagen både hon och jag.

Projekt fota hundsport del 7 - invigning/vernisage och avslutande tankar

Så är projekt "fota hundsport till klubbstugan" slutfört. Eftersom jag aldrig tryckt upp foton så här förut så beställde jag först  alla bilder i storlek 15*21 för att se hur de såg ut innan jag vågade skicka iväg dem till tryck "på riktigt". Bilderna fick jag i onsdags förra veckan. Sen var jag på klubben och satte upp krokar och provhängde alla bilderna. (Något som tog längre tid än jag tänkt mig eftersom det inte tycks finnas några standardmått eller raka linjer i klubbstugan. Golvet lutar och bröstpanelen går olika långt upp på väggen på vardera sidan om samma fönster osv, så avsett varifrån man mätte; golv, överkant bröstpanel eller lampor så såg det snett ut, så det fick bli något mellanting som ändå såg anständigt ut. Och slutresultatet blev ändå väldigt prydligt, särskilt mot hur det såg ut innan.) Så, nu i onsdags, var det dags för vernisage, just det var inte min idé utan Emmas och Rebeccas och jag behövde inte heller ordna med någonting. De (och kanske mest deras respektive) hade ordnat med snittar, snacks och alkoholfritt bubbel. Kan tyckas lite kort om tid att ha vernisagen exakt en vecka efter att jag fått alla bilder, men det passade ju utmärkt med slopandet av restriktionerna. Och dessutom har vi, under normala förhållanden, öppen träning med gemensam fika efter på onsdagar. Så det blev en väldigt trevlig kväll med många klubbkompisar. 

Projektet började ju med att styrelsen frågade om jag inte hade några hundbilder vi kunde sätta upp i stugan. Det var ganska "plottrigt" på väggarna, med gamla planscher mm. Och visst hade jag en massa bilder, men det kändes inte riktigt rätt att använda dem. Så ganska snabbt bestämde vi oss för att jag skulle ta nya bilder. Bilderna skulle visa de olika sporterna och en blandning av raser. Så jag la ut en förfrågan i vår Facebook-grupp om det fanns medlemmar som ville ställa upp och hjälpa till med att vara modeller, men att jag också var tydlig med att vissa sporterna behövde jag också hjälp med hur man kan visa sporten. Gensvaret blev ganska stort, och efteråt har jag funderat på om det var så smart att "bjuda in" alla medlemmar på det viset. Alldeles för många ville vara med för att jag skulle möjlighet att fota alla inom en rimlig tid. Samtidigt som det kändes bra att inte bara använda mig av mina träningskompisar så kändes det ju mindre roligt att säga nej till en del. Nu fick tiden och variationen av raser avgöra. De flesta sporterna fotade jag vid två tillfällen, vilket nog var bra. Jag lärde mig väldigt mycket vid första fototillfället av en sport som jag sedan kunde använda vid nästa. Och för de flesta sporterna valde jag också att inte använda bilder från det första tillfället. Jag tyckte också att det var ganska svårt att välja ut vilka bilder jag skulle välja. Till slut hamnade jag ändå någonstans att "de här får duga/jag kan titta på bilderna hur länge som helst och ändå inte bestämma mig". 

De bilder jag till slut valde

Några tankar och slutsatser så här efteråt:

Jag ska inte visa bilder för hundägaren som jag inte själv kan tänka mig att använda. Nu ledde det enbart till roliga diskussioner runt bilderna och vad man tittar på, men med andra personer hade det kanske blivit jobbigare.

Projektet var kanske i största laget för mig. Eller, jag gjorde det alldeles för komplicerat med alldeles för många faktorer som jag ville ta hänsyn till. (Förutom variation på sporter och hundraser, att bilderna skulle illustrera sporterna på ett bra sätt, så fanns det en del mått i stugan som begränsade formaten på bilderna. Och sedan ville jag ju också att bilderna skulle vara fina att titta på och att de skulle ha "mitt bildspråk".) Sen hade jag nog en del tur med väder och personer som engagerade sig helhjärtat i mitt projekt. Jag hade väldigt roligt och jag har lärt mig mycket på vägen, men jag blir lätt "manisk" och det tog väldigt mycket tid. Jag behöver nog bli bättre på att hitta var min gräns går, vad jag mår bra av, och begränsa mig utifrån det.

Kanske att man inte ska lägga ut en allmän fråga på Facebook om vilka som vill bli fotograferade... 

Det är väldigt roligt att se sina bilder upptryckta i större format!

Jag har fortfarande kvar några bildidéer jag vill genomföra. Och några hundar som jag lova att fota. Sen är det dags att hitta på ett nytt fotoprojekt... 

Funäsdalen dag 5 - 70-200 mm med adapter :)

Sista vandringsdagen föll valet på Guldtur 154, gruvturen. Turen är väldigt vacker, jag tror jag gått den turen alla gånger jag varit i Funäsfjällen. Den utgår från Djupvallen uppe vid Mittåkläppen, samma plats som gårdagens sätertur, så hade vi ju en tanke att de som orkade skulle gå säterturen också, efter gruvturen, och försöka få syn på den tretåiga hackspetten igen. 

Utmed turen ser man många lämningar från förr - fångstgropar, gamla gravhögar, bosättningar och rester från tiden då man bröt koppar- och järnmalm. Det finns gott om skyltar som berättar om gruvdriften och levnadsvillkoren. Alla arbetare skulle vara vid gruvan kl 4 varje morgon för att be en timme, till klockan 5, då arbetet startade. Stugan de bodde i var liten och sannolikt fanns inte ens plats för alla att sova samtidigt utan man fick sova i skift. Inte är man direkt avundsjuk på livet de levde.

Emellanåt hade vi lite regn i luften, och regnbågen såg vi till och från under hela dagen.  På förmiddagen hade vi en hel del, vad vi tror var, sävsparvar i buskagen runt i kring oss. Men de var svåra att fånga på bild, så fort vi kom nära flög de iväg.  

Blev inte så många bilder på gruvorna i år. Den här, som vi tyckte såg ut som ett ansikte, blev den enda bilden

Tillbaka vid djupvallen (det är Djupvallen man ser till vänster i bild, det mörka partiet) åt vi vår matsäck. Sen for Yvonne hem till stugan medan vi andra tog säterturen. Nu var det dock väldigt tyst i skogen. Finns nog en anledning till att fågelskådare ofta är ute tidigt på morgonen. De enda fåglar vi såg var lite talltitor. (Antar jag i alla fall. Jag kan inte skilja talltita från entita, men om jag förstått det rätt så finns inte entitan så högt upp i Sverige. Så artbestämningen är gjord med uteslutningsmetoden.) Möjligen att vi såg den tretåig hackspetten flyga förbi vid något tillfälle, men vi var långt ifrån säkra. Lite trist, men absolut inte oväntat. Och inte blev det några särskilt bra bilder på titorna heller. Men en fin avslutande tur. 

Funäsdalen dag 4 - 24-70 mm och 70-200 mm utan adapter

Vår fjärde dag i fjällen visade prognosen på regn framåt eftermiddagen. Jenny och dottern beslöt sig ändå för att ta en längre tur uppe på kalfjället, en tur Jenny och jag gick förra året i kraftig blåst. Och även om det var en väldigt vacker tur hade jag ingen vidare lust att gå den turen igen i dåligt väder. Och Yvonne ville inte gå så långt, då skulle hon hellre stanna i stugan och läsa en bok. Så istället beslöt vi oss för att ta en kort tur så vi skulle hinna innan regnet. Valet föll på 158, Säterturen. Vi startade tidigt och natten hade varit kall så vi fick börja med att skrapa rutorna på bilarna. 

Vägen upp till startpunkten är väldigt vacker, väl värd en tur bara den. Vägen går ganska högt upp på fjället och det öppnar sig fantastiska vyer över fjällen. 

Där uppe finns också flera vackra tjärnar. Vi stannade ett par gånger på vägen och klev ur bilen för att fota och njuta av utsikten. Jag hade 24-70 monterad på kameran. Det var vid ett av dessa stopp som jag tänkte byta till 70-200 men upptäckte att adaptern låg kvar hemma i stugan. Lite surt, men samtidigt var jag ju glad att jag upptäckte det innan jag börjat vandra, nu kunde jag ju lämna det objektivet i bilen så slapp jag ju åtminstone att bära runt på den vikten.

Mittåkläppen

Mittåkläppen igen. Vissa motiv kan jag fota hur många gånger som helst på en och samma tur...

Nere i skogen flög det plötsligt förbi något gult och satte sig inte allt för långt från stigen. Tämligen orädd så det gick att smyga sig ganska nära trotts att jag hade en hund. Nu hade det ju varit trevligt med den där 70-200. Och adaptern. Och kanske till och med den där telekonvertern som också låg kvar i stugan... 

Djupdalsbäcken slingar sig fram.

Yvonne och jag han gott och väl tillbaka till stugan innan regnet kom. Dottern och Jenny gjorde det inte. Eller rättare sagt, de slapp regn men fick snö istället. De hade däremot turen att träffa på en nyfiken hökuggla som följde efter dem en bit. De uppfattade det som att ugglan var intresserad av dotterns hund, men att den nog konstaterade att hon var ett för stort byte. Så jag var väldigt avundsjuk på att de fick se en uggla, och de var väldigt avundsjuka på oss som sett en tretåig hackspett.