Funäsfjällen dag 3 - mobilbilder

Dag 3 visade prognosen regn hela dagen så vi valde turen runt Tevsjön. Den går till största delen inne i skog och, även om jag tycker om att vara ute när det regnar, så är det ändå trevligare med regn i skogen än på kalfjället. Kameran fick stanna i stugan så det blev bara mobilbilder denna dag.

Turen började vid Tevsjön.

Hundarna fick på sig regnkläder, både för att de inte ska bli genomblöta så de börjar frysa när vi rastar, men främst för att de inte skulle bli så fruktansvärt smutsiga. Alldeles i början av turen fanns en liten raststuga. Spejja, som hatar regn, tyckte vi kunde stanna där inne.

Tevån. Utmed många av Guldturerna har man satt upp skyltar som berättar om vad man ser och om livet förr. Ofta slås man av hur hårt livet måste varit. Här i Tevån ska en förtvivlad kvinna dränkt sitt nyfödda barn en midsommarnatt. Sägnen säger att man än idag kan höra spädbarnsgråt om man befinner sig i närheten under midsommarnatten.

Kalkugn. Här, mitt ute i skogen, brände man kalk under 1800-talet. Den brända kalken var mycket lättare att frakta än kalksten.

Dôlôsåkern, en fd potatisåker mitt ute i skogen.

Tillbaka ner till Tevsjön. Nu hade det sluta regna och vi hittade en trevlig rastplats vid vattnet.

Funäsfjällen dag 2 - 150 mm och 14 mm

Dag 2 sken solen och vi valde guldtur 558 med start vid Andersjöåfallet. Jag brukar inte vara så fascinerad av just vattenfall, men det här var riktigt fint. Turer startar med en 303 steg lång trätrappa med utsiktsplatser på lämpliga ställen. Tyvärr blev det inte något fotat vid vattenfallet. Den var rätt mycket folk, många hade nog bara stannat till vid fallet och gick hela, eller en bit, av trappan för vi såg inte så mycket folk resten av turen. Och många hade också med sig hund, vilket inte hade varit något större problem om det inte varit för det att Alice börjat löpa. Så, för att slippa ha en massa hanhundar runt oss, så blev det en ganska rask marsch upp. Lite trist, men ibland får man anpassa sig till verkligheten. Och fallet finns ju kvar till kommande år.

Turen är ganska kort och vädret var som sagt vackert. Jenny, dottern och Alice valde att "koppla på" guldtur 557 där turerna möttes för att få en längre tur medan Yvonne, jag och Spejja tog det lugnt och njöt av solen. Blev dock inte så mycket fotat denna dag.

Det fanns väldigt gott om hänglav i fjällen. 150 mm macro.

150 mm macro.

Spejja njuter också av solen. 14 mm. Ser för övrigt att jag tycks fått något större skräp på sensorn...

14 mm.

Funäsfjällen dag 1 - 85 mm

Väl hemkommen från en semestervecka i Funäsfjällen. Den här gången var vi fyra som for iväg; min bonusmamma Yvonne, bonussyster Jenny, dottern och jag. Och så några hundar förstås.  Med tiden har jag blivit rätt bekväm så vi hyrde en stuga och tog dagsturer. Skönt att inte behöva tänka på hur mycket man packar med, att kunna välja turer efter väder och humör. Och skönt att få sova i en riktig säng. Datorn fick dock stanna hemma, så det är först nu jag tittar igenom bilderna ordentligt. Första dagen blev det en tur till Andersborgs våffelstuga (med tillhörande våffelpaus) och Lillskarven (men det vara bara Jenny som besteg toppen) Yvonne hade trillat och gjort illa ryggen tidigare i år, så hon ville starta försiktigt för att vara säker på att kroppen skulle hålla. Dottern "samlar" på växter och ville "nyckla" (artbestämma) så många som möjligt, och jag - ja jag ville njuta av naturen och fota så mycket som möjligt. Denna dag tog jag bara med 85 mm upp på fjället. Vädret var lite gråmulet, men emellanåt tittade solen fram. Men mot slutet av dagen började himlen se hotfull ut. Vi han dock tillbaka till stugan innan regnet bröt ut.

Blev en väldig massa, nästan identiska, bilder på den här vyn. Blev så förtjust i det snöklädda fjället i bakgrunden. Och så fort jag tagit en bild så flyttade sig molnen lite så solen sken mer eller på ett annat ställe på fjällsluttningen...

Spejja (Gamle Mizar fick stanna hemma denna gång. Lite sorgligt, men bara att konstatera att hans kropp nog inte längre håller för längre turer, åtminstone inte flera dagar i sträcka. Han var dock i gott sällskap av maken och sönerna, maken är lärare och sönerna pluggar fortfarande, så de kan inte komma ifrån så lätt under terminerna.)

Dotterns Alice.

Projekt fota hundsport del 6 - några sista bilder

Så har jag fotat alla hundsporter som jag hade tänkt. Jag har fått bilder på nosework, specialsök, agility, rally, lydnad, spår, sök och rapport. Och många olika raser: shetland sheepdog, softcoated wheaten terrier, pudel, aussie, cocker spaniel, dvärgschnauzer, schäfer, podengo portugues och irländsk terrier. Alla kommer inte få plats i klubbstugan, men förhoppningsvis kommer bilderna ändå till glädje för ägarna och en del kommer säkert användas till kursreklam och liknande. Men lite märkligt känns det ju att inte ha med någon bild på någon pumi, "min" ras.

Jag hade en sökbild i huvudet som jag ville prova att få till. Så vi for Rösaring make, dotter och hundar. Där finns fin skog att fota i, men också intressanta fornlämningar (en processionsväg, gravhögar och en labyrint). Nu är hon ju inte någon sökhund, men skälla kan hon om man bara vet hur man ska få igång henne. Här står dottern bakom kamouflagenätet med en boll i handen.

Efter att ha tänkt igenom bilderna en gång till (undrar hur många timmar jag tänkt på dessa bilder) så landade jag åter i att jag bara ska ha en bild på varje sport. (Tänk att det ska vara så svårt att hålla sig till sina egna regler...) Och jag är inte beredd att "offra" sökbilden på pudeln Arwen. Vi hade i alla fall en väldigt trevlig stund i skogen. Och bilderna blev helt okej, kan nog vara värt att utveckla bildidén någon gång i framtiden.

Så jag beslutade mig för att göra en sista fotografering för detta projekt. Det fick bli lite lekbilder, eftersom man leker mycket när tränar hund. Och så en hel del bilder på fritt följ som ingår i flera av sporterna, så där kan jag "komma undan" min egen regel om en bild per sport... 

Dottern och hennes hund Alice i fritt följ och i lek. Alice är döpt efter ett experiment i en partikelaccelerator i Cern, A Large Ion Collider Experiment. Inte hade dottern en aning om att Alice var ett av de vanligaste hundnamnen, då hade hon sannolikt valt ett annat namn.

Efter många turer fram och tillbaka har jag nu bestämt mig för vilka bilder jag ska förstora upp. Har beställt dem i mindre format från Crimson för att se att färgbalans och redigering i övrigt ser bra ut innan jag beställer förstoringar.

Imorgon har vi tävlingar på klubben, jag som tävlingsledare och dottern i sekretariatet. Sen tar vi semester och åker med hundar, bonusmamma och -syster till fjällen. Och även om det här har varit ett jätteroligt projekt så ska bli väldigt skönt att koppla bort både det och jobb en vecka. Och kameran kommer naturligtvis också att följa med.

Projekt fota hundsport del 5 - rapport

Den sista bruksgrenen jag tänker fota är rapport. (Det finns ett par grenar till, men det får bli något annat tillfälle.) I rapport är man två förare. En förare stannar på en station, A, medan den andra föraren går iväg med hunden till B-stationen. Föraren skickar hunden tillbaka till föraren på A-stationen. Sen skickas hunden tillbaka till B-stationen. I de högre klasserna kommer föraren på B-stationen ha flyttat sig till en ny station, C. När hunden skickas från A till B, som alltså är tom, måste hunden spåra föraren till station C. Hunden ska springa snabbt och den får inte störas av saker den möter på vägen som andra hundar, vilda djur eller svampplockare. Man skjuter också skott under tiden hunden springer sina sträckor. Rapporthundens ursprung är som budbärare och hjälp vid krig där hunden skulle springa mellan olika militära posteringar och bära med sig tex meddelanden. 

Till rapporten hade jag också Emma till hjälp, hon har tävlat SM i rapport så hon har koll på sporten. Och så behövde vi ju en hund också, gamla irländska terriern Taylor fick ställa upp. Hon är jämngammal med min gamla hund och för sådär 12 år sedan gick vi allmänlydnadskurs tillsammans. Men då var det med husse. Men vid fotograferingen fick vi med matte Elisabeth istället. Vi har inte umgåtts så mycket, men det tog inte så lång stund innan vi kom igång ordentligt.

Som vanligt blev det många bilder. Men rapporten är definitivt den sport som jag tyckt var knepigast att få till. Dels sker den i skogen, hundarna springer fort och det ska helst synas på bilden också. Och så var det det där med att få skärpan på rätt ställe. Urknepigt, det var svårt att ställa skärpan på hunden och följa den i skogen, eller i alla fall på någon plats som såg ut som skog. Och när vi diskuterade bilderna efteråt så visade det sig också att vi tyckte väldigt olika om bilderna. En erfarenhet (som jag i och för sig visste om redan innan) är att aldrig visa en bild som jag inte är tillräckligt nöjd med själv. Jag har ofta helt andra krav på en bra bild än vad hundägaren har. Det var i alla fall inga komplicerade människor, utan vi kunde ha en konstruktiv diskussion om bilderna. Men absolut något jag ska hålla i minnet för framtiden, för med "fel" person kan det kanske bli jobbigt.

Först provade vi att fota i skogskanten vid klubben. Även här hade jag svårt att få skärpan bra. (Kanske att jag inte riktigt hade kameran på bästa inställning...)

Det här var den bilden som Taylors matte och husse gillade bäst. Kanske för att den tydligen var väldigt lik en bild på någon "rapport-bok". Jag tycker däremot inte att skärpan sitter riktigt. Och jag var heller inte så förtjust i miljön/bakgrunden.

Rapporthalsbandet var en sån där detalj som inte alltid hamnade rätt. Det hände ett flertal gånger att vi glömde att vrida hylsan mot kameran när vi skickade Taylor fram och tillbaka åt olika håll mellan Emma och Elisabeth.  

Taylor är en sån där hund som ofta blir ännu sötare på bild än i verkligheten. På vissa bilder tycker jag att hon påminner om en seriefigur.

Det här är min favoritbild på Taylor. Jag tycker hon ser så taggad ut.

En skarp skogsbild, men det ser ju inte ut som hon springer särskilt snabbt. (Vilket hon ju inte heller gjorde eftersom vi bara skickade henne ca 20 meter så kom hon ju aldrig upp i någon hastighet.)

Och så en av de obligatoriska avslutande porträttbilderna.