Funäsdalen dag 4 - 24-70 mm och 70-200 mm utan adapter
Vår fjärde dag i fjällen visade prognosen på regn framåt eftermiddagen. Jenny och dottern beslöt sig ändå för att ta en längre tur uppe på kalfjället, en tur Jenny och jag gick förra året i kraftig blåst. Och även om det var en väldigt vacker tur hade jag ingen vidare lust att gå den turen igen i dåligt väder. Och Yvonne ville inte gå så långt, då skulle hon hellre stanna i stugan och läsa en bok. Så istället beslöt vi oss för att ta en kort tur så vi skulle hinna innan regnet. Valet föll på 158, Säterturen. Vi startade tidigt och natten hade varit kall så vi fick börja med att skrapa rutorna på bilarna.
Vägen upp till startpunkten är väldigt vacker, väl värd en tur bara den. Vägen går ganska högt upp på fjället och det öppnar sig fantastiska vyer över fjällen.
Där uppe finns också flera vackra tjärnar. Vi stannade ett par gånger på vägen och klev ur bilen för att fota och njuta av utsikten. Jag hade 24-70 monterad på kameran. Det var vid ett av dessa stopp som jag tänkte byta till 70-200 men upptäckte att adaptern låg kvar hemma i stugan. Lite surt, men samtidigt var jag ju glad att jag upptäckte det innan jag börjat vandra, nu kunde jag ju lämna det objektivet i bilen så slapp jag ju åtminstone att bära runt på den vikten.
Mittåkläppen
Mittåkläppen igen. Vissa motiv kan jag fota hur många gånger som helst på en och samma tur...
Nere i skogen flög det plötsligt förbi något gult och satte sig inte allt för långt från stigen. Tämligen orädd så det gick att smyga sig ganska nära trotts att jag hade en hund. Nu hade det ju varit trevligt med den där 70-200. Och adaptern. Och kanske till och med den där telekonvertern som också låg kvar i stugan...
Djupdalsbäcken slingar sig fram.
Yvonne och jag han gott och väl tillbaka till stugan innan regnet kom. Dottern och Jenny gjorde det inte. Eller rättare sagt, de slapp regn men fick snö istället. De hade däremot turen att träffa på en nyfiken hökuggla som följde efter dem en bit. De uppfattade det som att ugglan var intresserad av dotterns hund, men att den nog konstaterade att hon var ett för stort byte. Så jag var väldigt avundsjuk på att de fick se en uggla, och de var väldigt avundsjuka på oss som sett en tretåig hackspett.
Stärkande precis som den där sången säger ;)
Hälsningar Lena
I sak kan jag ju hålla med om att spetten kanske slår ugglan. Men jag har aldrig sett en uggla...
Hälsningar Lena
Så fint med snön där i första bilden, lite så där lagom för att det skall bli vackert :-)
ing-marie