Klantigt värre

Jag har länge irriterat mig på att jag har svårt att orientera mig bland mina bildmappar till hemsidan. Så jag tog tag i problemet och döpte om de flesta. Det visade sig vara en mindre lyckad idé för efter det "hittade" den inte längre bilderna. Om jag hade tänkt mig för bara lite så hade jag börjat med att byta namn på en mapp och sedan kollat eventuella "effekter"... Hade kanske gått att få tag i en back-up, men eftersom det regnar ute och jag inte hunnit bli riktigt frisk efter att maken drog hem corona för ett par veckor sedan så kunde jag lika gärna länka om alla bilderna och behålla den nya mappstrukturen. Passade på att rensa bort lite bilder samtidigt. Nu tror jag att jag fått ordning på allt, men inser att jag har väldigt många bilder som skulle må bra av att redigeras om. Men det jobbet är definitivt inte gjort på en dag, så det får vara tills vidare. Nästa "projekt" denna helg blir att så den första omgången fröer. Lite märkligt känns det att å ena sidan längta efter mer snö, att jag inte är "färdig" med att fota vinterbilder, samtidigt som man planerar sommarens rabatter. Chili, tomat, melon, aubergine, physalis, kål, sallad och basilika att komplettera de perenna kryddorna. Och så sommarblommor. 

 Har inte fotat något sedan senaste blogginlägget så det får bli en gammal bild på en fjäril, tror att den är tagen i trädgården och att det är en oregano som den sitter på. 

Mer lättfotat promenadsällskap, men inte nödvändigtvis bättre bilder

De sista dagarna har det varit magiskt vackert ute. Häromdagen fick Spejja och jag sällskap ut i skogen av Lina och Alliz med matte. Det var ganska kallt så en hund av det äldre och mer frusna slaget i varje flock fick stanna hemma. Långpromenad med en gammal hund som får kramp i tassarna efter bara några minuter är inte roligt för någon. Då har de det bättre hemma, särskilt som ingen av dem var ensam utan hade sällskap av andra, mänskliga, familjemedlemmar. Vi åkte till samma ställe jag fotat hundarna på de senaste gångerna. Det var som ett sagolandskap, kändes som att vandra kring i Narnia, en magisk känsla och väldigt tyst.

Jag brukar ha kameran inställd på ögon-AF, men kameran brukar ha svårt att hitta ögonen på mina hundar, allt som oftast väljer den att fokusera på ett öra istället. Brukar bli ganska många bilder där ögonen inte är i fokus, vilket jag brukar kompensera genom att ta många bilder. På mina hundar blir det som "ett svart hål" i varje öra som kameran tycks tolka som ett öga. Borde nog sluta envisas med att försöka använda ögon-AF. Men kameran hade mycket lättare att fokusera på Alliz och Lina, nästan alla bilder jag kom hem med den här gången var skarpa. 

Så resultatet blev fler skarpa bilder, men kanske inte nödvändigtvis bättre. Särskilt blue-merlen (den ljusare hunden) försvann lite mot den snöiga bakgrunden. När man tittar på bilderna på datorn tycker jag de fungerar, men på en liten mobilskärm blir det svårare att se. Jag har länge sagt att min nästa pumi ska vara vit, eller i alla fall ljus-grå, då jag emellanåt tycker det är svårt att få bra bilder på mina mörka hundar, särskilt i skogen. Och nog känns det som det optimala är att ha en ljus och en mörk, så kan man välja hund efter bakgrund. 

En välbehövlig paus

Hur roligt och lärorikt mitt projekt att fota hundsport till klubbstugan än var, så blev det väldigt intensivt, kanske till och med lite maniskt. Så efter fjällvandringen i september har kameran legat nedpackad så när som på julfotograferingen på klubben och sen tog vi faktiskt fram kameran den 23 december och tog några julbilder. Hösten har dessutom varit helt galet mycket på jobbet, så när julledigheten kom så var orken i princip slut. Det var först på nyårsafton som jag tog med kameran på en skogspromenad med hundarna. Vi for iväg till en skog jag varit i någon gång förut och lagt spår till hundarna, men av någon anledning har jag aldrig fotat där. Nu strövade vi omkring i lugn och ro och bara nosade, fotade och njöt. Så välbehövligt.

I natt snöade det och i morse sken solen och dessutom en ledig dag. Lite väl kallt för gamla Mizar, nu på gamla dar får han lätt kramp i tassarna när temperaturen går under -5. Men Spejja och jag kunde ju ta en långpromenad med kameran. Tanken var egentligen att vi skulle utforska en, för mig, ny skog utanför Kungsängen. Men på vägen dit började däck-trycks-lampan varna. Så det blev till att leta rätt på en mack och försöka pumpa däcken. Pumpen fungerade dock inget vidare, så det blev till att åka tillbaka hemåt och pumpa på en annan mack. När väl det var gjort hade jag ingen vidare lust att köra ut på några främmande skogsvägar utan for tillbaka till skogen vi varit i på nyårsafton. Den ligger alldeles nära E18, och det kändes ju tryggare ifall det var något större fel. Det blev ändå väldigt bra. Spejja var nöjd, hon fick leda vägen, strosa i långlina och spåra lite vad som föll henne in. Så stannade vi till där det såg ut att kunna bli fina bilder. Vi avslutade med att åka till klubben och träna lite, så nu är vi rätt nöjda med dagen både hon och jag.