Någon sorts samlarmani?

I fredags var vi ute i skogen och fotade, jag och Spejja. Några olika platser, sen måste man ju ta en bunt bilder så man får skärpan rätt på någon, och så ska öronen stå åt rätt håll så hon inte ser så deprimerad ut. Och vips är man uppe i 300 bilder. Som alla ska gås igenom och sedan ska de bästa redigeras. Så igår var jag ute med en vän och hans två hundar. Två hundar som skulle ha skarpa ögon, en del med båda hundarna på samma bild, och så enskilda, några nya fotoställen... Ja ni förstår, kommer hem med ytterligare 300 bilder som ska gås igenom och redigeras. Och dessutom en stor lust att gå ut igen med Spejja till de där nya platserna vi hittade igår... Och av fredagens bilder har jag bara hunnit fixa till en. Och tre av kompisens bilder han jag med i går kväll. Funderar på om det är samma "samlarmekanism" som gör att jag måste trycka på avtryckaren hela tiden som också gör att vi nu har frysen full av kantareller och skafferiet full med torkad trumpetsvamp och trattkantareller. Idag blir det att fixa i trädgården istället.

Spejja. Älskar den här bilden, tycker hon ser så glad ut. Hade önskat att skärpan suttit lite bättre/på ögonen. Ska nog försöka ta om den vid tillfälle.

Sota

Den här sista bilden på Sota är nog min favoritbild från igår.