The Roots of Photography is Snaps!
Back to the roots!

Straight 3521 / Blommor och bin i all ära, men vem kommer ihåg dom om hundra år! ;)

Avstigare!

Blommor å bin alltså, men de va inte riktigt så jag sa till en av mina Sötäljekompisar i det här samtalet, men nästan i alla fall! Å då slängde han sina landskaps och blombilder och solnedgångar! De sa han i alla fall!
Vi gick och pratade om fotografi och vilka bilder som överlever! Vilka bilder man minns en längre tid alltså! Bilder som kanske blir litet unika! Det kan ofta vara bilder på människor eller miljöer man minns mest! För människor och miljöer e ofta unika, dom kommer inte tillbaka varje vår som blommor och bin! Ungefär så gick snacket i Sötälje!

Nu sa jag till honom också att det e inte nå't fel på landskap och blommor och bin, allt e en smaksak, man fotar såklart som man vill, men om man vill sticka ut litet, som räcker längre än till många gillanden, de va så snacket gick oss emellan i Sötälje den gången!

Ha en fortsatt fin kväll!
/Bengan

Inlagt 2016-12-01 19:34 | Läst 2112 ggr. | Permalink

"Blommor o blader o kaniner o fåglar o annat oväsentligt är det som ger mig glädje i mitt skapande. Som tänder mig och får mig att bli kreativ....även om bilderna sen glöms eller inte är intressanta..av andra. Det är de bilderna jag dras till att ta...fast sen när jag tittar tillbaka eller tittar på andras bilder, fastnar jag lättast för människor o människomiljöer. Precis som du säger. Men det är inte de motiven som drar mig till sig. Jag börjar långsamt förlika mig med att jag i andras ögon skapar ounika , icke långlivade bilder. För att vara tydlig...inte heller familjen o-ar och a-ar over mina icke-människobilder. Men...Det ger mig glädje att ta dem, att efterbearbeta dem. Jag tänker på för manga år sen när någon i bekantskapskretsen sa liknande saker till mig. Att jag borde fokusera på människor och miljöer, de är ju mer intressanta...mer unika, såna bilder -man- minns.Precis som du sager nu. och där satt jag....visste inte vad jag skulle säga till honom, kände mig lite dum....för att jag just då hemmavid försökte göra ett blad från en solros rättvisa. Och hade så gjort i flera dagar. Och jag lyckades inte fånga det jag såg hos bladet. Jag har bilder på träd som inte längre finns :)...fast de är ju fortfarande I andras ögon just bara träd. Vet du jag tror det -också- handlar om att vi människor e vajrade att tycka andra människor e mest intressanta...tillsammans med människomiljöer. Det är i vårt DNA så att säga....medans blommor o blader fladdrar vi förbi , som oförståndiga fjärilar :) I övrigt är din bild, fladdrig, spännande o mystisk."


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Jag vet inte riktigt vart du vill komma med ovanstående, men motivet i sig är väl inte avgörande, utan hur man fotar det? Varför skulle några suddiga skor vara intressantare än några tulpaner, generellt sett?
Hehe, när jag läste rubriken så tänkte jag på något helt annat... :=)
Svar från Benganbus 2016-12-01 20:38
Låt inte fantasin skena iväg nu Anders! ;)
/B
Hundra år är ju vääääääääldigt länge, men Christer Nilssons blogg två snäpp innan din har minnesvärda bilder på humlor och bin ----- den där blomflugan som maskerat sig till humla var minnesvärd!
Ska jag dra den slutsatsen att du helt enkelt inte är road av att plåta landskap och natur? Själv har jag manga bilder på bade landskap och blommor som jag tycker mycket om. Men jag tar inte dessa bilder för att se dem överleva under lång tid, utan de framspringer ur stundens fotoglädje. Med tiden ska jag välja ut de som jag gillar mest och göra en fotobok av dem. Men på sätt och vis tycker jag att gatufoto är mer spännande. Fast vi har just Inga gator där jag bor, så de gatufoton jag tar blir ganska enahanda.

Dagens bild är i alla fall toppen!
Ansel Adams landskapsbilder har överlevt! Bilder av kända pressfotografer kommer att överleva. Amatörernas mer eller mindre bilder kommer inte att överleva.
Viss konstfotografi som har blivit ikoner kan överleva.
Själv fotograferar jag mest natur. Ingen i min omgivning är intresserad av det.
Jag har ingen hund, men en kamera istället som gör att jag kommer ut i naturen. På så sätt finns känslan kvar, när jag är hemma och tittar på mina bilder.
Blommor o blader o kaniner o fåglar o annat oväsentligt är det som ger mig glädje i mitt skapande.
Som tänder mig och får mig att bli kreativ....även om bilderna sen glöms eller inte är intressanta..av andra.
Det är de bilderna jag dras till att ta...fast sen när jag tittar tillbaka eller tittar på andras bilder, fastnar jag lättast för människor o människomiljöer. Precis som du säger.
Men det är inte de motiven som drar mig till sig. Jag börjar långsamt förlika mig med att jag i andras ögon skapar ounika , icke långlivade bilder. För att vara tydlig...inte heller familjen o-ar och a-ar over mina icke-människobilder.
Men...Det ger mig glädje att ta dem, att efterbearbeta dem.

Jag tänker på för manga år sen när någon i bekantskapskretsen sa liknande saker till mig.
Att jag borde fokusera på människor och miljöer, de är ju mer intressanta...mer unika, såna bilder -man- minns.Precis som du sager nu.
och där satt jag....visste inte vad jag skulle säga till honom, kände mig lite dum....för att jag just då hemmavid försökte göra ett blad från en solros rättvisa. Och hade så gjort i flera dagar. Och jag lyckades inte fånga det jag såg hos bladet.
Jag har bilder på träd som inte längre finns :)...fast de är ju fortfarande I andras ögon just bara träd.

Vet du jag tror det -också- handlar om att vi människor e vajrade att tycka andra människor e mest intressanta...tillsammans med människomiljöer. Det är i vårt DNA så att säga....medans blommor o blader fladdrar vi förbi , som oförståndiga fjärilar :)


I övrigt är din bild, fladdrig, spännande o mystisk.