Hehe, när jag läste rubriken så tänkte jag på något helt annat... :=)

Ska jag dra den slutsatsen att du helt enkelt inte är road av att plåta landskap och natur? Själv har jag manga bilder på bade landskap och blommor som jag tycker mycket om. Men jag tar inte dessa bilder för att se dem överleva under lång tid, utan de framspringer ur stundens fotoglädje. Med tiden ska jag välja ut de som jag gillar mest och göra en fotobok av dem. Men på sätt och vis tycker jag att gatufoto är mer spännande. Fast vi har just Inga gator där jag bor, så de gatufoton jag tar blir ganska enahanda.

Dagens bild är i alla fall toppen!

Blommor o blader o kaniner o fåglar o annat oväsentligt är det som ger mig glädje i mitt skapande.
Som tänder mig och får mig att bli kreativ....även om bilderna sen glöms eller inte är intressanta..av andra.
Det är de bilderna jag dras till att ta...fast sen när jag tittar tillbaka eller tittar på andras bilder, fastnar jag lättast för människor o människomiljöer. Precis som du säger.
Men det är inte de motiven som drar mig till sig. Jag börjar långsamt förlika mig med att jag i andras ögon skapar ounika , icke långlivade bilder. För att vara tydlig...inte heller familjen o-ar och a-ar over mina icke-människobilder.
Men...Det ger mig glädje att ta dem, att efterbearbeta dem.

Jag tänker på för manga år sen när någon i bekantskapskretsen sa liknande saker till mig.
Att jag borde fokusera på människor och miljöer, de är ju mer intressanta...mer unika, såna bilder -man- minns.Precis som du sager nu.
och där satt jag....visste inte vad jag skulle säga till honom, kände mig lite dum....för att jag just då hemmavid försökte göra ett blad från en solros rättvisa. Och hade så gjort i flera dagar. Och jag lyckades inte fånga det jag såg hos bladet.
Jag har bilder på träd som inte längre finns :)...fast de är ju fortfarande I andras ögon just bara träd.

Vet du jag tror det -också- handlar om att vi människor e vajrade att tycka andra människor e mest intressanta...tillsammans med människomiljöer. Det är i vårt DNA så att säga....medans blommor o blader fladdrar vi förbi , som oförståndiga fjärilar :)


I övrigt är din bild, fladdrig, spännande o mystisk.