Stefans bilder
Gårdagens vårutflykt - 1
Det blev en del fågelbilder igår, men jag var för trött i går kväll, så de kommer idag. Först de här fåglarna, det blev många nämligen. Och idag blåser det så det mullrar ute, knakar i huset.
Startar med tofsvipan, de höll långt avstånd till mig. Där jag går är det mycket stora öppna fält, och gömma sig är inte att fundera så mycket på. Fåglarna rör sig långt och snabbt.Men en starflock fanns däroch en satte sig och sjöng en liten sång.Lärkan stod än härän därännu var det inte så många som sjöng.Men plötsligt hörde jag dem, och efter en stund syntes dede flög snett mot mig. Härligt. Men ännu är det nog inte så många vid Pulken, undrar när de börjar mata dem där.
Landskapet
Var ute en runda med cykeln i närmiljön, trots vädret. Mulet, iskall snålblåst och blött här och där. Men nu är det så, att naturen lockar. Så därför for jag ut med cykeln, och ångrade det inte. För nu är det igång, allt är på väg norrut för att fylla naturen med allt det underbara i artrikedom. Hörde tranor, rördrom o.s.v. Men tar fågelbilderna sen, först landskapet. Stort, öppet, platt. Kan synas skitfult för en del vid en första anblick, olönsamt för den girige, men underbart för den som uppskattar vinden, atmosfären och alla ljuden.
Atmosfär fanns därinte riktigt regn, men underbart på sitt sätttrots att solen inte bröt fram riktigtStillsamt var det att gå, men ett liv och kiv på fåglarna omkring. Allt från rop vid boplanering till hemska skrik av förloraren vid en attack.Kaveldun, high keyoch i färg.Här passade färg bäst. Vid den mörkare bruna strecken mitt på bilden till höger sprang 5 harar i våryra. Men de syns inte på bilden, försvann till synes ner i marken.
Och till sist fann jag fåglarna i skogen
I sista bloggen nådde jag skogen, och fann den minst sagt svårgenomtränglig. Fåglarna var där, hördes utan att synas. Så jag förflyttade mig till andra ändan av skogsdungen. Och där var de, stannfåglarna. De första enstaka små sångarna kommer nog inte förrän nästa vecka.
Grönsiska fanns där en större flock, av ljudet att döma. Men de försvann snabbt. Äter alekottarnas frö. På bilden en hanne.Ännu en grönsiska, här i typisk position när fåglar skall fotograferas.En annan stannfågel, nötväckan, här i typiskt födosök med huvudet ned. Söker gömda frön i barkspringorna?Det är en stor skrovlig värld för den lilla fågeln.Bild rakt under ifrån, måste tas snabbt så jag inte blir yr och faller.Här är det vårstädning, har gått förbi detta träd många gånger utan att se bohålan innan. Nötväckan kastade ut pinnar och annat, verkade ointresserad av mig.Men se där, en bekant profil.Trädkryparens färd är uppåt, glidflyger ned till nästa träs bas. Upp och ned går fint det också.Väl kamouflerad. Som en barkbit om jag står bakom och den är still.
Från trädgården ut i skogen
Så blir det del 2 av dagens lilla äventyr; jag har en tendens att ta mängder av bilder när tillfälle bjuds.
Så börjar jag då i trädgården där det varit ett väldigt tjatter idag, och fåglarnas aptit var glupande. Bråttom hade de. Det var ständiga bråk om maten,men mest uppvisningar, det gäller att imponera vid denna årstiden i gråsparvarnas värld.Sedan går herr Fasan i sin praktfulla vårkostym och patrullerar i trädgården, har ögonen på sina hönor. Han väcker mig om morgonen med sina rop och sitt flaxande utanför sovrumsfönstret. Och då serveras ju maten snabbare också. Sedan tog jag cykeln till den lilla skogsbiten vid sjön. Träden är höga där, fåglarna hördes överallt runt mig, men var inte lätta att se. När jag tagit fram utrustningen drog de allesammans bort längs med sjön.Detta är inte en plats där jag går rakt genom den helt vildvuxna skogen med lågskor (som jag satt på eftersom solen sken), så det gick inte att följa fåglarna.Så jag fick leta, fann en talgoxeoch en blåmes. Sedan gick jag längre bort längs med vägen, och där fanns de, men det får komma nästa gång.
Vårspaning
Så gav jag mig ut på cykeln för att leta vårfåglar. Kallt var det, men lite sol ibland. Snålblåsten kylde. Det var på ängarna utanför byn, dessa betesängar ligger mellan sjön och byn. De är inte exploaterade eftersom de emellanåt täcks av vatten, tur det.
De första som syntes var tofsviporna, ett trettiotal. De höll säkerhetsavstånd på flera hundra meter, fåglarna var skygga denna dag. Men det blåste inte värre än de kunde lyfta.Sedan var det gässen förstås, det var nog ett femtiotal. Som så ofta blandade arter tillsammans. Här sädgås.Kanadagåsoch grågåsen som är vanligastLärkor var där också, ungefär 10 individer idag. Sånglärkor - ja. Men piplärkor? Vet ej. Inte lätt få denna skarp i luften.De hukade i det torra gräset, sökte frön, isande vind strök över.Väl kamouflerade är de. Sånglärkan har gärna en liten tofs.Landskapet är fridsamt att se på.Fruset i dräneringsdiket. På hösten brukar hela familjer av fältpiplärka sitta på stenarna just här. Riskabelt när lärkfalken kommer strykande i höjd med gräset och har högsta fart , såg en attack en gång en höst. Men hemma var det varmt och blommor.