Malmö

På väg hem, ut ur Malmö, kom jag att tänka på att jag har en mobilkamera med en svartvitsensor, kanske ovanligt. Inte tagit bilder med den sensorn på åratal. Då frun körde tog jag några bilder genom rutan, visas oredigerade. 

Kan inte påstå att min mobil har raktecknande optik, men en bild blev det. 

665 - oerhört odramatiskt ofärgat område

Funderade på det här med bilder, och har alltmer börjat uppskatta vardagsbilderna har jag märkt. Så jag tog mod till mig, skall minsann våga jag också. Så jag gick just en liten hälsorunda i byn, lite snö i luften och mycket behagliga minus 4 och lätt vind, rena värmeböljan jämfört med i förrgår. I fickan låg kameran, min Huawei mobil med svartvitsensor, det blir JPEG bilder med den. Tog bilder längs med vägen, och enda bildbehandlingen är att jag krympt bildstorlekan, annars är det direkt ur kameran. Som vanligt fotograferar jag tämligen planlöst hejvilt.    

   Här kommer jag ut på gatan, där framme finns en brevlåda till att skicka iväg sin post.      Sen in på gångvägen       Det finns många öppna områden i byn, och nere till vänster mitt finger, objektivet sitter ända ut i hörnan av mobilen, och uppenbarligen har jag svårt att lära mig det.      En del med lekplats       Där framme bor en f.d. arbetskamrat         Några lite nyare hus       Här byggs det bostadsrätter, markplan       Återvinning har vi       och en idrottsförening, d.v.s. fotboll.      Fint underlag att gå på      Bokbussen och förskolan       Pulkabacken min farbror lagt upp, och mina barn åkte pulka på för många år sedan      Här fanns en riktigt bra livsmedelsaffär med enastående charkdisk. Den byggdes om till hyreslägenheter.      Ett helt vanligt hus. Till höger om det en större odlingslott där den förre ägaren varje år hade ett stort land med penséer, ibland blommade de i December, det var fint att se när jag cyklade till jobbet.       Min vän veterinärens hus       och nu är jag nästan hemma.   

Danmark - når det er bedst

"Danica - sus optimus ante" kan det möjligen också heta. Var över och bjöd den nyblivna ettåringen på middag  just över bron, en väldigt perfekt dag, fotoljuset var ruskigt skarpt, men vad gör det? Hade en lillkamera i bältet, tenniströja över. Såg ut som en uppblåst colostomipåse. Efter middagen en promenad då jag tog bilder, sedan handla lite och hemfärd. 

Nu har jag varit stundtals sommarledig från Fotosidan, bilderna rasslar in och lägger sig i stora högar i datorn. Tittar in lite sporadiskt på bloggarna här, och lägger nu in en låång rad bilder som visar hur jag gärna vill se Danmark.

     Gott om matställen vid havet.         Håller utkik över sundet om svensken kommer.               På väg till stranden.                   Det fanns en biograf i byen.      Och färghandel. Tyvärr hade guldsmedsbutiken slagit igen och ersatts med spritbutik.        Jo, det ÄR ett cykelland. Kan man kalla detta statisk racing?       Båtarna passerar i sundet.      Flygplan i en strid ström, stör inte det minsta.      Där landar det, på Kastrup, som skiljer Dragör från Köpenhamn på ett behagligt sätt.     Mycket vattensport denna dag.       Underhållning för både gamla...    .... och små.   

I går blev det glass

Måste vara minst 30 år sedan jag hade en sådan kylig, regnig sommar, 7 grader i natt, inget en Skåning är van vid mitt i sommaren. Men i går e.m. tog vi oss en tur till Åhus, där var det rent märkvärdigt hett i solen, åtminstone just den stunden. Men i vattnet var det 14 grader, det lockade inte. Det som fick mig till Åhus var glassen, där finns glassbåten i hamnen och glasskiosken med Ottoglass (småskalig, god) på torget. Och i den sistnämnda är det nog med EN glasskula i struten, den är större än ni kan föreställa er, fyller en stor nybakad varm (det doftar varm god strut över hela torget) strut nerifrån och upp över kanten. Jojomensan, missa inte det. 

 Först sitta en liten stund vid hamnen, många vackra träbåtar och lugn trafik i ån, där borta ligger gräddhyllan.     Sedan torget, kön var ganska lång.      Satte mig på trappan, bekväm position med god översikt. Provfilmade lite med kameran, men fortfarande far jag omkring för mycket med den, har inte lärt mig de långsamma rörelserna ännu. Lät filmzoomen, motsvarande ungefär 3000 mm, gå ut fullt och filmade ansiktet på en glassätande dam andra sidan torget, förvånande bra blev det.    Allt på torget handlade om glass, antingen åt folk, eller stod i kö. Mycket med familjemys, gott om plats för barnen att upptäcka omgivningen.      Hallåå-å familjen!      Förutom människor fanns där kajor, de drog också nytta av glasskiosken. Denna stirrade intensivt på min strut. Dela med dig nån gång!      Hjälper inte det får man gå närmare, ser du mig nu?      En ung kaja, långt ned i rangordningen. Täckfjädrarna över öronen var inte utvuxna.      Blir det ingen glass går det att inta en cool position, men ändå ha överblicken, kanske de tyska turisterna där borta?       Men här var det överhettning; flämtar desperat: ge mig glass - NU!

Gatufoto?

Har tagit ett par korta promenader i byn om kvällen, och tagit lillkameran i fickan. Tycker mig förstå att gatufoto skall vara i folkrika storstäder, men i byn är sällan någon ute, och här ligger gårdar mitt i byn, så det är vad som finns att välja på. Om det då är gatufoto vet jag ej, men jag står på gatan och tar foton, ofta är gatan med på bilden. Det är i vart fall en trevlig sysselsättning för en lite klen pensionär. 

Pizzerian sedd genom busskuren. Här är inte direkt något arrangerat att roa sig med, men det går att beställa pizza, eller ta bussen (10 kr och 15 minuter) in till staden.En väns hus. Tog denna och föregående bild för ett par dagar sedan, i skymningen. Fri hand.I går kväll var det mörkt när jag gick ut. Och denna gång satt kameran fast på ett stativ, fick syn på det när jag städade, och tänkte att nu går jag ut och använder det. En gata. Inte ett liv som vanligt. Det här är genomfartsleden i byn, jag bor vid den. Denna kväll kom det faktiskt hela 5 bilar tror jag under tiden jag var ute. När jag tog denna bild stannade faktiskt en bil, och frågade vad jag sysslade med. Jag sade som det var, en pensionär som tog mörkerbilder för han hade inget bättre för sig. Men en självutnämnd privatpolis som bilisten nöjer sig inte genast med en sådan förklaring, utan framförde mera misstänksamhet. Jag hade inte mycket för min vänlighet. Bilisten åkte, och jag gick genast in. Jag har flera gånger tidigare stött på dessa privatpoliser när jag gör något helt oskyldigt, de brukar ge intryck av höggradig självrättfärdighet, och viss grad aggressivitet. Eftersom jag varken är stark eller snabb. var det bäst att retirera.