Vårspaning
Så gav jag mig ut på cykeln för att leta vårfåglar. Kallt var det, men lite sol ibland. Snålblåsten kylde. Det var på ängarna utanför byn, dessa betesängar ligger mellan sjön och byn. De är inte exploaterade eftersom de emellanåt täcks av vatten, tur det.
De första som syntes var tofsviporna, ett trettiotal. De höll säkerhetsavstånd på flera hundra meter, fåglarna var skygga denna dag. Men det blåste inte värre än de kunde lyfta.Sedan var det gässen förstås, det var nog ett femtiotal. Som så ofta blandade arter tillsammans. Här sädgås.Kanadagåsoch grågåsen som är vanligastLärkor var där också, ungefär 10 individer idag. Sånglärkor - ja. Men piplärkor? Vet ej. Inte lätt få denna skarp i luften.De hukade i det torra gräset, sökte frön, isande vind strök över.Väl kamouflerade är de. Sånglärkan har gärna en liten tofs.Landskapet är fridsamt att se på.Fruset i dräneringsdiket. På hösten brukar hela familjer av fältpiplärka sitta på stenarna just här. Riskabelt när lärkfalken kommer strykande i höjd med gräset och har högsta fart , såg en attack en gång en höst. Men hemma var det varmt och blommor.
De vackra bilderna ovan stämmer inte med det som jag ser utanför fönstret.
inte lata på fotosidan ..
Det ger resultat ..
Nu har vi skånsk vår
Med dessa isiga vindar
Gun-Inger. Hur kan iärkan flyga med vingarna så...
Och vinden är kall, går inte att vara ute mer än högst en timme med fotovantar.
Hälsningar Lena
Men tofsviporna flyger härligt, de breda vingarna hjälper dem till att bli fullfjädrade (sic!) luftakrobater, vänder 90 grader tvärt i full fart, tål nog några G.
Sten
Hälsn!