631 - i sumpskogen fann jag en modell

Det blev många bilder i går i sumpskogen, där frun släppte av mig under tiden hon var på stormarknaden. Ljuset var växlande, från blygrått till en och annan solstråle. Gott om vatten och fåglar, så många att bilderna räcker för 3 bloggar. Hade endast min GX80 med 100-400 monterat, denna kombination klarar mycket. Undrar när Panasonic kommer med en uppföljare till GX80:n? Resterande bilder med mobilen, den är ju ändå med.

Sumpskogen är inte direkt välkammad, kanske kan man säga att den innehåller mycket information. Nere vid marken trivs många små varelser. Ljuset kan vara lite grått på vintern. Sumpskogen ligger i ett naturvårds och strövområde med spångar så det går att gå där. Där finns också en handikapptoalett. Några i landets hjärntrust hade brutit sig in genom taket och förstört inredningen, här åker handikapptoan, får se när den återkommer. Det är riktigt mycket med folk som har olika handikapp som rör sig här, vilket jag uppskattar. Tillbaka in i sumpskogen. Ser plötsligt något fladdra till och en trädkrypare landar. Bättre bild än så här blev det inte, för ett par sekunder senare hade en ilsken entita jagat bort den. Entitorna gömmer de frön jag ger dem i just de här träden. Men så dök en av områdets ekorrar upp, de tackar inte nej till gratis mat. De kan äta så magen sväller. Den såg söt ut. Så jag gick närmare, men för nära. Den skuttade in i skogen. Såg misstänksamt på mig. Störa i maten - oförskämt!! Klättrade snabbt upp och såg ner på mig. Slog ihop framtassarna och skällde ut mig i staccato på ekorrska, det lät som en lång ström fula ord. Blöt nos? Sen satte den sig på en trädgren och jag gick så den fick äta i fred, lade en rejäl extra portion frön som kompensation på spången under den.

Postat 2018-01-31 11:22 | Läst 2312 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

630 - i dag blir det gräs

Börjar gå in i den vanliga vinterfebern nu som inte släpper riktigt förrän i mitten av April, svängande i och ur feber dygnet om, men sällan väldigt sjuk. Mest trött, seg och trög. Det som oftast hjälper är en tur med kameran ut. Frisk luft och en liten lagom motion, den bästa medicin som finns. Och inte vara i offentliga lokaler, utan gå själv ute, det är bäst för den infektionskänslige. Så nu gäller det att ut så mycket det går. Frun släppte av mig i skogen i dag när hon handlade, de bilderna kommer i morgon. I dag blir det sommarbilder, det blir rent gräslikt. Gräs är fint, om man ser efter.

Men sen bestämde jag mig plötsligt för att smyga in några trädgårdsbilder från i lördags. Detta bruna är en bollhortensia, fin på vintern också. Ett sparrisbär ser ut som en julgranskula.

Postat 2018-01-30 14:51 | Läst 1863 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

629 - vinterfåglar i skogen (2)

Så går jag rakt in på del 2.

När jag parkerat satt denne lille minsting och väntade på andra sidan en idegran, märkligt nog satt den still länge nog för 3 bilder. 1/60 sekund ISO 1600. i närheten en marknära favorit. Många fåglar gillar sumpskogar och vistas ofta i vattenkanten. Vanligt vacker. Se där, denne ekorre ville vara med, den andre avvek snabbt. Bilderna tagna genom grenrika buskar. Men se på den magen...... Sen kom en vråk och poserade i kanske 30 sekunder, det är inte illa. I blygrått ljus med dis i luften hade jag aldrig upptäckt den där borta om jag inte sett den komma. Till sist - tre tilltalande talgoxar.

Postat 2018-01-29 13:50 | Läst 1919 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

628 - vinterfåglar i skogen (1)

Bilderna tagna i förrgår då det var riktigt mulet och grått med lite dis i luften. Inne i skogen inne i buskar eller på marken är det inte mycket ljus kvar, även om det ser ut så för ögat. Samtliga bilder tagna med motsvarande 800 mm brännvidd, full öppning, ISO ungefär 1600 och slutartider ner till 1/60 sekund, vilket är förskräckligt lång tid för denna brännvidd. Men det fungerar faktiskt om fågeln sitter blickstilla, vilket de inte gärna gör.

Talgoxen är alltid fin. Kul att detaljstudera fåglars fötter i datorn. Entitan var väldigt blyg, men när jag erbjöd ett fett modellarvode var alla problem borta. Större hackspett gillar sumpskog. Blyg var den dock. Nötväckan är en av skogens mer högljudda invånare och förser sig gärna när det bjuds på mat. Maten verkar ta bort rädslan för människor. Petar in frön. Så här sitter endast nötväckor. Maten serverad. Min lille favorit - gärdsmygen. I så här snårig terräng måste fokuspricken vara minimal. Exponeringstid 1/60 sekund. Gärdsmygen gör mig alltid glad. Den är sällan poserande, men här stannade den faktiskt upp ett par sekunder. Platsen där den är fotograferad är typiskt den där jag ser gärdsmyg, i den mest snåriga terrängen just vid marken. Normalt, om jag ser och spanar ordentligt, ser jag vid marken bland alla pinnar en bit in liksom en liten skugga som rinner längs med marken. Oftast är det ingen mus utan en gärdsmyg. Men ibland syns de i trädgården och enstaka gånger kan de hoppa upp en meter och sitta på en pinne.

Postat 2018-01-28 15:10 | Läst 2232 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

627 - ängarna på vintern

Några av de ängar jag besöker vanligast, de har sett olika ut om vintrarna. Denna vintern har präglats av vatten och mildväder. Men andra vintrar kan vattnet vara klar tjock is (lämpligt för skridsko), eller is med snö (lämpligt för skidor) eller brun mark utan vatten och is. Minns en dag när jag alldeles ensam vandrade över den bruna frusna marken i de stor vidderna med rymd över huvudet. Blötsnön låg horisontellt i luften och allt kändes alldeles underbart. Men denna vintern har präglats av vattenmängder icke skådade, nu har det dock sjunkit minst en halv kanske en meter. Trots det är det mycket högt vattenstånd, vilket uppskattas av gässen. Just denna dag, i förrgår, var morgonen betonggrå, men just som jag kom ut gjorde solen tappra försök att bryta fram.

Först landskapet i olika riktningar. Där ni ser vatten är det över allt betesängar om sommaren. Vinterfågel i mina ögon Vindkraftverk bryter horisonten lite varstans. Men gässen bryr sig inte. Här kommer de. Husen i bakgrunden är byggda där de är säkra för 100-års översvämningen enligt gammal erfarenhet. Landningsställ ut. Denna kråka inspekterade länge här, men åt inget direkt. Nu kom fotografen för nära flyttar sig 100 - 200 meter.