Och till sist fann jag fåglarna i skogen
I sista bloggen nådde jag skogen, och fann den minst sagt svårgenomtränglig. Fåglarna var där, hördes utan att synas. Så jag förflyttade mig till andra ändan av skogsdungen. Och där var de, stannfåglarna. De första enstaka små sångarna kommer nog inte förrän nästa vecka.
Grönsiska fanns där en större flock, av ljudet att döma. Men de försvann snabbt. Äter alekottarnas frö. På bilden en hanne.Ännu en grönsiska, här i typisk position när fåglar skall fotograferas.En annan stannfågel, nötväckan, här i typiskt födosök med huvudet ned. Söker gömda frön i barkspringorna?Det är en stor skrovlig värld för den lilla fågeln.Bild rakt under ifrån, måste tas snabbt så jag inte blir yr och faller.Här är det vårstädning, har gått förbi detta träd många gånger utan att se bohålan innan. Nötväckan kastade ut pinnar och annat, verkade ointresserad av mig.Men se där, en bekant profil.Trädkryparens färd är uppåt, glidflyger ned till nästa träs bas. Upp och ned går fint det också.Väl kamouflerad. Som en barkbit om jag står bakom och den är still.
Hälsningar Lena
Sten
Tycker det är så spännande att se baken på fåglarna. Ofta ser dom ut som arga djur, tofsmesen t..ex. den ser verkligen farlig ut när man ser den bakifrån. Och din siska här, där ser man ju verkligen ett kattansikte.....eller :-)
ing-marie
Och när löven kommer....då gäller det att leta luckor, ha tålamod.
Brukar ibland få se den här på tomten ibland, men någon bra bild har jag inte.
Hade bättre tålamod förr för att sitta ute med kameran och spana och vänta in fåglarna.
Fina bilder.