Svartvitt, människor.

Jag tar ju många bilder av människor, men visar dem sällan här. Men nu blev det 2 jag ville visa, frågade om lov och fick visa dem. Det är två helt olika stämningar; tanke och glädje. Den första mer som porträtt, den andra är inte ett traditionellt sådant, kanske bara en bild. Nu håller jag hårt på naturligt ljus, och inomhus en helmulen dag blir det inte mycket fotoner som far genom luften, så kanske är de lite mjuka, men det gör inget. Jag ville ha gråskala, ingen hårdbehandlad dramatik, tyckte det mjuka passade här. 

Bär och grenar

Bilder från i Fredags. Hälsat på minsta barnbarnet idag, ett av livets viktigare stunder. Körde hem med halva sträckan i tät dimma, sikt 50-150 meter, väta, mörker,  men dimman lättade efter hand halvvägs. Känns helt livsfarligt, men medtrafikanterna var fantastiska; inga mottrafikanter idag. Jo förresten, en förvirrad individ framför mig blinkade åt vänster, lade sig snyggt där så jag skulle kunna passera, men svängde sedan utan förvarning tvärt åt höger. Men jag kör så defensivt, att sådana dagliga incidenter ej påverkar mej. 

Som så ofta föreställer bilderna inga märkvärdigheter, men jag tycker det är underbart och vackert att ha förmånen att komma ut och gå och kunna se, känna och uppleva allt detta. Jag har lärt mig med tiden att uppskatta den enkla vardagen. Varje gång jag går och kissar t.ex. tänker jag en tacksamhetens tanke; det är inget självklart att kunna det. 

Fåglar i dimma

Så var det slut på svartvitbilderna, men med tanke på rådande dimma, blir det ingen dramatisk skillnad i färg. Fåglar hörde jag mest när jag gick, att få syn på dem var värre. Och allt som var mer än ett par meter bort påverkades av dimman i ökande grad. Men skam den som ger sig, här är ett försök. Bildkvalitén är höggradigt påverkad av vädret, stundtals inget vidare.

Vad är detta för fågel? Den finns varje år ganska riklig på denna plats, men jag vet inte vad det är. Den har likhet med vinterhämpling och skärpiplärka, och det är fullt möjligt att dessa arter kan övervintra här. Själv tror jag vinterhämpling, med tanke på att de är alldeles när stranden och äter fröer från torra växter, ibland upp till 100 meter från vattnet i täta bestånd av hassel m.m.Vitkindad gås har mer eller mindre tagit över på 10-15 år just denna lilla sträcka.  Hägrar hörde jag fler än normalt här, svårt att säga hur många när de försvinner i de höga vassbältena.           Slutligen en helt annan bild, jag kallar den "iskallt bemötande".

Nötväckan

Bilder ur lagret, tagna tidigare i vinter. Tar inte cykeln ut ur byn idag, det är nollgradigt och på morgonen var det en tunn isskorpa över allt. Dubbdäcken var för gamla, fick kasta dem och har inte köpt nya. Annars är dubbdäck på cykeln väldigt effektivt. Det blev veckohandla istället.

Det går åt en del frön när jag matar nötväckan, den äter inte många av dem, utan gömmer istället fröna inom en radie av 50-100 meter. 

Trött, blött, dött, mörkt och en liten söt höna!

Så har jag då kommit ut idag med cykeln, ända till kanten av byn, det är nog en hel km. Där finns en skogsdunge, inte mycket, men lite lä i blåsten. 6 grader varmt, nermulet och naturen synbarligen befriad från liv. Men i trädgårdarna finns fågelmat och fåglar. 

Här slutar byn, som synes på den ljusa himlen är där öppet vatten där bakom; det är sjön. Underlaget just här är en blandning av ler och sandjord; stövlar anbefalles.Skogsdungen och en djurstig. Av stig och spår att döma finns här mer vilt än jag anat; de är skygga. Den gröna mossan (husmossa?) är den enda färgklicken, nästan bisarrt grönt i verklighetens beiga fuktiga kyla. En traktorstig; lite ved tas nog ut ibland. I nedankant syns den andra färgklicken, komplementfärgen till det gröna; orange spån och snittytor från klibbalen. Hemma väntar en av fasanerna som uppskattar min lite risiga (läs: djurvänliga) trädgård. Hönorna gömmer sig i risbuskarna, och passar väl in där. Ska de över gräsmattan är det fullt språng som gäller. Hon kikar misstänksamtmen lägger sig ner.Det är vackra fåglarsom pickar lite frö sparvarna missat.HögISObilder, 3-glas, skitiga rutor, men det gick ganska bra ändå att ta bilder märkligt nog.  Nu har hon tröttnat på uppvaktningen och går.