Aeterna Pictura
Gatufoto, adapterade gluggar, analog vår.
Ja äntligen vår! Eller nej, det är ju April, och då vet vi ju att en varm vår dag lika lite betyder vår på riktigt som att Barbie Girl kan kallas musik ( ok....ni Aqua fans bli inte arga!).
Men det blev ändå trots allt ett par riktigt soliga veckor, och man kunde ändå tro på att vi gick mot ljusare tider, iaf när det gällde vädret.
Världsläget är ju något annat som vi alla vet, men det gör kanske ännu mer att det är härligt att få komma iväg och fotografera, komma på andra tankar stundtals och få glömma det hemska som händer i vår värld om än för ett ögonblick.
En sak jag älskar med gatufoto är dess spontana och ibland lite overkliga natur och en tillfällig eller annan verklighet man kan tyckas skymta i många bilder i denna underbara genre. En illusion och ibland en känsla av en annan tid är något man kan tolka eller känna när man betraktar vissa bilder.
Just det tidlösa eller känslan av en annan tid är något jag försöker eftersträva eller iaf hoppas på när jag får till en bild. Och förutom elementen i bilden såsom personernas utseende uttryck eller bakgrunden och miljön, så kan även kameran/filmen/objektivet hjälpa till att skapa den känslan eller tolkningen.
Det senare fallet var en av anledningarna till att jag ville adaptera äldre objektiv på min Fuji X-T1. Och jag tog med mig just denna kombinationen på min senaste gatufoto runda inne i gamla stan och andra områden inne i Stockholm.
Jag har inte riktigt hunnit leka med olika inställningar när det gäller just att sätta på ett äldre objektiv med adapter ännu, och jag önskar att jag hade kollat mina inställningar bättre. Många av mina bilder hade en slutartid på 1/60 och mina inställningar för Auto ISO kunde varit bättre lämpade för att frysa händelser på till fots i gatumiljö.
Flera av bilderna blev dessutom suddiga pga av min teknik när det gällde att manuellt fokusera fort med "fokus peaking". Trots detta blev just den där helgens gatufoto något magiskt för mig. Inte bara för en del av de bilder jag hade turen att få ta, men också bara för kombinationen av vädret, min inspiration och det lustfyllda i att prova kameran/objektivet och inte att förglömma de nya fick jag fick chansen att pröva på längs vägen.
En av dagarna fick jag även det oerhörda nöjet att träffa en äldre foto entusiast då jag köpte hans Konica big mini nära fältöversten hemma i hans lägenhet. Han bjöd på en del roliga anekdoter från analoga kamerors vagga och en del skratt. Ett sådant möte som ger mersmak och som får mig att se på denna underbara hobby med ett leende på läpparna och en värme i hjärtat.
Den röda Konica big mini jag köpte var kanske inte den allra roligaste kameran eller inköpet, utan själva mötet är ett sådant man aldrig kommer glömma istället.
Stan var fylld av händelser och liv. Och gatan pulserade med olika typer av känslor och strapatser. Precis som det ska vara. Den bjöd på demonstrationer och tecken på det ovannämnda läget i världen, men också på små märkliga skådespel som mellan dessa pojkar som förmodligen spelade in något slags reklamfilm som det kanske hade fått i uppdrag på något slags teater skola eller media kurs i deras skola eller förening.
Eller kanske bara för deras egen klubb eller Tiktok story. Vem vet! Men att få vara en fluga på väggen för ett sådant skådespel och med den adapterade kameran i högsta hugg dessutom är något man bara får vara tacksam för att få ta del av.
Nästa möte var något slags skumt media jippo eller happening/event. Kanske en möhippa eller fest av något slag? Who knows...men en märklig händelse och ännu en välsignelse av gatufoto gudarna när det gällde händelse och också klädsel hos de inblandade för att krydda den redan konstiga situationen med just den där tidlösa magin jag nämnde tidigare.
Till och med demonstrationen mot Nato vid sergels torg kändes som från en svunnen tid då de ända som verkade komma ihåg just varför vi inte var eller ÄR med i Nato var just äldre människor och nästan ingen yngre förmåga kände samma vindar som de bistra pensionärerna nere på plattan den där dagen.
Utöver detta kantades mina promenader av trevliga små guldkorn i det vackra vårljuset, och jag kan bara hålla tummarna för att både ljuset och gatumagin finns på plats också nästa gång jag är ute och då också förhoppningsvis med en analog kamera med film eftersom jag brinner lite extra för det just nu.
Jag hade gärna sett flera av de bilder jag tog tagna med en Spotmatic och lite Trix för lite extra känsla och korn.
Apropå på detta händer det ju en hel del på den analoga fronten, jag skriver ett till inlägg om detta lite längre fram då jag kanske hunnit testa några av de nya filmer vi nu sett är på gång. Ny film! helt fantastiskt. Det är verkligen spännande med tanke på vart film fotografi befann sig bara för några år sedan. Good times.
Cinestills nya 400D, Fugufilm från bellamy Hunt, och Kodak Gold i 120 format! och en del annat nytt också.
Jag beställde ett 5 pack Kodak Gold i 120 och ser verkligen fram emot att ladda min Rolleiflex och ge mig ut i världen med denna kombination...
På samma sätt blir jag lite inspirerad av lite nya roliga inköp framöver, kanske kanske går en del av återbäringen till en analog Leica eller Bessa, tankarna är iaf att just få en kompis till den digitala Leica att dela gluggar med.
Något som är en fröjd att ta med sig ut när man fotar barnen på helg utflykten och förena nytta med nöje.
/Over and out...
Fredsduvor, gatufoto, Polaroid.
Konica autos3, Kodak Trix
Godafton!
Fredag i nådens år. Känns märkligt, men i mitt föregående inlägg var det inte krig i världen.
Istället Handlade det om annat men också lite om Corona istället som vi kämpat med ett bra tag nu. Känns surrealistiskt att vi är inne i en ännu värre fas där det "svarta" istället är människan själv och inte något naturen plötsligt ansatt oss med. Och precis som säkert många av er andra tappar man lusten stundtals, och blir desillusionerad nästan och finner sig själv bara skaka på huvudet och ibland bara gråta åt allt som sker. Likaså lusten till att fotografera, och flera gånger har jag funderat över meningen med det, och att det känns meningslöst.
Men när man har sina bättre stunder känner man att det ändå är viktigt. Att inte låta något lamslå en utan att bry sig men ändå försöka leva vidare speciellt för barnens skull som inte behöver påverkas mer än de kanske ändå redan gör av allt de hör nu.
I skrivandets stund hör jag nyheter i bakgrunden, och ibland har jag stängt av och slutat titta då det påverkar mig för mycket. Men jag väljer min första bild som kvinnostatyn med armarna utsträckta som en symbolisk bild för hur hon nästan letar eller ber freden att komma till henne eller att fåglarna i luften kunde vara fredsduvor som ledsamt tittar över det gråa dystra landskap runt om dom.
Efter det går jag vidare, till något vi alla är här för och något vi tycker om att prata om och få utöva. Fotografi. Tänk vad bilder kan vara starka och symboliska och informativa , om inte stillbilder så rörliga bilder. Så viktigt för våran samtid på många olika sätt. Dokumentera och förmedla olika budskap.
Konica Auto S3, Kodak Trix.
Tiden som gått sedan mitt tidigare inlägg har gått till att prova de olika analoga kameror jag köpt in men också min digitala Fuji X-T1 jag berättade om och adapterat äldre objektiv till. Jag hade till och med Sportlov utan barn vilket innebar en del fotandes inne i stan, och tanken var att kanske hinna in till en av demonstrationerna mot allt som händer och kanske även fotografera lite där.
Men det blev tyvärr inte så. Lite bilder med spår av demonstrationer och vad som händer gick dock inte att undgå då man ser de blågula färgerna lite överallt just nu.
Nikon L35 AF, Kodak Ultramax 400.
Nikon L35 AF, Kodak Ultramax 400.
Jag hade med mig både min "nya" Nikon L35 AF laddad med Ultramax 400 och Konica A4( big mini ) laddad med Ultramax400 på de fotosessioner jag var på inne i stan.
Och jag måste säga att Nikon Kompakten verkligen är kul att plåta med. Det är lite tidigt att säga hur pass bra jag tycker kameran är kvalitets mässigt då jag endast provat den med Ultramax film. och lite samma sak är det med Konica A4 kompakten, även den riktigt kul och lätt att ha med sig.
Jag tror att om man tänker sig gatufoto analogt är just en kompakt med det mesta på automatik en trevlig kompromiss som inte sänker ditt självförtroende totalt, som annars en hel manuell analog kamera kan göra ibland då du sällan hinner med lite mycket eller ibland inte alltid blir som man tänkt sig.
Så i det avseendet är de varmt rekommenderade båda kamerorna.
Nikon L35 AF , Kodak Ultramax 400.
Konica A4, Kodak Ultramax 400
Nikon L35 AF, Kodak Ultramax.
Nikon L35 AF, Kodak Ultramax400
Nikon L35 AF, Kodak Ultramax
Jag kan även rekommendera dessa varit för analog familjefotografi. Båda är som sagt lätta att ta med sig, och du har blixten som ger det där fula men lite igenkännbara platta film fotografi bilderna du med nostalgi känner igen från dina gamla fotoalbum. Men hjälper då inte ljuset räcker till.
Konica A4, Kodak Ultramax 400
Julius, Konica A4, Kodak Ultramax 400.
Konica A4, Kodak Ultramax 400.
Förutom de trevliga kompakterna och de trevliga promenaderna förbi cafét Tårtan mellan dessa, har jag också som sagt testat min Fuji X-T1 med lite olika objektiv. Det kan ibland vara en frustrerande.
Fuji X-T1 med adapterad Takumar 50mm f1,4 (8 element)
Och förutom en del missar i vart man sätter skärpan blir det en hel del lustiga "flares" och Haze och toner man kanske inte alltid tänkt sig. men det är samtidigt en del av det roliga och när det BLIR bra blir det väldigt mycket mer tillfredställande och roligare då man fått kämpa lite för att få till det.
Fuji X-T1 adapterad med Helios 58mm f1,4 44-4
Fuji X-T1 adapterad med Takumar 50mm F1,4
Den andra leksaken jag nämnde var min Polaroid Now jag nu lite sporadiskt plåtat med under veckorna som gått.
För mig blir det nog kanske inte något jag satsar på att använda mest av mina kameror, men den är rolig att framförallt ha runt familjen tycker jag och just få de där utskrivna bilderna direkt och kunna bygga på ett album samtidigt gör att den nog iaf kommer att användas. Resultatet blir även här inte alltid som man tänkt sig, men det är verkligen något jag var förberedd på men också nästan uppskattar med kameran och bilderna man får ut.
Polaroid Now, med den sista som en dubbelexponering.
Jag vet, det här inlägget börjar bli långt och får även den piggaste att snarka snart, så jag avslutar med att som vanligt lägga upp lite blandade bilder från veckan som gått.
Men även skicka en virtuell tanke till de som lider nu och jag hoppas att kanske iaf ett inägg ganska snart in i framtiden kommer handla om att freden ännu en gång nått världen och att det på något mirakulöst sätt även gjort det utan att kosta ännu mer lidande. det är iaf min högsta önskan just nu.
Den här historien fick också en märklig koppling och blev mer påtagligt då jag råkade leta efter ett Helios 44 objektiv på Tradera och mannen som sålde skrev att leveransen kunde ta tid. När jag skulle svara insåg jag att hans vistelseort var "Sumy, Ukraina". Varpå jag skrev att han skulle ta hand om sig och att jag hoppades att det här snart skulle vara över. Hans svar var att de var omringade men att de skulle vinna, och att han skulle höra av sig då de gjort det....
Pentax SpotmaticSP, Takumar 28mm f3,5, Kodak Imagepro100
Konica A4, Kodak ultramax400. Julius med farfars gamla kamera.
Konica AutoS3, Kodak Trix.
/over and out...
Corona, Polaroid och Nikon L35 AF
Så efter flera år utan vare sig corona eller andra sjukdomar hälsade det till slut på även i min farstu.
Mina barn bor halva tiden hos mig och var hos sina mammor där båda familjerna hade Corona och dom kom båda hem till mig mitt i det chaoset så mitt immunförsvar packade ihop och lämnade landet.
Men det blev en relativt lindrig period med feber några dagar och lite halsont några dagar till. Och min 3 åring var i stort sett opåverkad så det var full fart och några dagar efter jag hade tillfrisknat försökte vi röra oss ute för att rasta både mig och honom.
Jag hade i mitt föregående inlägg en del kom min nyinförskaffad Fuji X-T1, så det blev tillfälle att leka lite med den och dokumentera får annars rätt trista karantän.
Julius läser bok och kollar klipp om hur världens längsta naglar ser ut....X-T1 fujinon 23mm f2,0.
Pappa bjussar på pepparmint te´för att lindra halsen, det blir godkänt!
Efter veckorna med sjukdomar var det fags att ta tag i livet igen både privat och i jobbet.
Men en av helgerna fanns det tid för gatufotografering, något jag verkligen saknat. Jag hade med mig en nyinförskaffad Nikon L35 AF som i mitt tycke är väldigt trevlig för gatufoto med film. Ska bli kul att se bilderna som skickas imorgon när de kommer om några veckor.
Blir lite tankar om den och även om en Konica A4 ( big mini) jag också precis skaffat och hann med att ta en rulle som också snart är tillbaka.
Har inte använt speciellt många film kompakter sedan jag började fotografera film igen. Men lite kul är det och lätt att slänga med sig när man inte orkar ta med sig en systemkamera eller liknande.
En annan rätt rolig grej är mitt "nyfunna" intresse för Polaroid. Jag har nog inte fotograferat med polaroid på över 30 år, men jag fick ett sug och började kolla runt efter vad en bra modell skulle vara för mig. Jag landade i denna Polaroid Now modell ( Mandalorian edition) som för mig uppfyllde de krav jag hade. Dessa var inte många, men jag ville ha polaroid formatet och kanske möjlighet till dubbelexponering och att stänga av blixten. Så den här var perfekt för detta.
Har inte tänkt mig något speciellt utan bara fylla ett album med kul betraktelser runt familjen och på ett roligare sätt än att använda mobil och få chansen att få kort utskrivna så det blir av. Något jag verkligen uppskattar med Polaroid kameran i all sin enkelhet.
Nu ser jag fram emot de kommande veckorna med mer ljus för varje dag, och att få leka med både Polaroid kameran och de andra kompakterna, och att kanske få tid för lite gatufoto den kommande helgen igen.
Här delar jag med mig av lite vinter bilder från Leica M240 och Elmarit 28 för några veckor sedan som avslutning för den här bloggen.
Ha en fin vecka nu!
/over and out...
Kärt återseende, adaptera Takumar, massa film!
Nikon F100, Voigtländer 58mm f1,4 Nokton. Trix.
Sådär, nu var det länge sedan jag fick fram ett inlägg. Men det har varit mycket i ärlighetens namn. Skolan jag jobbar på drog igång efter nyår och som lärare där nu har det varit mycket i uppstarten plus en ganska skadeskjuten personalstyrka i form av vår nu bekante virus-tomte MR C. har inte ens lust att nämna honom vid namn, och jag vägrar kalla honom hen ;)
Som jag antydde i föregående inlägg id nyår hade jag skickat in en hel del bilder för framkallning. Både från Rolleiflexen, men också från samma session med en F100 där jag hade lite Fuji 400H pro i. Några bilder var trevliga men väldigt mycket från hela sessionen när det gällde film, vart kanske inte riktigt så bra som jag hoppades.
Nikon F100, Voigtländer 58mm f1,4 Nokton, Trix
En rulle Trix med F100 där jag testade blixt för första gången på ett tag var verkligen inte lyckad då 50% av bilderna blev en siluett pga av att blixten inte hade tagit. En lärdom rikare.
Nikon F100, voigtländer 58 mm f1,4 Nokton, Trix
Nikon F100, voigtländer 58mm f1,4 Nokton, Fuji 400Hpro
Rolleiflex, Portra 800.
Som titeln säger så fick för mig att leta upp en kär vän från mitt fotografiska förflutna då jag började göra slag i sak med att adaptera mina takumar objektiv till någon form av digital kamera kropp. Jag forskade ett tag i ämnet och botaniserade dvs forum och youtube kanaler innan jag kom fram till att en X-T10 eller en X-T1 skulle vara en väldigt bra och hyfsat billig lösning för att lösa detta enklast.
Jag råkade ha en X-T10 liggande hemma som jag inte längre hade laddare till. Så jag beslöt för att börja där, beställde laddare och nya batterier och en K&F adapter och väntade spänt. Dagarna efter kom pinalerna i postlådan och jag laddade batterier och slängde på den rätt välbyggda adaptern på min X-T10.
"Paketet" blev litet och smidigt. Med betoning på litet, X.T10 är en väldigt liten läcker kamera, men trots mina små händer ( här jämför jag med karelin såklart) känns dne nästan för liten, och om man tänker sig större gluggar adapterade än den på bilden ( takumar 55mm f1,8) så blir den kanske inte så bra balanserad.
Jag vred och vände på det, och trots att jag inte riktigt hade finanserna för att skaffa något mer ( beställde även en ny Fuji glugg i glädjen att ha ett litet fungerade Fuji hus igen, så hade redan blivit ett 23mm f2,0 denna vecka..) så sökte jag med ljus och lykta efter en X-T1 i fint skick.
Tanken på att få äga en X-T1 igen efter alla dessa år var rätt lockande. Det var min första digitala Fuji, och jag hade med den under en underbar resa till Paris där jag både tog några av mina favorit bilder från en resa och hade några av mina finaste minnen ifrån. Så den hade alltid haft lite av ett rosa skimmer över sig. Efter det hade jag flera av de senare modellerna i samma serie. Och även en X100F. Men blev aldrig riktigt vän med de som jag varit med min X-T1. Jag tyckte alltid att filerna från den kändes mer organiska på något sätt, och har ju hört andra säga samma sak.
Dessutom var jag inte ett dugg intresserad av snabbare autofokus, bildstabilisering eller några av de andra 100 finesserna de stoppade in varje uppgradering men som egentligen aldrig gjorde bättre bilder...
Och jag skulle ju mestadels ändå köra manuellt. Ok, jag hade övertygat mig själv! Efter lite diskussioner lyckades jag komma överens med en man här på sidan faktiskt. Så läser du detta nu vet du också hur glad jag blev att komma över din X-T1.
Vi möttes upp vid Bergianska och efter att snabbt kollat lite på den beslöt jag mig för att ta den, skicket var som jag hoppades.
Väl hemma bytte jag plats på adapter och glugg....och Voila!
Var faktiskt en härlig känsla att hålla den i handen igen, hade glömt bort hur liten och smidig den var. och kul att använda.
Visst, jag har flera "bättre" kameror, och också kanske finare på många sätt. Men det här blir en kul familje kamera och ett roligt projekt att testa lite objektiv jag aldrig använt digitalt förut . Blir lite inspirerad när jag tänker på det. Och med det nya lite smått tråkiga men praktiska 23mm f2,0 en perfekt familje kamera att springa efter sonen med där jag har AF och jag inte har lust att ta bilder med telefonen. Och jag vet hur tålig min gala X-T1 var, fantastiskt bygge och både hus och objektiv vädertätat behöver man inte vara som en pappa till 2 åring i porslinsfabrik när man har med sig kameran ut...
Promenad med dottern, X-T1 och adapterade Takumar 50mm f1,4 ( 8 element) Takumar 85mm f1,8 första testet...
Så nu blir det lite experimenterade framöver, lägger upp lite här när det blir något värt att visa.
Ha en fin vecka nu, hoppas nu håller er friska så gott det går. Längtar tills ljuset som blir mer och mer av, snart så!
Avslutar med några bilder från promenader i grannskapet med Spotmatic och lite Trix.
/Over and out...
Nyår, Rolleiflex och en massa barn!
Gott nytt år!
Ja Nyårsafton för mig var ungefär precis som titeln antyder, minus "massa" barn. det var 2 barn men eftersom jag gav mig på att försöka få till lite nyårs fotografering för vänner och bekanta å kändes det verkligen som om jag haft 30 barn där. Lite så. Efteråt är man sådär omtumlad och man frågar sig själv varför man ger sig på det varje år. Men sedan när man får lite bilder som alltid känns roligare än då man tar några halv "fjärsiga" kort med mobilen, blir man taggad till nästa år igen. Lite som det där med lumpen och andra saker man alltid minns med något slags nostalgi och förtjusning, fastän det inte riktigt var hela sanningen....
Barnen fick även tillfället att knäppa några bilder på mig, och det blir ungefär en gång om året om jag själv får välja, så vänner och bekanta kan också uppskatta att se hur jag ser ut då vissa inte ser mig speciellt ofta i egen hög person. också alltid lite kul att få tillfälle att lära dottern lite mer så hon kan få ta över efter mig när jag inte pallar längre.
De bilderna under är hennes bilder på mig och sonen Julius.
Tagna med Nikon Df, Nikon 58mm f1,4 g och en blixt med paraply från sidan. Redigerade av mig.
Jag tog också det lite halvgalna beslutet att fotografera med 3 olika kameror, så förutom min Nikon df så ville jag bränna av en rulle med min Rolleiflex och en rulle Fuji 400H pro jag hade liggande i min F100. Så dessa får jag vänta på, men med naturligt ljus och rörliga barn kan det bli riktigt dåligt eller en överraskning då något kort blir skarpt till och med, jag håller tummarna för detta .
Alltid roligt att fota med mellanformataren då den inte får motion speciellt ofta tyvärr.
Sonen går igenom en ganska energisk Ghostbusters period just nu, så hans enskilda porträtt fick bli med det temat. det här kanske blev en av de rutorna som vart mest lämpad att lägga in lite spöken på också. Och i slutändan blev det ett lite roligt nyårs kort trots allt.
Dessa 2 på dottern blev hennes utvalda enskilda och vi kallade dom "Efter 0:00". hon satte även på sig lite andra kläder hon valde själv, men jag gillade färg kombinationerna i klänningen och julljusen.
I övrigt blev Nyårsafton en väldigt lugn affär för undertecknad. Dottern åkte till sin mamma och sonen stannade med mig. Vi kämpade tappert med nyårs tårta och spel och massa mys innan han tappert föll på mållinjen ...10 minuter i tolv somnade han och det resulterade också i att jag missade själva tolvslaget. Men att byta det man älskar mest sovandes på bröstet mot att skynda sig ut i kylan för att höra lite smygfisar och gnissel i luften några minuter för att få skåla, då tar jag gärna det första alternativet varje gång.
Så nu återstår endast att önska er en god fortsättning och hoppas att ert nya år blir åtminstone något av det ni önskar er att få.
För min egen del önskar jag bara att få fortsätta med att få följa mina barn i deras utveckling, ha hälsan så gott det går i behåll och att få göra det man tycker är kul att göra på fritiden, och ens tor del av det blir såklart fotograferingen. längtar efter ljuset nu...och ett år där förhoppningvis ljuset inte bara blir starkare rent bokstavligt, utan också mer ljust för oss alla som ras.
Delar lite fler bilder från aftonen, tills nästa gång.
/over and out...