Sommargrannar med svart haka - del II

Här finner du del I

Svarthakedoppingarna hade misslyckats med sitt första häckningsförsök. Boet hade lösts upp när det blev högvatten och sannolikt blev äggen mat till korpar eller måsar. När frugan och jag, i mitten av juni, drog iväg på en semestertripp, hade paret nyss byggt ett nytt bo på ett mindre lyckat ställe alldeles vid en smal passage där fritidsbåtar passerar ut och vi hade inte särskilt stora förhoppningar att boet skulle vara kvar när vi kom tillbaka. Men döm om min förvåning, när jag dagen efter hemkomsten gick ner till viken fann jag honan liggande på samma plats där hon legat tre veckor tidigare.

Hon ser sliten och tärd ut och verkar väldigt orolig. Hanen simmar i skytteltrafik med extra bomaterial och ser stressad ut även han.

Lite av panik i blicken hos de båda och det ska snart visa sig varför.

Plötsligt reser sig honan och lyfter undan locket på ett sprucket ägg och ut kikar en alldeles färsk liten dopping. Och tittar man noga på bilden ser man också benen på en annan unge som döljer sin kropp under honans vinge.

Mycket riktigt, två av ungarna är redan kläckta och klänger och kravlar för att hitta en skön plats på mammans rygg.

Sådärja! Här blev det plats för båda. Fotografen undrar vart den nykläckta tog vägen, men den finns nog också någonstans där under burret.

Nu är det pappans tur att göra en insats. Det finns gott om små bottendjur i viken och han dyker som besatt och kommer ångande med härligt feta larver till de små kycklingarna.

Jag lämnar boet för den här gången och återkommer inte förrän nästa dag. Kvar ligger ett av äggen okläckt...

...och en bit ifrån boet håller föräldrarna en första simlektion med de redan kläckta.

Fast just den här dagen för en korpfamilj ett förskräckligt oväsen i grantopparna alldeles bredvid, så doppinghonan tar det säkra före det osäkra och söker skydd i vassen med sina telningar.

Epilog
Det återstående ägget blev med stor sannolikhet mat till korparna för någon fjärde unge såg jag aldrig till under mina fortsatta promenader ut till boplatsen. Men de tre som jag hunnit bekanta mig med växte snabbt och efter några dagar hade familjen flyttat ut till stora fjärden igen. Alla vedermödor till trots - det blev till sist en lyckad häckning.

(förstora gärna för bästa upplösning)

2016-10-19 20:40   Erik Madsen

Meget smukke billeder og en utrolig fin historie.
Mange venlige hilsener fra Erik i et regnfyldt og efterårsagtigt Roskilde/DK

Besvara

Svar från Svedje 2016-10-20 08:57

Tack, Erik! Här är också grått, med dimma och duggregn. Hösten är här.
/Sture

Svara

2016-10-19 21:05   Tovok

Otroligt fina bilder på de vackra fåglarna. Fin närhet och närvarokänsla i bilderna och ungarna ser ju onekligen lite speciella ut! Snyggt! :) /Tommy.

Besvara

Svar från Svedje 2016-10-20 08:58

Tack, Tommy! Och ja, ungarna ser ut som små aliens:-)
/Sture

Svara

2016-10-19 21:44   Lena Holm

Vilken fin historia och du fick fantastiska bilder på de små med sina föräldrar. Om de lyckades föda upp de tre får man ju se det som en mycket lyckad häckning, även två är ett bra resultat. Kul att få ta del av detta.
Hälsningar Lena

Besvara

Svar från Svedje 2016-10-20 09:02

Tack, Lena! Med tanke på omständigheterna var det fantastiskt att det slutade så lyckligt.
/Sture

Svara

2016-10-19 21:44   Vibybo

En trevlig berättelse med lyckligt slut och vackra bilder, särskilt med ungarna. Men jag har ibland undrat, varför är doppingungar zebrarandiga? Kan det fungera som kamouflage långt in i vassen?

Besvara

Svar från Svedje 2016-10-20 09:04

Tack, Stefan! Har inte tänkt på varför ungarna är så olika sina föräldrar, men jag köper din kamouflageteori.
/Sture

Svara

2016-10-19 21:53   ehrsa

Fantastiskt fina bilder! Svarthakedoppingen är verkligen en av de riktigt vackra fåglarna som finns i vår fauna! Kul att kunna följa detta!
Hälsn!

Besvara

Svar från Svedje 2016-10-20 09:07

Tack, Jan! Ja, en mycket vacker fågel. Det var också intressant att följa hur slitsamt det kan vara att föra släktet vidare.
/Sture

Svara

2016-10-19 22:35   Sten Björklund

Det är en fin serie du fått på doppingarna. Det måste kännas fint när du fick bilderna med ungarna på ryggen. Här hos mig har doppingarna försvunnit. Skulle tro dom flyttat ut mot kusten. Sista gången jag såg dom i "min sjö " satt en ormvråk på bo kanten medan dom upprörda föräldrarna gjorde allt för att jaga bort den. Förde ett väldigt oväsen samtidigt som dom stänkte riktiga kaskader med vatten över vråken.
Sten

Besvara

Svar från Svedje 2016-10-20 09:13

Tack, Sten! Ja, det är många faror som hotar häckande fåglar. Det kändes varmt i hjärtat när det hela slutade så lyckligt. Men det är förstås också naturens gång att det går fel ibland. Rovfåglar har ju också sin plats i ekosystemet.
/Sture

Svara

2016-10-19 23:50   gunte

Härlig bild med dom små huvudena som tittar upp åt olika håll.
Mv/G

Besvara

Svar från Svedje 2016-10-20 09:14

Tack, Gunte! Den bilden är också en av mina favoriter.
/Sture

Svara

2016-10-20 01:11   EGW

Läckra bilder och väldigt fint berättat. Makalöst fina bilder på ungarna.

Besvara

Svar från Svedje 2016-10-20 09:16

Tack, Ernst Göran! Det var inte helt lätt att hitta en vinkel där inte vassen skymde, men några "skott" blev ändå hyfsade.
/Sture

Svara

2016-10-20 06:24   Limpa

Trevlig berättelse om dom fina fåglarna. Lyckade bilder dessutom.
//Tommy

Besvara

Svar från Svedje 2016-10-20 09:17

Tack, Tommy! Jag lägger nog vanligen ut singelbilder, men här tyckte jag att det fanns en längre berättelse.
/Sture

Svara