Nu, då och i morgon

När solen dalade idag svepte dimman in över ängarna. Synd bara, att ett område med regn och blötsnö ska dra in i natt, annars hade vi nog haft rimfrost i träden i morgon.

Tiden går fort och för knappt två månader sedan såg ängarna ut så här. I april hoppas jag få återse tranorna.

Sommargrannar med svart haka - del II

Här finner du del I

Svarthakedoppingarna hade misslyckats med sitt första häckningsförsök. Boet hade lösts upp när det blev högvatten och sannolikt blev äggen mat till korpar eller måsar. När frugan och jag, i mitten av juni, drog iväg på en semestertripp, hade paret nyss byggt ett nytt bo på ett mindre lyckat ställe alldeles vid en smal passage där fritidsbåtar passerar ut och vi hade inte särskilt stora förhoppningar att boet skulle vara kvar när vi kom tillbaka. Men döm om min förvåning, när jag dagen efter hemkomsten gick ner till viken fann jag honan liggande på samma plats där hon legat tre veckor tidigare.

Hon ser sliten och tärd ut och verkar väldigt orolig. Hanen simmar i skytteltrafik med extra bomaterial och ser stressad ut även han.

Lite av panik i blicken hos de båda och det ska snart visa sig varför.

Plötsligt reser sig honan och lyfter undan locket på ett sprucket ägg och ut kikar en alldeles färsk liten dopping. Och tittar man noga på bilden ser man också benen på en annan unge som döljer sin kropp under honans vinge.

Mycket riktigt, två av ungarna är redan kläckta och klänger och kravlar för att hitta en skön plats på mammans rygg.

Sådärja! Här blev det plats för båda. Fotografen undrar vart den nykläckta tog vägen, men den finns nog också någonstans där under burret.

Nu är det pappans tur att göra en insats. Det finns gott om små bottendjur i viken och han dyker som besatt och kommer ångande med härligt feta larver till de små kycklingarna.

Jag lämnar boet för den här gången och återkommer inte förrän nästa dag. Kvar ligger ett av äggen okläckt...

...och en bit ifrån boet håller föräldrarna en första simlektion med de redan kläckta.

Fast just den här dagen för en korpfamilj ett förskräckligt oväsen i grantopparna alldeles bredvid, så doppinghonan tar det säkra före det osäkra och söker skydd i vassen med sina telningar.

Epilog
Det återstående ägget blev med stor sannolikhet mat till korparna för någon fjärde unge såg jag aldrig till under mina fortsatta promenader ut till boplatsen. Men de tre som jag hunnit bekanta mig med växte snabbt och efter några dagar hade familjen flyttat ut till stora fjärden igen. Alla vedermödor till trots - det blev till sist en lyckad häckning.

(förstora gärna för bästa upplösning)

Sommargrannar med svart haka - del I

Paret dök upp, eller snarare landade, på fjärden utanför vårt sommarställe den 11 maj. Första dygnen låg de mest stilla, med huvudet instoppat i fjäderdräkten, till synes helt utmattade efter flytten. Men så småningom piggnade de till och började utforska området.

Efter någon dag hittade fåglarna till den lilla inre viken där vi stugägare har våra båtplatser. Här finns gott om spigg, fiskyngel och andra vattendjur och en simvänlig och för det mesta blank vattenyta.

 Så småningom var det dags för lite kurtis.

Garbolooken var tydligen extra lockande för vips...

 ...låg honan på en i all hast konstruerad bobale längst inne i viken. Men tyvärr, vid nästa högvatten gled stråna i den glesa bobalen isär. Vad som hände med äggen är oklart, men nu blev det deppigt värre för det stackars paret.

Fast skam den som ger sig. Fåglarna piggnade till och snart var kurtisen igång igen. Den här gången byggdes bobalen på det kanske mest olämpliga stället i viken, det vill säga just vid utloppet där båtarna passerar ut och in genom en smal passage.

Fortsättning följer...