Skvitter
Symmetridjävulen
Ibland sätter sig symmetridjävulen på mina axlar och dirigerar mitt fotograferande. Turligt nog alldeles osynlig för omgivningen. Det kan bli bekymmersamt nog ändå. Som härom veckan när jag knäppte bild efter bild mot det här motivet för att göra honom nöjd.
En dam stod en bit därifrån, men plötsligt vände hon sig emot mig och frågade:
- Vad är det egentligen du fotograferar? Jag ser inget motiv?
Istället för att svara gick jag fram till henne och visade henne bilderna på displayen.
- Aha, sa damen, nu förstår jag att du ser sådant som vi andra inte ser.
Jag log och tackade för jag tog ju hennes kommentar som en komplimang. Så här i efterhand är jag inte helt säker på att det var så hon menade. Hur som helst, jag kom av mig i det jag höll på med, vilket resulterade i att jag bara nästan kunde tillfredsställa figuren på mina axlar.