Julmarknad

Det var år och dag sedan jag besökte en julmarknad. Men idag var det dags. Tomte, dans kring granen och många marknadsstånd.

Kören KVITTRA underhöll med julsånger.

Barnen fick åka ponnyvagn.

Själv hamnade jag i smedjan, där mäster själv skapade julprydnader i järn med hjälp av ässja, huggmejsel och slägga. Jag kan inte nog beundra det här urgamla hantverket.

Pipsvängen

Bilden som har tio år på nacken visar en del av det som då var kvar av den gamla fabriken i Klemensnäs, Skellefteå. I byggnaden tillverkades pappersmassa som efter buntning och torkning betades med kvicksilver för att balarna inte skulle mögla.

Jag jobbade här som elektriker i slutet av 60-talet. Till jobbet hörde bland annat att byta lysrör i armaturerna som hängde ovanför våtpappersbanan. Men naturligtvis fick processen i fabriken inte avbrytas, så jag utförde mitt arbete hängandes i en telferkrok ovanför maskinerna.

Jag rökte på den tiden och hade en pipa i bröstfickan. När jag töjde mig för att montera ett lysrör föll pipan ner mellan pappersvalsarna och förvandlades till en brun fläck i råpapperet. Då och då brukar jag fundera över hur fläcken skulle ha sett ut om det hade varit jag som tappat taget.

Byggnaden är sedan några år tillbaka riven och marken har sanerats på samhällets bekostnad. Här står idag mobila arbetarbostäder för byggjobbarna i den nya "gröna" batteriindustrin. Men det är en helt annan historia.

Old memories

För tio år genomfördes i New York dagliga aktioner av den så kallade OWS-rörelsen (Occupy Wall Street).

Slumpen gjorde att jag på en promenad med min kamera hamnade mitt i händelsernas centrum. De flesta av bilderna är från Zuccotti Park, där många av demonstranterna hade upprättat ett basläger.

Den mest kända parollen blev ”We are the 99%”, vilket satte fokus på förhållandet att 1% av jordens befolkning äger ungefär hälften av dess tillgångar och att resten fördelas bland oss andra.

Några dagar efter mitt besök i parken rensades området av polis och demonstranterna skingrades.

Av de här 99 procenten lever vi ju många under ganska goda förhållanden, men för mer än hälften är situationen miserabel. Den som för tio år sedan ville minska de ekonomiska klyftorna i världen har all anledning att vara besviken.

Rumpnissefundering

Vårt behov av elkraft är stort. Om man inte visste bättre skulle man kunna tro att det är särskilt stort i norrlandslänen. Vindkraftslistan 2016 toppas i nämnd ordning av Västernorrland, Västerbotten och Jämtland. Men faktum är att vi redan har all den elkraft vi behöver i våra län. Så varför har utbyggnaden av vindkraften blivit så populär just här?

Mäter man årsmedelvinden ska man finna att de bästa förutsättningarna för vindkraft finns längs kusterna i Götaland och Svealand. Det är också där som behovet av elkraft är som störst. Anläggningskostnaderna för ett vindkraftverk i Västerbottens inland är förstås väsentligt lägre än för motsvarande satsning i sydliga landsdelar, men att transportera elen från norr till söder kostar ju också en slant.

Så visst kan man fundera...

Kopplingar till ett gammalt mordfall

Det här är mitt barndomshem. När jag växte upp fanns här branta skogbevuxna nipor som inramning till en vild och laxrik fors. Nu står huset vid ett dött uppdämningsområde, som många påstår är vackert. Det kan jag förstå, men ändå inte ta till mig. De skulle bara veta hur vackert det en gång var.

Ett par hundra meter nedströms boningshuset leds det uppdämda vattnet genom ett djupt sår i landskapet ner till Kvistforsens kraftverk. Någonstans vid inloppet dumpades för 50 år sedan den mördade köpmannen Axel Andersson från Stöcksjö.

Tio månader senare hittades kroppen här nere vid kraftverket i andra änden på kanalen.

Ikväll tar "Veckans brott" upp fallet. Det anses polisiärt uppklarat, men bevisen räckte inte för att åtala den misstänkte.

Men kopplingen då? Jo, hösten 1966 hade jag också gjort mig skyldig till ett brott precis på landsvägsbron där polisen tror att kroppen dumpades. I skydd av nattens mörker hade jag låtit två framskärmar från en Opel Olympia av årsmodell 1953 glida ner i kanalen. När sedan polisen började intressera sig för platsen både genom dykningar och operation dörrknackning blev jag förstås orolig för att mitt miljöbrott skulle bli uppdagat.

Mordet preskriberades för 25 år sedan och jag antar att mina skärmdumpningar också förpassats till historien vid det här laget. Alla har vi väl våra ungdomssynder och många faller väl i glömska, men den här synden blir jag nog aldrig fri ifrån. Dock har den haft det goda med sig att jag blivit mer rädd om miljön än vad jag kanske annars hade blivit?

Men, gissa vad jag tänker på varje gång jag hör ordet skärmdump?