Ett och annat missat årtag som viskande snuddar vattenytan.

Silhuetter

Envis som en gammal åsna stavar jag fortfarande silhuett med h, precis som jag en gång lärde mig i skolan. Den medvetna yngre generationen brukar ibland haka upp sig på hået. Med all rätt dessutom, eftersom stavningen tydligen håller på att försvenskas.

"Silhuett  = efter en fransk politiker de Silhouette (1709-1767) som var förtjust i att klippa konturbilder. Han dekorerade sitt slott med silhuettbilder. Ordets stavning har successivt försvenskats. I dag godtas även siluett, även om stavningen med h står som första alternativ i SAOL." (Språkspanaren)

Inlagt 2016-12-19 12:30 | Läst 4058 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Jag är lika gammaldags, tycker dessutom inte om när man säger vart när man menar var. Som i var är du. Hörde i årets julkalender på TV att de sa vart är vi. Fel att lära barnen uppenbara fel.
Fast din bild retar jag inte upp mig på. Den är fin.
Svar från Svedje 2016-12-20 09:35
Tack, Margareta! Vi får nog lära oss att språket förändras och så länge man förstår vad som sägs och skrivs hänger man ju med :-)
/Sture
Margareta Cortés 2016-12-20 09:41
Visst förändras språket, men som när det blir så fel som i var och vart då undrar jag hur det kommer sig att så många säger fel.
Svar från Svedje 2016-12-20 10:15
Ja det här med befintlighet och riktning är inte lätt. Det lär vara ett vanligt huvudbry.
Toppenbild och lite gammaldags kan vi nog vara det känns bra!
Svar från Svedje 2016-12-20 09:36
Tack, Dan! Ja det hör väl åldern till.
/Sture
Språket är intressant, det är kul att ta vara på samt vårda delar av det. Både s.k. rikssvenska och sin hemdialekt.
Själv är jag en vän av semikolon, samt en del ovanliga ord som t.ex. "ohemul".
Svar från Svedje 2016-12-20 09:47
Jag får erkänna att semikolon inte är det mest använda skiljetecknet i min språkvärld. Kanske inte heller ordet ohemul även om o-språket inte är ovanligt i mitt modersmål. Där liknar våra dialekter ångermanländska, som i den här dikten av Birger Norman:

Otvätte,
okamme å oraka.
Skjorte oknäfft.
Krägan opåtejen.
Böxen opresse.
Strompen ostoppe.
Skona oborste.
Å ena hängselströppen oi.

/Sture
Ja dina siluetters ! :) klipper man inte i utan besvär...men visst liknar dom mer några gamla raukar ;)
Mv/G
Svar från Svedje 2016-12-20 09:51
Ja, visst är det raukar. Just dessa uppe vid Langhammars är välplåtade både av mig och andra!
/Sture
Har varit på Gotland 4 gånger men aldrig sett en rauk och ännu mindre i silhuett. Det har varit arbetsresor och vid 2 besök golfspel. Beträffande silhuett så har jag nog aldrig reflekterat över stavningen och det klarar jag mig ifrån med stavningskontrollen i datorn. När det gäller din fina bild så finns det inte mycket mer att säga än att den är Bra.
Ha det gott/Stig
Svar från Svedje 2016-12-20 09:54
Tack, Stig! Jag kan faktiskt rekommendera en utflykt till nordvästra delen av Fårö där du bland annat hittar dessa raukar.
/Sture
jäsiken sä grant'e kort!

Förutom det ovan så snavar jag också fram i många nutida texter. Stavningar, ordval ...
Rauken i mitten borde vara ett av de vanligaste motiven på Gotland om man räknar in Fårö också.

Fin sv/v-behandling och att du fått några människor där borta i silhouette men bara där. Det är ju annars rätt folkigt runt raukarna.
Svar från Svedje 2016-12-20 10:09
'nstockholmar som vait vå jäsiken bety jer int' sä vanLit!

Visst, rauken i mitten är, som du säger, ett av de vanligaste motiven på Fårö. Det är ju sådana motiv man ska undvika, men som man ändå inte kan låta bli?
/Sture
Jag kör på med "h" jag med. Känns "finare" att skriva med "h". Riktigt fin bild på raukarna!
Svar från Svedje 2016-12-20 22:47
Tack, Mikael! Trevligt att fler kör på med "h"!
/Sture