WYSIWYG

Pipsvängen

Bilden som har tio år på nacken visar en del av det som då var kvar av den gamla fabriken i Klemensnäs, Skellefteå. I byggnaden tillverkades pappersmassa som efter buntning och torkning betades med kvicksilver för att balarna inte skulle mögla.

Jag jobbade här som elektriker i slutet av 60-talet. Till jobbet hörde bland annat att byta lysrör i armaturerna som hängde ovanför våtpappersbanan. Men naturligtvis fick processen i fabriken inte avbrytas, så jag utförde mitt arbete hängandes i en telferkrok ovanför maskinerna.

Jag rökte på den tiden och hade en pipa i bröstfickan. När jag töjde mig för att montera ett lysrör föll pipan ner mellan pappersvalsarna och förvandlades till en brun fläck i råpapperet. Då och då brukar jag fundera över hur fläcken skulle ha sett ut om det hade varit jag som tappat taget.

Byggnaden är sedan några år tillbaka riven och marken har sanerats på samhällets bekostnad. Här står idag mobila arbetarbostäder för byggjobbarna i den nya "gröna" batteriindustrin. Men det är en helt annan historia.

ICM och miljön

Nej, det här är ingen ICM-bild utan en helt vanlig blandning mellan oavsiktligt skak och usel panorering. Dessutom är bilden tagen genom en bilruta. Det var tät morgondimma och jag var i färd med att parkera bilen när jag i ögonvrån såg motivet närma sig. Det fanns ingen tid till kamerainställningar utan det blev ett skott i blindo. Avsikten den här grå morgonen var att fota i dimman. Så blev det också, men av alla bilder jag tog så blev den här den minst dåliga.

ICM tycks annars vara en trend som vuxit sig stark på senare tid. Alla ICM-are håller väl inte Erik Malm-klass, men en del som publiceras är ju riktigt spännande.

Min egen fundering i sammanhanget är att ICM ju faktiskt är ett miljövänligt sätt att fotografera. Jag behöver ju inte köpa den senaste kameran eller det dyraste objektivet för att uppnå ett resultat. Jag behöver ju inte ens ett stativ. Och för mig som med ålderns rätt inte är lika stadig på handen som förr kan ju skakiga bilder kanske bli ett nytt framgångsrecept?

Aurora dansar

Norrskensfoto kan vara en bister sysselsättning. Ett av mina första försök gjordes strax norr om Jokkmokk för många år sedan. Det var minus 26 grader och både fingrar och tår tog så pass mycket stryk att jag nog aldrig blir kvitt sviterna. Men med rätt klädsel och utrustning fungerar det ändå hyfsat. I går kväll var temperaturen inget problem. Halloweennatten var ljum och behaglig och ungefär vid midnatt började Aurora dansa. Kanske lite väl fuktigt i luften, lite disigt och så, men helt acceptabelt. Det sägs att  man ska vara långt från ljusföroreningar när man fotar Norrsken. Det är förstås en god regel, men är KP-index tillräckligt kraftigt funkar det ändå. På bilden ser man en del av Skellefteås skyline som speglar sig i Skellefteälven

Old memories

För tio år genomfördes i New York dagliga aktioner av den så kallade OWS-rörelsen (Occupy Wall Street).

Slumpen gjorde att jag på en promenad med min kamera hamnade mitt i händelsernas centrum. De flesta av bilderna är från Zuccotti Park, där många av demonstranterna hade upprättat ett basläger.

Den mest kända parollen blev ”We are the 99%”, vilket satte fokus på förhållandet att 1% av jordens befolkning äger ungefär hälften av dess tillgångar och att resten fördelas bland oss andra.

Några dagar efter mitt besök i parken rensades området av polis och demonstranterna skingrades.

Av de här 99 procenten lever vi ju många under ganska goda förhållanden, men för mer än hälften är situationen miserabel. Den som för tio år sedan ville minska de ekonomiska klyftorna i världen har all anledning att vara besviken.