Kopplingar till ett gammalt mordfall

Det här är mitt barndomshem. När jag växte upp fanns här branta skogbevuxna nipor som inramning till en vild och laxrik fors. Nu står huset vid ett dött uppdämningsområde, som många påstår är vackert. Det kan jag förstå, men ändå inte ta till mig. De skulle bara veta hur vackert det en gång var.

Ett par hundra meter nedströms boningshuset leds det uppdämda vattnet genom ett djupt sår i landskapet ner till Kvistforsens kraftverk. Någonstans vid inloppet dumpades för 50 år sedan den mördade köpmannen Axel Andersson från Stöcksjö.

Tio månader senare hittades kroppen här nere vid kraftverket i andra änden på kanalen.

Ikväll tar "Veckans brott" upp fallet. Det anses polisiärt uppklarat, men bevisen räckte inte för att åtala den misstänkte.

Men kopplingen då? Jo, hösten 1966 hade jag också gjort mig skyldig till ett brott precis på landsvägsbron där polisen tror att kroppen dumpades. I skydd av nattens mörker hade jag låtit två framskärmar från en Opel Olympia av årsmodell 1953 glida ner i kanalen. När sedan polisen började intressera sig för platsen både genom dykningar och operation dörrknackning blev jag förstås orolig för att mitt miljöbrott skulle bli uppdagat.

Mordet preskriberades för 25 år sedan och jag antar att mina skärmdumpningar också förpassats till historien vid det här laget. Alla har vi väl våra ungdomssynder och många faller väl i glömska, men den här synden blir jag nog aldrig fri ifrån. Dock har den haft det goda med sig att jag blivit mer rädd om miljön än vad jag kanske annars hade blivit?

Men, gissa vad jag tänker på varje gång jag hör ordet skärmdump?   

Laleh

Några bilder från gårdagens konsert med Laleh.

Nu, då och i morgon

När solen dalade idag svepte dimman in över ängarna. Synd bara, att ett område med regn och blötsnö ska dra in i natt, annars hade vi nog haft rimfrost i träden i morgon.

Tiden går fort och för knappt två månader sedan såg ängarna ut så här. I april hoppas jag få återse tranorna.

Mustasch

Unga och glada och fulla av liv. Inte ens säkert att de förstått vad den där överläppsprydnaden symboliserar. För dem är det här bara en kul grej. Precis som det ska vara i de här åren.

Spår

Inga Nazcalinjer precis, men lite kul ändå att hitta någon form av mönster i spåren. Kanske en för oss människor okänd form av kommunikation? Kan det möjligen vara en bergstopp eller rentav jultomten på den här skissen?

Och är inte det här misstänkt likt en mänsklig figur som tar en selfie?

 Skickar härmed informationen vidare för fri tolkning.

*

Och för undertecknad som inte var på Fotomässan i år var det trevligt att ta del av Fotosidans podd nr 66. /Sture