Rumpnissefundering

Vårt behov av elkraft är stort. Om man inte visste bättre skulle man kunna tro att det är särskilt stort i norrlandslänen. Vindkraftslistan 2016 toppas i nämnd ordning av Västernorrland, Västerbotten och Jämtland. Men faktum är att vi redan har all den elkraft vi behöver i våra län. Så varför har utbyggnaden av vindkraften blivit så populär just här?

Mäter man årsmedelvinden ska man finna att de bästa förutsättningarna för vindkraft finns längs kusterna i Götaland och Svealand. Det är också där som behovet av elkraft är som störst. Anläggningskostnaderna för ett vindkraftverk i Västerbottens inland är förstås väsentligt lägre än för motsvarande satsning i sydliga landsdelar, men att transportera elen från norr till söder kostar ju också en slant.

Så visst kan man fundera...

Vykort från norr

Det fanns en tid då man kunde hitta vykort från norra Sverige med isbjörnar på gatorna. Här är en modern variant som visar hur vi har det här uppe. Ha en trevlig andra advent!

Isbrytaronsdag

En oprofessionell båttäckning består av ett kapell av något sorts syntetmaterial som man kan spänna som en studsmatta över båten. Funkade hur bra som helst under höstregnen. Men 80 centimeter snö väger en del och på några dygn försvann spänsten och täckningen töjdes ner på alla ställen detta var möjligt. När sedan snön smälte och senare frös till is var haveriet ett faktum.

Idag var det några plusgrader och beväpnad med en kofot började jag hacka i isklumparna i hopp om att kunna lyfta bort en del. Det gick över förväntan, efter ett par timmars jobb hade jag fått bort all is och även lyckats bevara täckningen alldeles hel. Problemet var bara att den nu hade förlorat all sin spänst och trots mina försök att spänna om linorna som håller allt på plats så ser kapellet numera ut som en sladdrig och något för stor överrock. Det blir nog nödvändigt att skaffa en riktig presenning innan nästa snöstorm?

När jag var klar höll solen på att gå ner över fjärden. Den sydliga vinden hade börjat bryta upp det centimetertjocka istäcket och skyfflade skärvor upp på stranden. Ja, mycket mer spännande än så blev inte min onsdag... så här långt är det kanske bäst att tillägga.

uʍop ǝpᴉsd∩

Skyltsöndag

När jag växte upp var första söndagen i advent en viktig dag. En av byns tre affärer bjöd alltid på julskyltning. Dagarna innan var rutorna mot landsvägen täckta med makulatur, vilket förhöjde spänningen inför det som komma skulle. När det började mörkna på den stora dagen begav man sig till fots de tre kilometerna till platsen där alla härligheterna exponerades. Sedan stod man där i timmar med näsan tryckt mot rutan och suktade efter de där röda björkskidorna eller den där fantastiska modelljärnvägen.

Idag finns förstås inga affärer kvar i byn. Skyltningen har flyttat till centralorten, kommersen är i full gång och i skyltfönstren proklameras att "black friday" minsann gäller hela helgen och på möjligheternas torg kan man köpa en portion renskav direkt ur tomtens muurikka... ett stenkast därifrån står en livs levande ren och vädrar sina släktingars öde.

Gågatan är fylld av liv och rörelse...

... och tomtar finns både här och där...

... till många småttingars skräckblandade förtjusning.

Jag drar mig hemåt och konstaterar att ur barnens synpunkt är nog första söndagen i advent minst lika spännande som den en gång var för mig. Vid Sankt Olofs kyrka upptäcker jag att det klarnat upp och att kvällshimlen är vackert blå.

Tar omvägen ner till strandpromenaden där den vackra Älvsbackabron speglar sig i nyisen. En bild av brospannet får sätta punkt för min opåkallade reflektion över nu och då.