Vad gör du vid en ofrivillig paus?

Ibland så snubblar vi över dessa ofrivilliga pauser, korta som långa. Vad gör du när dessa sker? Förra veckan hände det för mig, en ofrivillig paus i mitt dagliga arbete. Inte för att jag själv ville, men olika tillfälligheter eller händelser krävde detta. Perfekt för att fylla på med energi och kreativitet!

 Även om jag visste att det behövde ske, service av min leasade arbetsdator, så drog jag ut på det så mycket som jag kunde. Jag hade ju inte märkt någon skillnad i datorns prestanda även om batteriet hade en varningstriangel som sa att service rekommenderades. Jag visste att jag skulle behöva göra det förr eller senare, då datorn måste vara i fungerande skick när leasingperioden löper ut. Men, hur ska jag hitta tid till att kunna lämna ifrån mig datorn som jag använder i mitt dagliga arbete? Särskilt i mellan 3–5 arbetsdagar!

Nu så kom det tillfället där jag inte kunde göra annat än att boka service för datorn. Nu hade batteriet börjat krångla för mig och inte nog med det, min externa skärm som jag använder för att redigera bilder och video på passade samtidigt på att plötsligt lägga av. Så där satt jag, utan en skärm som kan visa mig rätt kalibrerade färger, ljus och kontrast, samt en dator som knappt höll utan nätström – ohållbart.

Eftersom jag hade tur att kunna välja när jag skulle lämna in datorn, då den fortfarande funkade, arbetade jag undan de mest akuta och löpande uppgifterna 1,5 veckor framöver. Sedan var det bara leverera dator och skärm på respektive verkstad – i varsin ända av Stockholm, såklart.

Så, vad skulle jag göra nu då? Jag hade en till gammal dator i lägenheten om det verkligen blev akut läge och jag hade ju mobilen kvar för mail, sociala medier och samtal. Så helt strandsatt var jag ju inte.

(Jag läste aldrig som ung (yngre!). Det föll mig aldrig i smaken eller var "häftigt" nog. Något idag jag önskar att jag börjat med redan som tonåring!)

Jag bestämde mig för att ta dessa dagar att unna mig tiden till att läsa. Jag har senaste månaderna hunnit (eller valt) att göra annat istället för att läsa. Just att läsa olika böcker och gärna fler samtidigt, så jag inte blir uttråkad, är något som jag uppskattar att göra. Att kunna stänga av och få ny inspiration, idéer och tankar att jobba med. Ibland kan det bara vara för att lära mig något nytt, för att göra research eller hitta ett ämne att skriva om här.

Såklart hade jag ju fortfarande mina kameror. Och om min huvudkamera, en Sony A7R3 skulle få för sig att lägga av så kan jag alltid hyra en vid behov eller använda min Fuji som backup!

Visst kan man svära långa ramsor och surna ihop när saker som ovan sker. För egentligen vill man ju fortsätta att arbeta. Men istället för att se det som ett missöde och gräma sig över det, se det som en möjlighet till något annat. Till att läsa böcker tillexempel!

Vad gör ni när dator eller kamera behöver ta semester?

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Ensamvargen som hittade sin flock

Första gången jag hörde någon nämna myten om ”den ensamma kreatören” var på Berghs School of Communication, första gången jag studerade där. Året var 2011, jag läste dåvarande Berghs Bachelor och hade själv, ensamt, krigat mig igenom snart 10 år av att bygga mig en karriär som fotograf och att driva företag. För mig själv skrattade jag åt det som sades, så klart fanns den ensamma kreatören som fixade allt – det var ju jag!

Det enda som jag egentligen har lejt bort i mitt företag är bokföring och bokslut. Vilket antagligen är smart, straffskalan för grovt skattebrott i Sverige är upp till 6 år. Allt annat har jag gjort själv. Jagat kunder, skrivit artiklar, fotograferat och filmat – och utvecklat mitt företag. I mitt huvud såg jag framför mig en superhjälte som kunde göra allt bäst själv.

(En bild på ett mästerligt bakverk. Tillsammans med en vass penna skapar den: A Fairytale Forest on a Plate. A rich Dulcey chocolate mousse with cocoa sorbet and sea buckthorns from Sweden's west coast. David Vidal’s intricate desserts are often born out of a simple idea: start with what’s available. Autumn in Scandinavia is far from barren, with a cornucopia of mushrooms, root vegetables, and berries ripe for the picking.)

En allt-i-ett lösning

Att ha detta tanke- och synsätt som egenföretagare och frilansande fotograf/kreatör är nog inte alls ovanligt, snarare tvärt om. Det är vi mot världen! Vi ska skapa och bygga upp något helt eget med våra egna händer. Vi ska göra något unikt som världen ej tidigare har skådat och det ska bli större och bättre än någonsin. Likt Moses ska vi dela havet och mejsla ut vår egen väg framåt.

Att vi hamnar i detta vi-mot-världen-tänk är inte konstigt, inte alls. För vem som precis har startat sitt bolag och frilanskarriär har råd att anlita extern hjälp till allt som behövs göras och bara fokusera på det roliga och kreativa? Verkligheten för 17 av 10 kreatörer ser ut som så att vi själva får sätta upp vår hemsida, skriva texterna, välja typsnitt och färger.

Under de första året/åren så får vi också vara vår egen businesscoach där vi ska hitta nya affärsmöjligheter, kunder och andra lösningar. Tillsammans med att vara vår egen tekniska support, ekonom och lunchrestaurang.

Självklart har jag jobbat tillsammans med andra kreatörer och kollegor genom åren, både som fast anställd och frilans. På marknadsavdelningen på Fotografiska och Daily Sports till frilansgänget som fotograf på Nelly.com och tillsammans med andra skidåkare hemma i Åre skapa bilder tillsammans som skidfotograf. Men, det är först under det senaste året jag känner jag verkligen hittat ett kreativt gäng där vi kompletterar varandra med våra respektive specialistkunskaper och tillsammans skapar något som jag ej kunna göra på egen hand.

(En färggrann bild på en tallrik. Tillsammans med en vass penna skapar den: Edible Tales from the Storytelling Chef: Part II. A day spent with Michelin-Starred chef Fredrik Johnsson learning about his evocative approach to creating new dishes. His poetically-presented dish of juniper-infused roe deer heart, Fredrik humbly claims his inspiration doesn’t come from within, but from what he finds around him. To stimulate his own creativity, he cultivates close relationships with local Swedish producers, Högtorp Gård.)

Tillsammans

Förutom att vara stillbildsfotograf och skribent så är jag Creative Director på Culinary Canvas. Vår redaktionella bebis där vi träffar de mest spännande kulinariska kreatörer och pratar om kreativitet, innovation och hantverk. Vi har fått ihop ett fantastiskt team bestående av fem personer från olika yrkesverksamma områden. Ett team där vi verkligen kompletterar varandra med våra respektive erfarenheter och kunskaper. Där våra gemensamma styrkor skapar, för oss, de bästa förutsättningarna för det vi vill göra.

Vi är fyra stycken som gått ihop och startat Culinary Canvas. Där två stycken är internationellt yrkesverksamma inom den kulinariska världen och extremt vassa på affärsdelen i företagande (min svaga sida). Vi har en utvecklare och grafisk designar med starka skills av projektledning (också min svaga sida) som kan paketera och presentera det vi skapar (och se till vi alla jobbar framåt mot och med det vi ska). Vi har också anlitat en extern frilansare – vår content writer. Hon har en gedigen bakgrund inom redaktionellt arbete och gång på gång visar att pennan är mäktigare än svärdet. Hon är också native i det engelska språket och älskar att skriva om allt matrelaterat, vilket gör hon har en unik touch och känsla jag aldrig kan få till.

Sen har vi mig, som letar reda på och konceptualiserar alla de kulinariska stories vi vill göra. Förutom det så tar jag självklart alla bilder som tillsammans med texterna blir Culinary Canvas.

 

(En färggrann bild på Svenskt hantverk i världsklass. Tillsammans med en vass penna skapar den: A Taste Odyssey with Gastrologik's Jacob Holmström. A little bite packing a big taste. This particular odyssey began five years ago when Jacob and his Gastrologik co-founder Anton Bjuhr discovered a technique for creating a thin, elegant pancake from egg whites, flour, stock and seasoning. What began as an attempt to make a crispy chip from reindeer blood influenced by the French crepe dentelle, culminated in the delicate but surprisingly sturdy pancake often served in Gastrologik today.)

Inte alltid starkast ensam
Såklart skulle jag som kreatör och fotograf med min bakgrund kunnat skapa Culinary Canvas helt själv. Men, hur bra hade det blivit med mig som allt-i-ett lösning?

• Visst hade jag kunnat frågat olika matkreatörer om jag fått träffa dem. Men, utan de kontakter och unika insikter om den kulinariska världen som dessa herrar besitter hade det varit en svår och långsam väg, i bästa fall. Deras affärstänk ser också till att vi bygger ekonomiskt värde i Culinary Canvas och inte bara snyggt content.

• Jag hade också kunnat smällt upp en Wordpress site med ett köpt tema. Men utan en genomarbetad grafisk profil och en sajt under ständig utveckling hade det snabbt känts anonymt och generiskt. Jag hade antagligen också spretat iväg utan tydlig projektledning.
  
  
  
  
• Vi svenskar är generellt bra på engelska, jag kan skriva och göra mig mer än förstådd. Men utan en natives kunskap och känsla för språket och hennes speciella touch för att sätta mat på papper (så att säga) hade vårt content och helhetsintryck fallit kort.
  
  

Precis som resten av gänget hade besuttit ovan kunskaper, men utan bra bilder som visualiserar och kompletterar intervjuerna och texterna, hade det känts som det saknats något eller att man sparat in på en viktig bit. Alla våra kunskaper och erfarenheter skapar och får fram det absolut bästa i det vi gör. Utan varandra hade vi på något område fallit kort. Som att köpa en Lamborghini men spara in på kostnaden genom att köpa plåtfäljar till däcken.       

Det är kul, utmanande och spännande att göra saker själv i sitt företag. Man utvecklas, lär sig nya saker och får nya insikter. Men ibland så är inte ensam starkast, snarare tvärt om.  Hur jobbar du tillsammans med andra i ditt skapande som fotograf? Är det något som du testat att utforska? Att tillsammans med andra som är duktiga på det som är dina svagheter? Det verkar som myten om den ensamme kreatören ändå är en myt!

//Johan

Vart kommer kreativitet ifrån?

Den eviga frågan tillsammans med hönan och ägget. Vart kommer kreativitet ifrån? Och hur kan vi skapa så mycket kreativitet som möjligt om vi vet var det kommer ifrån? Jag ställde mig själv denna fråga och funderade vidare och detta är vad jag kom fram till. (Varning för ett långt, men läsvärt inlägg!)

Vad vi vet är ju att kreativitet kommer inifrån oss, någonstans från hjärnan. Men exakt var i vår hjärna är något som fortfarande diskuteras flitigt av forskarna. Vissa säger den högra, andra den vänstra. Men vad som antagligen är helt sant är att den finns någonstans i vår frontallob. Du kan läsa mer om debatten om från vilken sida av vår hjärna kreativitet kommer ifrån här.

Så, vad är då kreativitet? Är det din förmåga att rita en häst, skriva en fängslande historia eller att komma upp med en smart kiss-annons åt IKEA? Kanske är det i hur du löser platsbristen på kontoret eller likt Tetris trollar med din fullmatade kalender? Kan det vara hur du skapar strategier i ditt huvud för att spöa kompisarna i tv-spel?

Saken är ju att allt ovan är korrekt. Massor med saker som vi gör, medvetet eller omedvetet, är kreativitet. Antagligen mer än vad vi inser själva. Men kreativitet är definitivt problemlösning, förmågan att berätta en historia eller att visuellt beskriva ett budskap eller känsla. Från sättet du klär dig till valen av färger i dina illustrationer. Nu har vi etablerat vad kreativitet är eller kan vara (i alla fall till en viss grad). Men saken är, idéer och lösningar är vad som kommer ut ur ditt huvud.

Så, hur uppstår kreativitet i vårt huvud?

Infoga kreativitet här

Flera av vår tids stora genier använde träning för att hålla sig kreativa. Så som Albert Einstein, Steve Jobs men även Ludwig van Beethoven. Så, kommer kreativitet från en hälsosam kropp, som resulterar i mer blod (blodflöde) till vår hjärna? För när vi rör på oss så får vi en mental boost, enligt flertalet prestationsstudier, av det extra blod som marinerar vår frontallob. Forskare vid Stanfords universitet visade att folk som vart mer aktiva precis innan ett kreativitetstest lyckades hela 60% bättre. Träning gör även vår hjärna yngre och får den att öka i massa, tack vare det extra blodet som tillförs.

I Shawn Achors fantastiska TED Talk säger han att: ”Om du kan öka någons positivitetsnivå i realtid, så upplever vår hjärna vad vi kallar för ett lyckligt övertag, som är när du är positiv och glad presterar den bättre än när du är negativ, stressad eller även neutral. Din intelligens ökar, din kreativitet ökar och dina energinivåer ökar. Din hjärna är 31% mer produktiv när den är positiv, än negativ, stressad eller neutral. Säljare presterar 37% bättre, läkare är 19% snabbare och mer träffsäkra i sina diagnoser”.

Så, är det en hälsosam kropp och sinne som gör oss kreativa?

Kanske. Men alla dessa gånger du har tänkt på något helt brilliant i huvudet, men inte haft någon aning om hur du ska göra verklighet av din ide? Detta hände oss ofta som barn. Vårt sinne och tankar är oförorenade med för mycket extern påverkan från samhället och livet. Som barn löpte våra sinnen fria, med en oändlig ström av idéer och visioner, men, vi hade oftast ingen aning om hur vi skulle göra dom till verklighet, på riktigt. Under tiden som vi lär oss nya kunskaper och färdigheter i livet, från olika skolor och utbildningar, så fyller vi våra huvuden med kunskap och blir mer upplysta och kunniga. Plötsligt så vet vi hur man lägger ihop 2+2 för att skapa vår version av 4 eller lösningen som leder till 4.

Så, är kunskap kreativitet? Med kunskap för vårt hantverk blir vi mer kreativa?

Kanske. För att verkligen bemästra något så behöver du ju lägga 10 000 timmar av hård träning med ett syfte. Men, studier har även visat att just detta också kan begränsa oss. Vad som kallas för en kognitiv barrikad, händer när vi bara fokuserar på en sak, som tillexempel ett specifikt område inom ditt hantverk. Det gör att vi är mindre mottagliga och rustade för förändring. Du kanske blir riktigt, riktigt bra på vad du gör, så som golf eller kanske att fotografera just mode i studio. Men om du enbart gör just golf eller mode, så kommer du prestera avsevärt sämre inom andra områden eller vid problemlösning som kräver gränsöverskridande kunskaper och insikter. Studier har visat att om vi istället breddar våra perspektiv och söker inspiration och kunskap från andra områden, ämnen och plattformar, tenderar vi att bli mer anpassningsbara och mer kreativa. Då vi kan dra inspiration och idéer från, ibland de mest oväntade håll, och sedan applicera dessa på vårt arbete eller problem som vi står framför.

Så, 10 000-timmars regeln gör mig en mästare inom något, men ett bredare perspektiv gör mig mer kreativ och en bättre problemlösare?

Kanske. Men alla de olika verktyg vi kan använda oss av som kreatörer? Gör bättre redskap oss mer kreativa? En större och bättre dator och skärm? Den senaste kameran och det ljusstarkaste objektivet? Kanske den senaste videokameran med 8K upplösning? Denna fråga diskuteras, dissekeras och bråkas över konstant och i all evighet. Handen på hjärtat, det är inte verktygen som gör oss mer eller mindre kreativa, det vill säga det som skapar den där magin. Men, de hjälper oss att åstadkomma och skapa de saker vår kreativitet kommer på, på ett mer eller mindre effektivt och smärtfritt/ smärtsamt sätt. Precis som kunskap gör idén till verklighet.

Vad ett nytt verktyg kan göra är att det gör dig gladare, för stunden. Vilket då indirekt gör när du känner glädje för en ny elektronisk leksak, enligt Shawn Achor, kommer öka din hjärnas prestation. Dock brukar ju just denna glädje för nya leksaker vara kortvarig och leksaken snabbt återgår till att vara just ett verktyg i ditt skapande. Varken mer eller mindre.

Så, gör ny utrustning och verktyg oss mer kreativa?

Kanske. Men att bara ha kul och leka runt med vårt intresse och hantverk? Där vi kan skapa, utforska och bara njuta av stunden utan pressen av ett önskat eller speciellt resultat? Där vi kan skapa bara för vi tycker det är roligt, precis som när vi började för alla dessa år sedan. Att känna hunger för att skapa nya saker bara för att vi älskade vad vi gjorde och njöt av stunden. Vi vet alla att våra egna, personliga projekt, vad de än är, är så viktiga för att fylla på kreativ energi, utforska nya idéer, visioner och tekniker, utan pressen från en kund, pengar eller rykte.

Så, gör egna och personliga projekt oss mer kreativa?

Kanske.

 
Ett halvt personligt projekt där idéen föddes på Moderna Museet.

Alla vägar bär till Rom

Jag tror inte att det är en sak som gör oss kreativa eller att kreativitet magiskt finns i vårt huvud. Jag tror det är en mix eller kombination av många olika saker, tillsammans som skapar kreativitet inom oss. Jag tror att en enskild sak kan boosta vår prestation och kreativitet för en kort tid, men när allt adderas och faller samman, det är då den verkliga magin sker.

När vi har en någorlunda hälsosam kropp och sinne för att få den bästa prestationen vår kropp kan ge oss, när vi har tillräckligt med kunskap för att veta hur våra idéer kan bli verklighet eller när vi ha erfarenhet nog för innovation. När vi öppnar upp oss själva för nya idéer och influenser från oväntade håll för att göra våra skapelser ännu mer häpnadsväckande och nyskapande. När vi har de rätta verktygen för att göra vår kreativa process och arbete en fröjd.

Det är då magin som vi kallar kreativitet sker. Se till att du verkligen värdesätter den och tar hand om den, varje dag. För kreativitet är en vana och en muskel som kräver regelbunden träning – precis som du.

Och  mig hittar ni som vanligt här:

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Hur det var att vara visuell kreatör under renässansen

En del brukar säga att det var bättre för. Andra säger det är bättre nu. Det har dock aldrig varit lättare att skapa tekniskt bra bilder och att sprida dem världen över, på ett ögonblick. Men hur mycket skiljer sig den kreativa fotobranschen idag under 2000-talet mot vad det liknande (dåvarande) yrket målare gjorde på renässanstiden i 1400-talets Italien? 

Förutom att våra liv och levnadsstandard har blivit bättre på över 600 år så har utvecklingen också gett oss en del andra fördelar. Förutom ovan skrivet så har det också har blivit lättare att kontakta, konversera och visa upp sin portfolio för blivande kunder genom internet, direktmeddelanden och sociala medier. Idag kan vi också lagra det mesta vi gör digitalt i olika moln runt om planeten istället för att ha metervis med lagringshyllor för negativ, papperskopior och annat hemma.

 Jag läser en hel del böcker för att få inspiration (dels till dessa inlägg) och för att få den känslan av att lära sig något nytt. En av de böcker jag läser nu (jag gillar att läsa flera samtidigt för att göra det extra krångligt för mig) är Painting & Experience in fifteenth-century Italy av Michael Baxandall. Även om jag bara kommit några kapitel in i boken så slog det mig snabbt hur jag kände igen mig i det han beskrev, fast jag inte är över 600 år gammal.

En kreatörsresa inte helt olik idag

I bokens första kapitel får vi möta målaren och konstnären Filippo Lippi när han målar en triptyk till en Giovanni di Cosimo de’ Medici. Målningen skulle vara en gåva till kung Alfonso V av Neapel. Filippo är verksam i Florens och för att hålla kontakten med sin kund inför skapandet av triptyken så brevväxlar de två mellan varandra för att komma överens om utseende, leverans, pris och en och annan kreativ dispyt:

”Jag har gjort det du bad mig om och har nu noggrant lagt till det du önskade…”

Längre in i brevet tar han upp att han besökt en viss Bartolomeo Martelli, som tydligen blivit arg på honom (Filippo) om en kreativ dispyt om vilka kläder St. Michael skulle ha. Giovanni ville att han helt skulle vara beklädd i guld och silver (kläder och rustning) medans vi kan anta att Filippo hade en annan åsikt om detta.

”Jag har varit och träffat Bartolomeo Martelli: han sa att han skulle prata med Francesco Cantansanti om guldet och om dina önskemål och att jag ska göra exakt som du önskar. Och, han skällde ut mig för att jag har gjort dig orätt.”

Den oändliga diskussion mellan kreatör och kund om den kreativa visionen verkan även ha varit en het potatis år 1457 när brevet skrevs. Där den kreativa sidan och visionen ibland (ofta) får backa för beställarens åsikt – även om du är renässansmålare!

”… färgen måste vara av bra karaktär och med puderguld (powdered gold) och det blåa måste vara ultramarine…”

Med brevet bifogade Filippo en skiss av hur han tänkte sig att triptyken skulle se ut tillsammans med dess mått som Giovanni skulle godkänna. Vidare i brevet så diskuterar Filippo även om priset:

”Jag har fått 14 florins av dig och jag skrev tidigare att mina kostnader skulle bli 30 florins på grund av att målningen är så rik i sina ornament… om du går med på att ge mig 60 florins som inkluderar allt material, guld, förgyllning och målning så kommer jag ha tavlan klar senast den 20 augusti…  och på grund av vår vänskap vill jag inte begära mer än 100 florins för allt detta…” (ca 180 000 SEK i dagens valuta om jag inte läst helt fel)

Även om renässansmålarna idag upphöjs till skyarna, så verkar de inte heller haft helt fria händer eller budget att leka med. Man märker tydligt kundens makt som beställare av tavlan. Även på den tiden skrev man kontrakt av olika slag. I hela brevkonversationen kan man utläsa:

1. Vad målaren skall måla genom godkännandet av den bifogade skissen.
2. Hur och vad kunden skall betala och när målaren ska leverera.
3. Teknisk kravspecifikation från kunden

Samma som då

Om vi drar paralleller med hur det ofta går till idag mellan kund och oss kreatörer så tror jag många känner igen sig i konversationen ovan mellan Filippo Lippi och Giovanni di Cosimo de’ Medici.

1. Vi skickar en mockup, moodboard, inspirationsbilder, färgkarta mm så vår kund ska få en tydligare bild av vår vision som de ska godkänna.
2. Vi bestämmer en deadline och vilket pris som kunden ska betala samt vi specificerar vad denne ska betala för (kreativ avgift, studiohyra, extra utrustning, assistenter osv).
3. Tekniska krav från kunden (ska bilden för tryckbar, olika sociala kanaler, specifika färgkrav för varumärket, tidslängd på video).

Måste säga det är väldigt spännande att läsa hur det såg ut under (enligt mig) måleriets storhetstid. Hur tekniken för det visuella har förändrats men grunderna i hur affären och diskussionen om det kreativa är detsamma!

Kuriosa

På 1420-talet studerade Lippi fresker i Santa Maria del Carmine, det kloster där han var verksam. Den smått excentriske Lippi fick med nunnan Lucrezia Buti sonen Filippino 1457 (och även en dotter) och kom så i onåd hos kyrkan. Genom Giovanni di Cosimo de' Medicis beskydd kunde han dock fortsätta som konstnär och blev en av de viktigaste konstnärerna i Florens (så det verkar som Giovanni blev nöjd med sin triptyk och en återkommande kund)

Och  mig hittar ni som vanligt här:
Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography

Konsten att våga vara rädd och sårbar – del 4: lösningen (enligt mig)

Jag har fortsatt fundera mycket på det här med att våga visa sig sårbar som kreatör. Att våga vara sårbar och visa upp det vi skapat, för en ibland ganska så hård värld. För vissa är det steget inget problem alls, för många ett stort steg för mänskligheten. I de tidigare inläggen har jag pratat om hur denna rädsla sätter krokben för oss, får oss att konsumera workshops och kurser till oändlighet och hur att visa upp det vi skapat är en vanesak för vår självkänsla. 

En bild som egentligen inte har något att göra med texten (mer än utfyllnad). Men bergen gör mig glad att vistas i.

Jag frågade runt hos mina kreatörsvänner och kollegor och bad dem berätta hur de kände när de började publicera sina bilder och hur stort det steget var. Alla var de inne på det vi pratat om innan, att ta små steg åt gången och börja bland en grupp människor (eller människa) som man känner förtroende för om man tycker det är jobbigt. För att sedan kliva längre och längre från umgängeskretsen. Men vad det alla också var inne på är det som är den bästa lösningen på att våga visa upp sina bilder är arbete – hårt arbete. Med hårt arbete menar jag att du ska fortsätta skapa, skapa och skapa ännu mer. Fortsätta utvecklas, fortsätta nöta ditt hantverk och fortsätta göra fel, bli frustrerad och arg.

Varför skulle det göra det lättare för mig att våga visa upp det jag skapat kanske du tänker?

Jo, för ju mer du nöter och skapar, ju bättre på det du gör kommer du bli. Dina bilder och kompositioner kommer bli vassare och du själv kommer både känna och se att du blir bättre och bättre. Tillslut kommer du komma till punkten där du skapat något som du känner ­jävlar vad bra detta var. Istället för att känna är detta bra nog?

Hårt arbete och tålamod löser det mesta – även konsten att våga vara rädd och sårbar.

Och  mig hittar ni som vanligt här:

Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography