Hur det var att vara visuell kreatör under renässansen
En del brukar säga att det var bättre för. Andra säger det är bättre nu. Det har dock aldrig varit lättare att skapa tekniskt bra bilder och att sprida dem världen över, på ett ögonblick. Men hur mycket skiljer sig den kreativa fotobranschen idag under 2000-talet mot vad det liknande (dåvarande) yrket målare gjorde på renässanstiden i 1400-talets Italien?
Förutom att våra liv och levnadsstandard har blivit bättre på över 600 år så har utvecklingen också gett oss en del andra fördelar. Förutom ovan skrivet så har det också har blivit lättare att kontakta, konversera och visa upp sin portfolio för blivande kunder genom internet, direktmeddelanden och sociala medier. Idag kan vi också lagra det mesta vi gör digitalt i olika moln runt om planeten istället för att ha metervis med lagringshyllor för negativ, papperskopior och annat hemma.
Jag läser en hel del böcker för att få inspiration (dels till dessa inlägg) och för att få den känslan av att lära sig något nytt. En av de böcker jag läser nu (jag gillar att läsa flera samtidigt för att göra det extra krångligt för mig) är Painting & Experience in fifteenth-century Italy av Michael Baxandall. Även om jag bara kommit några kapitel in i boken så slog det mig snabbt hur jag kände igen mig i det han beskrev, fast jag inte är över 600 år gammal.
En kreatörsresa inte helt olik idag
I bokens första kapitel får vi möta målaren och konstnären Filippo Lippi när han målar en triptyk till en Giovanni di Cosimo de’ Medici. Målningen skulle vara en gåva till kung Alfonso V av Neapel. Filippo är verksam i Florens och för att hålla kontakten med sin kund inför skapandet av triptyken så brevväxlar de två mellan varandra för att komma överens om utseende, leverans, pris och en och annan kreativ dispyt:
”Jag har gjort det du bad mig om och har nu noggrant lagt till det du önskade…”
Längre in i brevet tar han upp att han besökt en viss Bartolomeo Martelli, som tydligen blivit arg på honom (Filippo) om en kreativ dispyt om vilka kläder St. Michael skulle ha. Giovanni ville att han helt skulle vara beklädd i guld och silver (kläder och rustning) medans vi kan anta att Filippo hade en annan åsikt om detta.
”Jag har varit och träffat Bartolomeo Martelli: han sa att han skulle prata med Francesco Cantansanti om guldet och om dina önskemål och att jag ska göra exakt som du önskar. Och, han skällde ut mig för att jag har gjort dig orätt.”
Den oändliga diskussion mellan kreatör och kund om den kreativa visionen verkan även ha varit en het potatis år 1457 när brevet skrevs. Där den kreativa sidan och visionen ibland (ofta) får backa för beställarens åsikt – även om du är renässansmålare!
”… färgen måste vara av bra karaktär och med puderguld (powdered gold) och det blåa måste vara ultramarine…”
Med brevet bifogade Filippo en skiss av hur han tänkte sig att triptyken skulle se ut tillsammans med dess mått som Giovanni skulle godkänna. Vidare i brevet så diskuterar Filippo även om priset:
”Jag har fått 14 florins av dig och jag skrev tidigare att mina kostnader skulle bli 30 florins på grund av att målningen är så rik i sina ornament… om du går med på att ge mig 60 florins som inkluderar allt material, guld, förgyllning och målning så kommer jag ha tavlan klar senast den 20 augusti… och på grund av vår vänskap vill jag inte begära mer än 100 florins för allt detta…” (ca 180 000 SEK i dagens valuta om jag inte läst helt fel)
Även om renässansmålarna idag upphöjs till skyarna, så verkar de inte heller haft helt fria händer eller budget att leka med. Man märker tydligt kundens makt som beställare av tavlan. Även på den tiden skrev man kontrakt av olika slag. I hela brevkonversationen kan man utläsa:
1. Vad målaren skall måla genom godkännandet av den bifogade skissen.
2. Hur och vad kunden skall betala och när målaren ska leverera.
3. Teknisk kravspecifikation från kunden
Samma som då
Om vi drar paralleller med hur det ofta går till idag mellan kund och oss kreatörer så tror jag många känner igen sig i konversationen ovan mellan Filippo Lippi och Giovanni di Cosimo de’ Medici.
1. Vi skickar en mockup, moodboard, inspirationsbilder, färgkarta mm så vår kund ska få en tydligare bild av vår vision som de ska godkänna.
2. Vi bestämmer en deadline och vilket pris som kunden ska betala samt vi specificerar vad denne ska betala för (kreativ avgift, studiohyra, extra utrustning, assistenter osv).
3. Tekniska krav från kunden (ska bilden för tryckbar, olika sociala kanaler, specifika färgkrav för varumärket, tidslängd på video).
Måste säga det är väldigt spännande att läsa hur det såg ut under (enligt mig) måleriets storhetstid. Hur tekniken för det visuella har förändrats men grunderna i hur affären och diskussionen om det kreativa är detsamma!
Kuriosa
På 1420-talet studerade Lippi fresker i Santa Maria del Carmine, det kloster där han var verksam. Den smått excentriske Lippi fick med nunnan Lucrezia Buti sonen Filippino 1457 (och även en dotter) och kom så i onåd hos kyrkan. Genom Giovanni di Cosimo de' Medicis beskydd kunde han dock fortsätta som konstnär och blev en av de viktigaste konstnärerna i Florens (så det verkar som Giovanni blev nöjd med sin triptyk och en återkommande kund)
Och mig hittar ni som vanligt här:
Mail: Himself(at)johanstahlberg.com
Web: www.johanstahlberg.com
Instagram: www.instagram.com/Johan_Stahlberg
Facebook: https://www.facebook.com/Johanstahlbergphotography
/Gunnar S